I går då jag skrev mitt inlägg var det jättefint väder men jag hann bara skriva och publicera inlägget så var
Se hela bildenhimeln igenmulen. Fattar inte var de molnen kom ifrån, men resten av dagen både regnade och åskade det. Först på kvällskvisten försvann molnen och solen tittade fram. Idag har det varit ganska fint och soligt men det är den där evenerliga blåsten som gör att det inte vill bli någon riktig värme, ja om man nu inte sitter intryckt mot en vägg i lä, vill säga.

Det har varit en jättejobbig helg med massor av nikotinabstinens och det mesta av det sitter i huvudet. Har varit svårt att koncentrera sig på att arbeta med det jag skulle. Blev nästintill inget gjort så i dag måste jag lägga in högsta växeln. Känner
Se hela bildenmig helt slut eftersom det inte heller har varit så lätt att sova heller, mycket drömmar om både det ena och det andra. Vaknade i natt minst fem gånger med gråt och ångest, men kom jag ihåg vad jag hade drömt. Nej, bara att det var otäckt och därför också svårt att somna om igen. Var rädd att man skulle hamna in i samma otäcka dröm igen.

När klockan ringde i morse så var man mer död än levande, så man fick tvinga sig upp ur sängen. Skulle ha varit så skönt att ha fått somna om igen.

I gårdagens inlägg berättade jag om en av de otaliga saker mina barn hittade på som barn. Idag hade jag tänkt berätta om då jag och min lillasyster var kreativa i köket och nästan fick brandkåren att komma. Jag tror att jag var ungefär 5 år och min lillasyster hon var ett år yngre än mig.

Min mamma hade nyligen flyttat till en ny trerumslägenhet med mig och mina två systrar. Det första min mamma gjorde vara att bränna av spisplattorna, vilket man tydligen gör då det är nytt innan man börjar använda dem. Jag
Se hela bildenkommer ihåg att jag blev väldigt facinerad av dem då de blev alldeles orangefärgade då de var heta. De såg så mjuka ut och kunde jag låta bli att röra dem? Självklart inte, jag lade båda mina händer rakt på två av plattorna och brände mig rejält. Fick ha bandage om dem ett bra tag men inte blev jag rädd för spisen för det.

Dumt nog av min mamma fick jag och min syster sovrummet som låg precis vid köket och vi var inte direkt några sjusovare då på den tiden. Vi var ofta uppe jättetidigt och mamma fick ofta skicka oss tilbaka i säng för att vi skulle fortsätta sova en liten stund till. Vad man känner igen sig i det då det gäller ens egna barn. Kanske ligger i generna att stiga upp tidigt då man är barn.

Efter det att jag hade bränt mig på spisen tyckte jag att den var spännande och inte blev det mindre spännande för att mamma alltid sa att vi inte fick vara där och leka. 

En morgon då jag och min syster hade vaknat så där jätte jätte tidigt och tyckte det var tråkigt att ligga kvar i sängen och vänta på att mamma skulle stiga upp kom vi på att vi skulle prova om vi skulle få spisplattorna att lysa så där oranga som de hade gjort den gången mamma hade bränt av dem. Vi tog var sin kökspall och ställde oss vid spisen och jag som hade bränt mig tidigare visste att inte röra på plattorna den här gången.

Min syster tyckte att vi skulle röra ihop en blandning av alla hennes mediciner och det var inte lite mediciner hon hade. Vi hällde ut lite på plattan och rörde om, tillsatte lite socker så att det skulle smaka bättre. Till slut hade vi nog tillsatt lite av varje av det vi hittade i skafferiet och kylskåpet och vid det laget var vi nog egentligen inte så intresserade av att göra något speciellt av det vi lade på plattan. Vi blev mer och mer intresserad av vad som hände med det vi lade dit. Några fräste till och andra saker blev bara grynigt.  Då vi hittade några plastlock och såg vad som hände med dem ville vi hitta mer av dem. Det var jätteroligt och lätt att smeta ut dem på plattan.

Se hela bildenHelt plötsligt var det roliga slut. Mamma stod bredvid oss och var jättearg och funderade på vad i all världens dagar vi höll på med. Samtidigt var det någon som ringde på dörren som en vettvilling och då mamma öppnade fönstret kunde man höra någon som skrek och frågade om de skulle vara tvugna att ringa efter brandkåren.

Senare berättde mamma att hon hade vaknat av att hon hade legat och hostat och då hon hade öppnat ögonen var sovrummet rökfylld. Hon hade skyndat sig upp för att se vad det var. När hon hade kommit till köksdörren hade hon skymtat mig och min syster genom röken där vi stod på var sin pall vid spisen och verkade ha hur mycket som helst att göra. Vi hade aldrig lägt märke till all rök, klart att vi hostade men vi hade varit så inne i vårt rörande i allt geggit vi hade där på spisen.

Vi måste ha haft änglavakt den gången, det kan jag inse nu som vuxen, men kul hade vi, jag och syster min. Den där känslan av att röra i mjuk kletig plast kommer jag aldrig att glömma. 

