Idag kom jag hem i rätt så hygglig tid och jag behövde inte checka av SLs störningssida en endaste gång. Jag fick skjuts hem av min snälla fd granne som blev med hus i vintras och övergav vårt grannskap.
 
Som jag skrev i någon av kommentarerna har det sista tiden blivit rätt så mycket tåg i mina inlägg. Men det blir ju lätt så eftersom inte trafiken fungerar som den ska så påverkar det ju mig i väldigt hög grad. Vem blir inte irriterad när man trött efter jobbet ska försöka ta sig hem och det då dag efter dag är förseningar på grund av det ena och än det andra. Den som inte blir det måste bara vara en "övermänniska" i mina ögon. 
 
Men nu var det inte det jag skulle börja älta om igen. Ville bara berätta om det jag egentligen skulle ha berättat om redan igår, men som på grund av några kommentarer från några som vill börja styra och ställa i vad jag ska skriva om blev bortglömd i rena häpenheten av det. 
 
Jag har blivit besatt av tåg så till den milda grad att jag börjat se tåg som inte existerar (tror jag). 
 
Så här var det:
i går morse då jag stod och väntade på tåget stod jag som vanligt och tittade på människorna som även de stod och väntade på tåget. Tittade på skyltarna som annonserar tågets destination och tiden när den ska komma och på den skylten där mitt tåg annonserades ut stod det att det var fem minuter kvar tills tåget skulle anlända till stationen. På den andra skylten som fanns vid det  andra spåret stod det "Ankommande tåg". Det var precis som det alltid brukar vara på morgonen.
 
 Jag tittade ut på spåret och såg att ett tåg var på väg in. Den var inte så intressant eftersom den kom från fel håll. Den skulle säkert till N eller så var det den utannonserade "Ankommande tåget" tänkte jag och vände mig om och fortsatte att studera människorna som stod och väntade med mig. Vad jag gör? Det får bli en hemlighet tills jag berättar om det en annan gång.
 
Sedan såg jag att mitt tåg var på väg in, i samma veva hör jag att ett annat tåg är på väg in. Det hördes att det var av den äldre tågmodellen som SL använt sig flitigt av den sista tiden. Vänder mig mot det hållet och blir lite fundersam...
 
Var var det andra tåget som jag nyligen hade sett vara på inkommande?
 
Den fanns inte där! Den hade varit utav den nyare modellen, men så tyst går inte ens de så att jag inte skulle höra då den lämnade stationen.
 
Då jag klev in på tåget kom ett tåg in på spåret "Ankommande tåg". 
 
Så egentligen skulle det ha just då funnits fyra tåg och räkna 1+1+ 1+1 och få det till fyra det tror jag att jag kan ☺️ Men där stod bara tre tåg. Så var fanns den fjärde?
 
Har jag fått eller inte fått tåg på hjärnan?
 
 
Det kan tyckas att jag har fått "nippran" på tåg och alla dessa förseningar som har varit under en lång tid, men kan inte komma ifrån det eftersom alla dessa förseningar med tågen påverkar mitt liv i väldigt hög grad just nu.
 
Visst kan man tycka att "människa flytta närmare jobbet eller byt arbetsplats". Det har jag tänkt och även försökt att ändra på på många gånger, men det här är faktiskt Stockholm en storstad som har sina brister vad det gäller bostäder. Välkänd dessutom för just det om man nu inte har en massa pengar som man kan spendera på att köpa sig en bostadsrätt. Bostadsrätter finns det hur många som helst utav men som sagt var då ska man ha en välfylld plånbok eller väldigt rika föräldrar och inget av detta har jag tyvärr.  
 
Sedan att hitta sig ett jobb i närheten av var man bor verkar i stort sett helt hopplöst. Tro mig, har sökt en hel drös av jobb. Ansökningarna jag har skickat har jag slutat räkna vid det här laget, men närmare tvåhundra har det nog blivit de sista två åren. 
 
Visst kan detta kallas I-landsproblem eller ses som banala om man ser till hur det ser ut i omvärlden eller bara runt omkring mig i samhället nära mig. Jag är ingen skribent som har tänkt ge mig in i någon samhällsdebatt eller skriva om hur eländigt mina medmänniskor har det i det samhälle vi lever i. Jag vill bara fortsätta att skriva om mitt liv från mitt perspektiv.
 
Jag tänker fortsätta att gnälla och beklaga om saker som kanske andra tycker är banala i det stora hela. Och jag kommer att fortsätta berätta om tokiga saker jag varit med om som vid det här laget har blivit otaliga och som jag inte är säker på om jag någonsin kommer att hinna berätta om dem alla. Sedan är det ju upp till var och en av er mina kära läsare om ni vill läsa om det eller inte.
 
Det är det bara ni själva som kan avgöra, men kom inte med pekpinnar och säg till mig vad jag får eller inte får skriva om för det vill jag själv ha rätten att avgöra, hur banala det än anses vara av dig.
 
Läs och kommentera om du vill, men säg inte till mig vad jag inte ska skriva om. Passar inte det läs då inte mina inlägg är du snäll.
 
Har jag varit tillräckligt tydlig nu?
I bland bara händer det!
 
I dag hade jag en otrolig tur. Jag hamnade liksom mellan två tågkatastrofer och jag undkom dem båda. En brand som orsakade stopp i tågtrafiken som berörde pendeltågstrafik från Bålsta och så en olycka vid Östermalmstorg som berörde tunnelbanetrafiken på linjen Ropsten-Norsborg. 
 
Det har "in facto" blivit en tvingande vana att kolla SLs störningsinfo inför precis varje resa. Det har varit väldigt mycket den senaste tiden, så till den milda grad att Trafikverket hade satt in en nästan halvsides annons i Metro där de medger att det är mycket störningar just nu. De ber om ursäkt och tackar resenärerna för deras tålamod. Det måste man ju ge en eloge till, men räcker det? 
 
 
Nej jag tycker inte det är tillräckligt eftersom jag normalt, då tågen går i tid, tillbringar mer än tre timmar på väg till och från jobbet fem dagar i veckan. Och är spyless på alla j* förseningar som gör att min fritid just nu inte på långa vägar ens existerar. Jag vet inte eller kommer inte på något vad som skulle vara tillräckligt, men en annons i tidningen är absolut inte tillräckligt för mig.
 
Det ska inte vara att jag har tur de dagar jag kommer mig hem i något så när tid för att hinna njuta av lite "hemtid eller komma fram till jobbet i tid utan att behöva löpa gatlopp. 
 
Jag vet inte heller vad jag ska säga om känslan jag får nu förtiden då det sprakar till i högtalarna på tåget eller tågperrongen som förebådar att nu kommer det ett meddelande. Man stelnar till och tänker "vad har hänt nu och när kommer jag att komma fram (hem eller till jobbet)?"
 
Och oftast händer detta då jag antingen är väldigt väldigt sen från jobbet och vill fort fort hem eller så är det då jag för en gångs skull har kommit mig iväg från jobbet så att jag ska få njuta av lite fritid hemma. Och det kan ingen halvsidesannons någonsin kompensera. 
 
Men samtidigt njuter jag idag och på något sätt känns det som om jag har lurat någon på något bara för att jag lyckades komma hem i något så när tid trots alla avbrott i tågtrafiken.
 
 
SL, olyckor, förseningar, långa restider, ingen fritid, störningssida,