Fredagskväll!!!!
Ja kanske det inte är riktigt hela sanningen, men jag behöver ju inte stiga upp så tidigt på morgonen och ta mig till jobbet och bara det är ju guld värt.
Ska ligga och njuta av att kunna ligga och dra mig länge, länge i sängen i morgonbitti.
Nu ska jag sätta mig och titta på The Voice. Vilka sångare!! Vilka röster!!
Ha en trevlig och mysig fredagskväll!
♥ Kram ♥
Ibland så måste man bara tro ...
Den här veckan har hitintills varit en katastrof. Inte hemmavid men på jobbet. Om det var fruktansvärt jobbigt tidigare så är det ännu värre nu. Det är som om det aldrig tar slut, det ena efter det andra händer och ingenting tycks bli bättre. Värre än "kalabalik" är väl det som bäst beskriver hur det är just nu på min arbetsplats.
I dag var det rena upploppsstämningen bland eleverna och jag har en viss förståelse för det. Men jag kan inte helt hålla med att det är rätt, med vad de håller på med. Det jag just nu funderar över är hur länge till kommer vi att orka, vi som jobbar kvar där. Inte ens vikarierna som har varit hos oss vill komma tillbaka. Några har gått iväg bara efter ett par lektioner och sedan sagt "aldrig mer!!"
Idag var jag bara tvungen att gå iväg en stund från jobbet på en snabb promenad. Känslan av att aldrig vilja vända tillbaka blev bara starkare ju längre bort jag kom. Helt plötsligt under promenaden kan jag bara beskriva som om att min energi bara "tvärdog " och jag kunde varken röra mina fötter eller armar. Jag bara stod där och det enda jag klarade av var bara att tänka "Andas, andas, annars dör du!" . Det var otäckt.
Jag har ingen aning om hur länge det varade men någon minut varade det i varje fall. Efter det skyndade jag mig tillbaka till jobbet. Ville ju vara säker på att ändå ha någon känd människa runt i kring mig om något skulle hända med mig.
Då allt känns jobbigt som det just nu är, så är det kul att det ändå händer saker som gör en glad och man börjar tro på att änglar måste bara finnas. Så som det hände idag på väg hem. Det behöver inte vara så mycket egentligen.
När jag kom från jobbet till stationen såg jag att mitt pendeltåg hade kommit och rusade ut på perrongen just då dörrana på tåget höll på att stängas så att jag inte skulle hinna komma mig in. Om jag såg fruktanvärt desperat ut eller om jag ropade högt "shit", det vill jag ha osagt. Men mannen som körde tåget ropade till mig från dörröppningen där de själva går in att jag kunde komma in i tåget den vägen.
Visst finns det änglar!!
Nu ska jag krypa till sängs så att jag orkar med morgondagen och förhoppningsvis blir morgondagen bättre.
Godnattkram ♥
Vinter, inte vinter, vinter, inte ...
I går var vi några från jobbet som träffade två representanter från facket. Igen. Få se om det kan få någon rätsida, för tydligen är det väldigt, väldigt mycket som är fel. Tider, avtal och en massa annat. Var en hel del som de hade att säga. Så nu är det bara att vänta på att de ska ta nästa steg i det här och försöka sig på att få en rätsida på det hela. Om det nu går, vill säga. Allt beror ju på så mycket annat än på oss som jobbar där.
Nu ska jag i varje fall gå och ta mig en riktigt varm dusch och sedan krypa ned i soffan och se vad TVn har har att bjuda på ikväll. Är ju ensam ikväll, Gary har åkt till en träff på den amerikanska klubben. Skönt att få rå om sig själv ibland.
Tänk, i morgon är det äntligen fredag!
Ha en trevlig kväll!
♥ Kram ♥
Längtar efter värme....
Åkte iväg till Gymmet för att få igång värmen i kroppen.
Men "pytt" vad jag bedrog mig,
inte blev jag direkt så mycket varmare.
Hade ju tänkt köra ett pass på "gåbandet" men det var upptaget,
alla manicker som är tänkt att man ska kunna jobba med
för att få upp ångan var upptagna.
Ganska typiskt!
Nu har jag varit hemma ett x antal timmar.
Ätit gott.
Och sitter eller snarare satt jag uppkrupen i soffan under
mitt sköna, gosiga täcke,
mycket bättre än pläden.