Efter det blev vi inlåsta på rummet under nätterna och om det var så mycket bättre, vet jag inte. Men min mamma fick ha sin spis ifred från oss. 


" Det mirakulösa
   sker i vardagen."
  


Idag skiner solen från en nästan molnfri himmel och det ser ut som att det kommer att bli en riktigt fin dag till skillnad mot för i går då det regnade det mest hela dagen för att sen mot eftermiddagen Se hela bildenkulminera i ett åskväder. Gillar inte då det åskar och helst inte då man är ensam men i dag lär det inte bli något sådant väder som det ser ut nu. Skönt var det att få dricka sitt motgonkaffe ute på balkongen och titta på blommorna som jag planterat  och ovanligt nog tycks de trivas riktigt bra. Det är väl penseérnas blommor jag undrar lite över. Är det inte meningen att de ska bli större eller om inte annat vara lika stora hela tiden eller har jag missat något?? För de tycks bara bli mindre!!!

Förutom vackert väder så är det Morsdag. En dag då alla, eller i alla fall ett flertal mammor kommer att bli uppvaktade med både blommor och blader, presenter och kort. Ibland kan jag tycka att det går till överdrift med sådana här dagar. Inte själva tanken för den är vacker, men så mycket presenter och annat som många tror att de måste köpa bara för att ...  När det viktigasteSe hela bilden egentligen är att bara träffas, umgås och ha det trevligt tillsammans. Visa att man tycker om varandra kan man göra vilken dag som helst. Inte ska det behövas en speciell dag för att visa att man tycker om någon. Men eftersom jag vet att min mamma tycker om att jag hör av mig och speciellt på Morsdagar så ska jag göra det.

När jag gick i skolan, då var det korttillverkning som gällde antingen det var Morsdag eller Farsdag. Spelade ingen roll om man hade eller inte hade en mamma eller pappa att göra det där kortet till. Alla skulle göra dessa kort. Mors dag gick väl an tyckte jag men då var det alltid problem med Farsdag. Fast än jag sa att min pappa var död, fick jag alltid till svar att då kunde jag göra ett kort till min morbror, farbror eller kanske till den nya mannen min mamma hade! Åh, vad jag hatade det där och tur är att sådana här lektioner med masstillverkning av mor - och farsdagskort på de flesta skolor inte längre existerar.

Vi har aldrig hållit så hårt på det här med att uppvakta på Morsdag och allra helst inte det här med att fika i sängen. Jag gillar absolut inte alls det. Ja, en kaffemugg kan jag tycka är mysigt att få, men att äta, nej tack. Blir alltid en massa smulor som irriterar en och som sen aldrig tycks gå att få bort ifrån sängkläderna.

När mina flickor var yngre ville de ju ofta bjuda på fika i sängen, vet inte varför, för det var ju inget jag propagerade för direkt. För det mesta lyckades jag övertala dem om att det var mycket mycket bättre om vi alla kunde sitta vid bordet och fika tillsammans. 

Se hela bildenKommer speciellt i håg en gång då min svägerska och hennes familj var och hälsade på hos oss. Minns inte riktigt om det var Mors dag eller om det var jag som fyllde år. Men denna söndagsmorgon vaknade jag av att det skramlade av porslin och denna diskussion fördes  mellan mina två döttrar och deras kusin Anna inne i vårt kök;  
" Nej" vi får inte använda spisen. ...Mamma blir arg! Jätte, jätte arg!....Men jag får använda den för miiin maaammmma, ha, ha ha haaa!!! .....Jag är mycket äääldre ääään duuu, så det sååååå!...Men det är vååårat kök..haha ha!!"

Så kunde de ha fortsatt att käbbla om inte jag hade gått ned till dem och frågat vad de höll på med. Jag blev inte insläppt in i köket men kunde inte låta bli att säga att de inte fick använda spisen och hörde dem väsa till varandra " Där hörde ni! ... Vi får inte använda spisen!"

Efter ett lång, lång stund hörde jag dem komma uppför trapporna och de lät som om de hade mycket att bära. De ställde sig med stolta leenden vid sängen, en med brickan den andre med kakfatet och den tredje med kaffepannan! Vad kunde man annat göra än att le och tacka dem för att de varit så duktiga. Det var före ... innan jag smakade kaffet!

Se hela bildenHöll nästan på att spotta kaffet på ungstackarna som stod där så förväntansfulla och väntade på vad jag skulle säga om kaffet. Det syntes lång väg att de var väldigt stolta över det, men det var det vidrigaste kaffe jag tror att jag någonsin försökt att få i mig. Jag var ju tvungen att hålla god min och  berömde dem för vad det hade gjort, men jag var ju också tvungen att fråga hur det hade gjort med kaffet eftersom de inte hade fått använda spisen.

Vi hade tydligen kvar lite kaffe i kaffepannan sedan gårdagen och eftersom de inte hade  fått värma kaffet på spisen hade de fyllt på pannan med hett vatten. Ja, så hett vatten man nu kan få ut från en vattenkran i köket.

