Ja det blev nästan på dagen en månad sedan jag skrev här sist. Har inte känt för att skriva och det var längesedan  jag hade lusten till det när jag nu tänker efter. Men eftersom jag nu har bloggen tänkte jag i alla fall uppdatera den lite så ni mina kära läsare har något att läsa och att titta på. Ser ju att några trogna följare har jag fortfarande fastän jag är så sällan här.
 
 
 
Julledigheten spenderade jag ensam. Kanske det låter tråkigt i någons öron men jag bara var och det var just precis det jag behövde. Jag läste, tog långa sköna promenader, åt gott, sov länge ibland flera gånger och bara njöt av att bara vara och absolut inte hade några "måsten". 
 
 
Höstterminen avslutades ju i minst 200km/h. Höll på att gå sönder av allt som man bara var tvungen att hinna med innan jullovet. Vårterminen startade också i över 200km/h, dessutom skulle utvecklingssamtalen också bokas in med föräldrarna och förutom det även tolkar. Allt bara drar ihop sig inom mig när jag tänker på det. 
 
 
 
Förra helgen satt jag med elevernas IUP alltså de elever som jag inte hann med att skriva under arbetsveckan. Det vill säga att det i slutändan blev att jag satt med nästan alla elevers IUP under helgen. Under skolveckan är det svårt bara att få tiden till att räcka till för att planera lektionerna och all annan administration som ska göras.
 
Ibland kommer tankarna om att bara sluta, göra något annat för det har blivit så mycket mera bara under de sista åren och det verkar inte finnas någon botten för var det ska sluta. Det är som om alla tror att det som ingen annan kan göra det ska vi lärare göra. Ingenting tas bort för det nya, vår tid ses som om den vore gjord av resår. Men resåren brukar ju även den spricka och gå sönder till slut. 
 
 
 
Någonting positivt är att pendla har faktiskt blivit lite lättare eftersom det nu finns fler så kallade snabbtåg och jag behöver väldigt sällan stå länge och vänta på tåget, men fortfarande dras SL med många problem som t ex signalfel, spårspring osv. När fasiken ska folk fatta att de ingenting har att göra på spåret. Det drabbar ju så många människor som bara längtar efter att få komma hem efter en lång dag på jobbet.
 
 
 
Söker inte aktivt varken efter lägenhet eller nytt jobb just nu men håller både ögon och öron öppna ifall att ...
 
 
 
 
Måste bara berätta, idag var det för första gången jag någonsin har fått ett klagobrev från någon annan hyresgäst 😳. Nu verkar det ju inte som om den är riktad direkt till mig utan till oss alla boende i huset. Men i alla fall!!! Vet att det är någon, absolut inte jag, som ibland tycks få något ryck med att slå in någon spik eller nåt (?) sent på kvällarna. Men även jag stiger upp tidigt på morgnarna ... 
 
 
 
Undrar om jag törs gå lägga mig, börjar ju hosta så fort jag lägger ner huvudet på kudden?! 
 
Ha det!
 
Kram 💞
 
 

1 kommentarer

Gunsan

25 Jan 2018 20:29

Fy 17 vännen, dt är lika illa i skolan som i omsorgen. Inte konstigt att folk går in i den sk väggen. Hemskt, man måste ju känna att man göra ett bra jobb, vara nöjd m arbetsdagen när man slutar. Inte behöva sitta helger hemma på fritiden, lr jobba över titt som tätt :-/ Jag förstår att du inte har energi att söka vare sig jobb lr bostad. Du kan ta tag i det när du är i fas s a s. :-)
Va rädd om dej, Tack för fina bilder.
Stor varm kram <3

Svar: Det verkar som det är lika illa vilket jobb man än tittar på idag. Kanske därför också det ser ut som det gör i samhället. Ingen har tillräckligt med energi pch ork för att göra något åt det eller ens orka uppfatta att det är som det är 😳Tack för att du gillar mina foton 😘
Nu ska jag försöka bota den här envisa förkylningshostan jag dragits med ett bra tag.
Ser att det händer en hel del positivt runt dig. Du får gratta dottern från mig ❤️
Kram 💞
Ann-Catrin

Kommentera

Publiceras ej