Måste ju börja med att säga att de här sista veckorna har varit en ren och skär pärs. Ni som läst vet att jag skrev i mitt förra inlägg att jag funderade på om jag skulle få sova något på grund av hostan. Det blev värre!!!
 
 
Jag gick till jobbet trots att jag knappt fick sova en blund, men till slut säger ju kroppen "näe nu får du allt
ge dig!!" All energi försvann och jag orkade knappt upp ur sängen. Stannade hemma två dagar och trodde i min enfald att det skulle räcka!!! Men var ju ändå tvungen att försöka jobba sen eftersom jag hade utvecklingssamtal inbokade, med tolk dessutom. 
 
Och vad händer?? De som jag hade inbokade med tolk kom inte, ja en kom men det var så dags då för deras inbokade tid hade varit för ett tag sedan och jag hade skickat i väg tolken! Den andra hörde inte ens av sig! Då kände jag mig verkligen lägre än låg. Där hade jag tagit mig i kragen och tagit mig till jobbet trots att jag vet att jag egentligen borde ha stannat hemma nedbäddad i min säng med en massa medikament att försöka bota mig med. 
 
 
Jag fortsatte så en vecka till, gick till jobbet då jag hade utvecklingssamtal och de andra dagarna stannade jag hemma. Det var så många föräldrar som inte kom så nu har jag utvecklingssamtal i några veckor till! Det är konstigt men alla föräldrar vill ha tid efter att de har slutat jobbet ( kanske inte så konstigt egentligen) men tror de att jag bor på skolan kan man ju undra... Varför ska jag arbeta efter min ordinarie arbetstid, som det är nu får man ju aldrig tillbaka den övertiden varken i tid eller pengar.  Och det är ju i deras intresse att få reda på hur det går för deras barn ... eller?! 
 
 
Fortfarande är jag inte frisk, har en envis hosta som heter duga. Ibland hostar jag så att jag spyr. Det värsta tycker jag just nu är denna resa med tågen. Sitter och hostar och snörvlar och får en massa ogillande blickar trots att vi är ganska många som håller på på samma sätt. Och det bästa är, ja det finns faktiskt något positivt också, ☺️😊 det är att man får sitta ganska ensam, ingen trängsel direkt runt mig. 
 
När man ligger hemma och är sjuk hinner man ju vara en hel del ute på nätet och då speciellt på Fb. Såg ett inslag där några barn i 10-13 årsåldern fick gissa vad ett kasettband kunde vara. Jag skrattade så tårarna rann när det skulle gissa på hur man hade använt dem. Tänk att man är så gammal och tekniken gått framåt så att dessa kasettband redan blivit något av gamla reliker. Snart finns de väl på museum. 😳 Kanske de redan finns där! 
 
 
Jag kom att tänka på då jag fick min första kassettbandspelare och satt och spelade in från radion med micken precis vid högtalarna. Alla var tvugna att vara knäpptysta så att de inte skulle höras. Det blev till att spela in många gånger för alltid var det någon som harklade till eller fnittrade eller i alla fall gav ifrån sig ljud så att det inte blev bra. Som tur var fick jag ganska  snabbt en radiokassettbandspelare och det var ju toppen för då kunde man ju spela in direkt från radion. Vet inte hur mycket kassettband man spelade in men jag hade ett skåp fullt med kassettband. Undrar vart alla dessa kasettband är nu?
 
 
Just nu spelas ju låten "Perfect" med Ed Sheeran väldigt mycket på Fb och jag är väl en av dem som lägger ut den då och då eftersom jag gillar den (väldigt mycket) . Och när vi nu talar om kassettband så kommer jag ihåg att om jag gillade någon låt kunde jag sitta och spela in en och samma låt flera gånger i rad på ett och samma kassettband! Allt för att slippa hålla på att spola fram och tillbaka vilket i sig gjorde att bandet till slut kunde gå sönder (helt enkel nöttes sönder!) Smart! Eller hur? 😎
 
Men det som till slut hände, hur bra låten än var, så blev man less och till slut fick kassettbandet bara ligga där och ingen spelade den. Så jag är ganska säker på att om jag idag hade haft en radiokassettbandspelare skulle jag säkert ha spelat in Perfect ett X antal gånger och sedan lyssnat på den en hel massa gånger och sedan aldrig mer. Ja efter ett par år kanske man skulle lyssna på den igen och få den där nostagikänslan man idag kan få då man återigen lyssnar på "gamla godingar" från den tiden det begav sig.  
 
Oj, det här blev ett ganska långt inlägg! Hoppas att ni orkade läsa ☺️
 
Ha det!
 