Inga problem med kreatitviteten hos mina barn har det aldrig varit och ni lär nog få höra om fler saker de hittat på under årens lopp.


Ha en skön söndag och ge varandra en extra varm kram idag ♥



"När vi blir äldre
  har vi betydligt
  bättre utsikt."



Äntligen! Så skönt att helgen är här. Inga tider att passa och inget som måste göras. I dag på hemvägen gick jag förbi frissan som jag var till och klippte mig hos då Jannice var här. Har bestämt mig för att göra några slingor i
Se hela bildenhåret och för en gångs skull tänkte jag att jag skulle få det ordentligt gjort. Brukar ju annars göra det själv men brukar ju sällan eller aldrig bli nöjd så jag hoppas att nu när ett proffs ska göra det, att jag blir lika nöjd med det som med klippningen hon gjorde.

Det här med att göra slingor kommer mig att tänka på då jag var ungefär 15 år och hade en väldigt stark önskan efter att bli en blondin. Jag hade alltid hatat min hårfärg för vem kan gilla en hårfärg som i dagligt tal kallades "råttfärgat"!!! Dessutom då jag var ungefär 7 år, jag kunde i alla fall läsa, hittade jag en liten bok som min mamma hade fått som gåva då hon fick mig. I denna bok kunde man skriva in olika saker om sitt barn till exempel hur mycket barnet vägde, när första tanden kom och så vidare. Säkert är att det är många som har sådana här böcker hemma. Köpte själv sådana här böcker till mina barn.

Kommer ihåg att det i denna bok fanns en fråga om hur man tyckte att barnet såg ut och jag tror att jag själv skulle ha tolkat det
som om att man kanske skulle ha skrivit att barnet var antingen mycket lik sin pappa eller mamma elller något liknande. Men hade Se hela bildenmin mamma gjort det? Nej, inte på långa vägar, hon hade skrivit att jag såg ut som ett troll i mitt svarta hår och var inget vackert barn med mina tjocka kinder!!  Att läsa detta som sjuåring var absolut inte roligt och redan då funderade jag på om det kanske inte hade varit bättre om jag hade varit ljushårig.

Den här önskan om att bli blondin hade jag försökt få min mamma att förstå var det enda jag ville bli. Trodde ju att jag skulle bli så fin i det. Det enda hon sa att jag kunde få göra var ett par slingor men det var jag inte intresserad av eftersom jag redan naturligt hade en slinga i håret. En slinga hon kallade "änkeslinga" ! Ni kan ju tänka er hur det kändes för en tonåring, änkeslinga i håret! Hur kul var det?

Min mamma och några av mina mostrar brukade göra slingor på varandra hemma hos oss med väteperoxid. Den här flaskan som var stor och brun brukade hon förvara högst upp på en hylla i badrummet. Jag visste direkt vad jag skulle göra den helgen min mamma och resterande av familjen åkte iväg över en helg och hälsade på ett par bekanta. Eftersom de inte kunde ta med sig hundarna erbjöd jag mig att ta hand om dem och fick därför lov att stanna hemma ensam.

Direkt då bilen lämnade gården gick jag till badrummet och tog ner väteperoxidflaskan och till min lycka var den nästan halvfull. Nu om någonsin skulle jag bli blondin och då fick mamma säga vad hon ville, var vad jag tänkte. Jag tror att det var disco den helgen på ungdomsgården eller om det var något annat roligt som jag hade tänkt att gå på och ville ju såklart bli fin nu när jag hade chansen.

Se hela bildenJag visste hur jag skulle göra med vätskan eftersom jag hade sett hur mina mostrar och mamma hade gjort och började med att sätta vätskan i håret framifrån. Jag kammade och kammade och försökte få det att räcka i hela håret men jag hade inte räknat med att mitt hår var så tjockt. Det gick åt mycket mer vätska än jag hade tänkt mig, så då jag var halvvägs genom håret tog vätskan slut. Mitt hår var blont framtill och mitt uppe på huvudet men baktill hade jag kvar min ursprungliga färg. Man behöver inte direkt ha någon bra fantasi för att tänka sig hur jag såg ut.

Fruktansvärt!

Katastrof!

Inte blev det någon disco eller något annat roligt den helgen och då jag var tvungen att gå ut med hundarna, gällde stor mössa, neddragen över håret. Min mamma har nog aldrig varit så efterlängtad som den helgen.

Jag tror att förutom chocken som min mamma fick gav henne också världens skratt för då hon lugnat ned sig efter chocken över vad jag hade hittat på trodde jag aldrig att hon skulle sluta skratta...

Den måndagen gick inte jag till skolan, mamma fick åka och köpa hårfärg och på den tiden fanns det inte många färger att välja på som det finns idag. Det blev en mörkbrun färg och jag tyckte att jag såg ut som han som var programvärd i "Här är ditt liv".

Gjorde jag någonsin om det här eller ville bli blondin?

Nej, aldrig någonsin!



"Även en liten förändring
 kan betyda mycket."