Jag har bott här i Stockholm i ett par år men aldrig hört talas om Hågelbyparken förrän för någon dag sedan. Och då fick jag höra talas om den till och med i både radion och läsa om det i tidningen.
Måste säga att det verkligen var fint där och det måste vara kul för dem som har barn att åka dit eftersom det finns både djur, bilbana, lekplats och ganska spännande omgivningar där fantasin måste få massor av inspiration.
Vi var dit med våra elever igår och hade en helt suveränt bra dag där. Lite tråkigt bara att det började regna i slutet just då eleverna höll på att köra bilarna. Och hade en elev fått köra var vi tvugna att låta även de andra göra det, med resultatet att vi vuxna både såg ut och kände oss som en hög dränkta katter då vi stod på den fullsatta bussen tillbaka till skolan. Eleverna brydde sig säkert inte så mycket, de hade ju fått köra bil, men vi vuxna ...
De hade även hästar där och i en av hagarna gick det ett par fjordingar. De stack till i hjärtat för jag kom att tänka på vår egen fjording Natazja. Saknar henne.
Några av eleverna stod och beundrade dessa hästar. De stod och pratade med varandra och jag kunde höra att det var lite fundersamma över någonting. Plötsligt säger en av tjejerna "Visst fröken har du en häst som ser ut så här?" Jag svarade att jag hade haft en häst av samma ras men att vi hade varit tvugna att ta bort henne för att hon hade varit gammal och sjuk.
Då frågar en av killarna " Fröken, varför ramlar inte hästens bajs ner på marken?"
"Vaddå, inte ramlar ner?" frågade jag förvånat och tittade på hästen igen och inte kunde jag se någon hästskit som inte hade ramlat ned. Men då ser jag helt plötligt vad det är de har sett och enkelt uttryckt så var det absolut inte ett sto vi hade framför oss i hagen. Och jag försökte förklara så enkelt som möjligt vad det var som hängde under magen på hästen ...
... och det hade absolut inte något med hästskit att göra.
