Tror ni på karma? Jag börjar tro på det  ;)
 
Jag satt och småfnissade för mig själv igår då jag satt och rättade och skulle förbereda mig inför de sista delarna i de nationella proven. Självklart fnissade jag inte åt testerna utan åt det aprilskämt vi gjorde till min klass i onsdags. Medan jag sitter där och läser ringer telefonen och jag svarar som vanligt
 
"Ann-Catrin" En mansröst presenterar sig som ... , kommer inte ihåg namnet. Men han talade om att han var rektor på Strömbackaskolan i Piteå. Hmm, tänkte jag, för mig själv, en rektor från Strömbackaskolan? Det är gymnasieskolan uppe i Piteå, bara så att ni vet det.
 
"Vi har en tjänst till dig på skolan, fortsatte han. Ännu mer frågande blev ju jag så klart. 
 
"På Strömbackskolan? svarade jag frågande, men det är ju en gymnasieskola och jag är grundskollärare, fortsatte jag då att säga. 
 
" Om du inte visste det så är det är en 1-9 skola nuförtiden, svarade han 
 
Jag funderade lite och försökte febrilt tänka på om jag hade missat några nyheter om att Strömbackaskolan hade omvandlats till en grundskola. Hade det verkligen blivit så få elever där uppe? Som ni kanske förstår var det många tankar och funderingar som hann fara genom mitt huvud. 
 
"Ja, sa han. Du är ju från Piteå och det är därför vi ringer dig och erbjuder dig en tjänst.I en årskurs femma hade vi tänkt oss att erbjuda dig att arbeta i",fortsatte han att säga. 
 
Jag var och lät nog lite tvekande, men det får han avgöra som ringde mig.
 
"Och lönerna är höga här, så vi kan erbjuda dig 21 500 kr i månaden, säger han glatt.
 
" 21 500 kr!!! Bra lön?" svarade jag ganska så snabbt. 
 
Sedan kommer världens garv från telefonen...
 
Det är en av mina retfulla kusiner som ringt. Nämner inga namn, men skulle tro att de andra av mina kusiner kan gissa sig till vem det kan vara  ;)
 
Nu har jag även det att sitta och småskratta åt nu medan jag fortsätter mitt arbete med de nationella proven. Och faktiskt ...
 
Det behöver ju inte alltid vara 1 april för att kunna luras eller ...?
 
 Första tussilagon i slutet på mars
 
 
 
Jag måste ju få berätta att för första gången i mitt liv har jag medvetet ordentligt planerat att luras på första april.
 
Min kollega och jag kom på att vi nog skulle försöka oss på att lura våra elever. Lätt tänker ni, men ack så ni bedrar er, de är inte de lättaste att lura. Men den här gången hade vi kan man säga turen på vår sida eftersom vi just nu genomför de nationella proven i svenska och matematik. Och då kom vi på att de skulle få göra ett prov, ett fejkat nationellt prov. Just den här dagen skulle vi ha ett uppehåll och det visste eleverna. Vi klurade på hur vi skulle förklara att de ändå skulle få göra ett. Till slut hittade vi på en lösning.
 
Då eleverna kom in i klassrummet bad vi dem att skyndsamt sätta sig ned på sina platser för vi skulle vara tvungna att göra ett extra test. Vi förklarade att de av alla treor i Sverige hade blivit utvalda att få göra det här testet. Det var tvunget att göras idag innan klockan 15.00 då vi skulle vara tvungna att skicka tillbaka resultatet till skolverket. 
 
Testet var så utformad att vi inte skulle få hjälpa dem på något sätt vilket de inte var så vana vid, men de satte sig ned, ordnade till borden och plockade fram pennor och sudd vilket vi hade sagt att de skulle göra. Sedan delades testet ut och det är synd att jag inte får visa foton på eleverna då de fick se testet. Någon protesterade men blev nedtystad. Men det har nog aldrig någonsin varit så tyst men ändå så spänt i luften som då och för att inte tala om blickarna vi fick av eleverna som sa en hel del om att de inte tyckte vi var kloka. 
 
De hade fått reda på att de hade endast 20 minuter på sig. Medan de satt småsuckande och skrev och kastade ilskna blickar på oss där vi gick runt bland dem. Jag hade väldigt svårt att håll mig för skratt. Tur att min kollega hade ordnat ett riktigt hett kaffe till mig efter min rastvakt jag hade haft. Jag behövde bara ta en klunk så stramades min mun till igen. 
 
De fick faktiskt svettas och plågas i 15 minuter ungefär. Då ställde jag mig mitt i klassrummet och bad om deras uppmärksamhet. Då jag frågade om de visste vad det var för en dag i dag så bröt skratt och tjut ut i klassrummet. Och nästan ingen ville kännas vid att de hade blivit lurade, att de bara hade spelat med i spelet. Men det här kommer jag att leva gott på ett tag.
 
 
 
De har jobbat lite med bråktal, men kanske inte i den här formen  ;)