I går då jag skrev mitt inlägg var det jättefint väder men jag hann bara skriva och publicera inlägget så var
himeln igenmulen. Fattar inte var de molnen kom ifrån, men resten av dagen både regnade och åskade det. Först på kvällskvisten försvann molnen och solen tittade fram. Idag har det varit ganska fint och soligt men det är den där evenerliga blåsten som gör att det inte vill bli någon riktig värme, ja om man nu inte sitter intryckt mot en vägg i lä, vill säga.Det har varit en jättejobbig helg med massor av nikotinabstinens och det mesta av det sitter i huvudet. Har varit svårt att koncentrera sig på att arbeta med det jag skulle. Blev nästintill inget gjort så i dag måste jag lägga in högsta växeln. Känner
mig helt slut eftersom det inte heller har varit så lätt att sova heller, mycket drömmar om både det ena och det andra. Vaknade i natt minst fem gånger med gråt och ångest, men kom jag ihåg vad jag hade drömt. Nej, bara att det var otäckt och därför också svårt att somna om igen. Var rädd att man skulle hamna in i samma otäcka dröm igen.När klockan ringde i morse så var man mer död än levande, så man fick tvinga sig upp ur sängen. Skulle ha varit så skönt att ha fått somna om igen.
I gårdagens inlägg berättade jag om en av de otaliga saker mina barn hittade på som barn. Idag hade jag tänkt berätta om då jag och min lillasyster var kreativa i köket och nästan fick brandkåren att komma. Jag tror att jag var ungefär 5 år och min lillasyster hon var ett år yngre än mig.
Min mamma hade nyligen flyttat till en ny trerumslägenhet med mig och mina två systrar. Det första min mamma gjorde vara att bränna av spisplattorna, vilket man tydligen gör då det är nytt innan man börjar använda dem. Jag
kommer ihåg att jag blev väldigt facinerad av dem då de blev alldeles orangefärgade då de var heta. De såg så mjuka ut och kunde jag låta bli att röra dem? Självklart inte, jag lade båda mina händer rakt på två av plattorna och brände mig rejält. Fick ha bandage om dem ett bra tag men inte blev jag rädd för spisen för det. Dumt nog av min mamma fick jag och min syster sovrummet som låg precis vid köket och vi var inte direkt några sjusovare då på den tiden. Vi var ofta uppe jättetidigt och mamma fick ofta skicka oss tilbaka i säng för att vi skulle fortsätta sova en liten stund till. Vad man känner igen sig i det då det gäller ens egna barn. Kanske ligger i generna att stiga upp tidigt då man är barn.
Efter det att jag hade bränt mig på spisen tyckte jag att den var spännande och inte blev det mindre spännande för att mamma alltid sa att vi inte fick vara där och leka.
En morgon då jag och min syster hade vaknat så där jätte jätte tidigt och tyckte det var tråkigt att ligga kvar i sängen och vänta på att mamma skulle stiga upp kom vi på att vi skulle prova om vi skulle få spisplattorna att lysa så där oranga som de hade gjort den gången mamma hade bränt av dem. Vi tog var sin kökspall och ställde oss vid spisen och jag som hade bränt mig tidigare visste att inte röra på plattorna den här gången.
Min syster tyckte att vi skulle röra ihop en blandning av alla hennes mediciner och det var inte lite mediciner hon hade. Vi hällde ut lite på plattan och rörde om, tillsatte lite socker så att det skulle smaka bättre. Till slut hade vi nog tillsatt lite av varje av det vi hittade i skafferiet och kylskåpet och vid det laget var vi nog egentligen inte så intresserade av att göra något speciellt av det vi lade på plattan. Vi blev mer och mer intresserad av vad som hände med det vi lade dit. Några fräste till och andra saker blev bara grynigt. Då vi hittade några plastlock och såg vad som hände med dem ville vi hitta mer av dem. Det var jätteroligt och lätt att smeta ut dem på plattan.
Helt plötsligt var det roliga slut. Mamma stod bredvid oss och var jättearg och funderade på vad i all världens dagar vi höll på med. Samtidigt var det någon som ringde på dörren som en vettvilling och då mamma öppnade fönstret kunde man höra någon som skrek och frågade om de skulle vara tvugna att ringa efter brandkåren.Senare berättde mamma att hon hade vaknat av att hon hade legat och hostat och då hon hade öppnat ögonen var sovrummet rökfylld. Hon hade skyndat sig upp för att se vad det var. När hon hade kommit till köksdörren hade hon skymtat mig och min syster genom röken där vi stod på var sin pall vid spisen och verkade ha hur mycket som helst att göra. Vi hade aldrig lägt märke till all rök, klart att vi hostade men vi hade varit så inne i vårt rörande i allt geggit vi hade där på spisen.
Vi måste ha haft änglavakt den gången, det kan jag inse nu som vuxen, men kul hade vi, jag och syster min. Den där känslan av att röra i mjuk kletig plast kommer jag aldrig att glömma.
Efter det blev vi inlåsta på rummet under nätterna och om det var så mycket bättre, vet jag inte. Men min mamma fick ha sin spis ifred från oss.
" Det mirakulösa
sker i vardagen."