Kram 💞
Utvecklingssamtal, tolk, kassettband, kassettbandspelare,
Ja det blev nästan på dagen en månad sedan jag skrev här sist. Har inte känt för att skriva och det var längesedan  jag hade lusten till det när jag nu tänker efter. Men eftersom jag nu har bloggen tänkte jag i alla fall uppdatera den lite så ni mina kära läsare har något att läsa och att titta på. Ser ju att några trogna följare har jag fortfarande fastän jag är så sällan här.
 
 
 
Julledigheten spenderade jag ensam. Kanske det låter tråkigt i någons öron men jag bara var och det var just precis det jag behövde. Jag läste, tog långa sköna promenader, åt gott, sov länge ibland flera gånger och bara njöt av att bara vara och absolut inte hade några "måsten". 
 
 
Höstterminen avslutades ju i minst 200km/h. Höll på att gå sönder av allt som man bara var tvungen att hinna med innan jullovet. Vårterminen startade också i över 200km/h, dessutom skulle utvecklingssamtalen också bokas in med föräldrarna och förutom det även tolkar. Allt bara drar ihop sig inom mig när jag tänker på det. 
 
 
 
Förra helgen satt jag med elevernas IUP alltså de elever som jag inte hann med att skriva under arbetsveckan. Det vill säga att det i slutändan blev att jag satt med nästan alla elevers IUP under helgen. Under skolveckan är det svårt bara att få tiden till att räcka till för att planera lektionerna och all annan administration som ska göras.
 
Ibland kommer tankarna om att bara sluta, göra något annat för det har blivit så mycket mera bara under de sista åren och det verkar inte finnas någon botten för var det ska sluta. Det är som om alla tror att det som ingen annan kan göra det ska vi lärare göra. Ingenting tas bort för det nya, vår tid ses som om den vore gjord av resår. Men resåren brukar ju även den spricka och gå sönder till slut. 
 
 
 
Någonting positivt är att pendla har faktiskt blivit lite lättare eftersom det nu finns fler så kallade snabbtåg och jag behöver väldigt sällan stå länge och vänta på tåget, men fortfarande dras SL med många problem som t ex signalfel, spårspring osv. När fasiken ska folk fatta att de ingenting har att göra på spåret. Det drabbar ju så många människor som bara längtar efter att få komma hem efter en lång dag på jobbet.
 
 
 
Söker inte aktivt varken efter lägenhet eller nytt jobb just nu men håller både ögon och öron öppna ifall att ...
 
 
 
 
Måste bara berätta, idag var det för första gången jag någonsin har fått ett klagobrev från någon annan hyresgäst 😳. Nu verkar det ju inte som om den är riktad direkt till mig utan till oss alla boende i huset. Men i alla fall!!! Vet att det är någon, absolut inte jag, som ibland tycks få något ryck med att slå in någon spik eller nåt (?) sent på kvällarna. Men även jag stiger upp tidigt på morgnarna ... 
 
 
 
Undrar om jag törs gå lägga mig, börjar ju hosta så fort jag lägger ner huvudet på kudden?! 
 
Ha det!
 
Kram 💞
 
 
Det var ett tag sedan jag skrev här, närmare bestämt ungefär en månad sedan. Kanske dags för namnbyte till "Månadsbloggen"! 
 
 
Det har inte funnits så mycket utrymme för någonting annat än jobb och sova under den här hösten. Jag har varit otroligt trött och kanske inte så konstigt med det eftersom jag under veckorna för det mesta har kommit hem ganska sent på kvällarna på grund av både jobb och problem med pendeln. Därför kändet det otroligt skönt i morse då jag vaknade "rätt så tidigt" och insåg att jag under en hel del dagar framöver kommer att kunna sova precis hur länge jag vill och absolut inte behöver bekymra mig om pendeln är försenad eller inte på grund av det ena eller det andra. 
 
 
Normalt skulle jag ha åkt uppöver för att fira jul men har bestämt mig för att stanna här hemma i Stockholm. Jag känner att jag bara behöver få vara för att orka med nästa termin annars går jag sönder. Orkar inte tänka på att trängas på Arlanda, stressa till folk för att hälsa på etc...
 
 
Visst kommer jag att sakna mammas omsorger om mig och hennes goda mat, mina barn och barnbarnet och inte minst mina vänner.  Men jag är för trött, så in i nordens trött. Har nog aldrig känt mig så slut tidigare, därför går jag i ide nu under jullovet måste ju passa på då man får. Några svängar utanför hemmets väggar kommer jag nog att ta för att träffa lite folk. Vill ju inte bli folkskygg 😎 Sedan ska eller behöver jag nog ta mig själv i kragen och skriva lite här i bloggen.
 
 
God Jul!
 
Kram 💞