Varmt och gott!
Men nu är det väl ändå snart dags för att krypa ned i sängen ;)
♥ Kram ♥
Brr ... Kallt!!
Visst hade jag önskat mig en vit vinter, men utan den typiskt kalla råa vinden som alltid tydligen tycks råda här i Stockholm då vintern kommer.
Ska försöka städa undan julen i helgen, men känner mig helt slut i både kropp och knopp efter den turbulenta vecka vi haft på jobbet.
Tror att jag först och främst ska börja med att kura ihop mig under min varma pläd i den sköna soffan och läsa en bra bok. Dagen är nog gjord för det.
Ha en skön helg!
♥ En värmande kram till er alla därute ♥
Var vi så mycket bättre eller ...?
Nu börjas det igen! Att tycka - vad skönt att det ÄNTLIGEN är FREDAG!
Den här gången är det verkligen det.
Vilken vecka!
Eleverna har varit nästan komplett omöjliga att ha att göra med. Och tyvärr så måste jag säga att bland alla dessa klasser som finns på skolan har min klass som jag är klassföreståndare för varit en av de värsta.
Vet inte vad som riktigt har hänt, men tror att det har att göra med all turbulens som var före jul och nu startade ju även den nya terminen med att en av skolans populäraste lärare fick sluta. Aldrig en bra början. 
Mina små "huliganer" till elever fick en vikarie att lämna skolan redan efter ett 40 minuters pass med orden "att han aldrig skulle sätta sin fot på den här skolan igen". Då förstår ni varför jag skrev huliganer. Men i det här fallet var det inte bara elevernas fel att det gick lite snett. Så nu går vi och hoppas på att de anställs en ny lärare på den tjänsten som inte ger upp efter bara en lektion. För trots allt är mina elever väldigt gulliga då man har jobbat med dem ett tag och vet när det är dags på ett ungefär att ingripa för att det inte ska bli mer än en liten incident.
Jag berättade ju i mitt förra inlägg om att jag är in mycket på en sida på Fb som lockar fram många minnesbilder från ungdomen som legat inbäddade någonstans i minnet, bortglömda i många år. Och just nu när det är väldigt turbulent i min klass blir jag än mer påmind om hur det kunde gå till då jag själv var elev. 
Tänker inte försöka mig på att få er att tro att jag var någon typ av ängel då jag själv var elev för det var jag inte trots att jag idag är lärare. Jag gick i en klass som hade oturen att under något år ha en massa vikarier och jag vet inte om det var det som gjorde oss till den klass vi var eller om det var något annat. Men då vi kom till högstadiet blev vi omnämnda som en väldigt stökig klass.
Vi själva kanske inte upplevde oss som det, då. Men nu så här i backspegeln kan jag nog hålla med till en viss del om att vi var det. Tänker speciellt på en lärare vi hade i ämnet svenska. 
Kommer inte ihåg om det var tänkt att han skulle vara vår ordinarie lärare i ämnet eller om det var tänkt att han skulle ha ett längre vikariat. Det jag kommer ihåg är att jag gillade honom, för han kom alltid med mycket beröm om mina skrivarbeten och trodde sig kunna se en blivande författare hos mig. Lektionerna var ofta väldigt stökiga och kulminerade en dag i att några av killarna låtsades slänga sig ut genom ett fönster.
Jag kommer så väl ihåg just den lektionen och kan fortfarande lätt plocka fram minnesbilden av hur läraren först satt alldeles som paralyserad vid katedern, stirrandes mot fönstret samtidigt som hans ansikte sakta vitnade mer och mer. Sedan då han rusade mot fönstret kan jag ännu idag höra oss elever skratta, eftersom vi visste att killarna hade tagit sig in i det lilla grupprummet bredvid som hörde till klassrummet. 
Det fanns en dörr in till grupprummet i vårt klassrum. Då killarna klev in i klassrummet genom den dörren, blev läraren högröd i ansiktet, skrek något och rusade ut ur klassrummet. Vi visste alla att snart skulle rektorn komma, eftersom det inte var den första och absolut inte det sista besöket rektorn skulle komma att göra i vår klass under högstadietiden. Påföljden av det här tilltaget av killarna var att de inte fick vara med på lektionerna. 
Jag kommer inte ihåg vad det var tänkt att killarna istället skulle göra, men de försökte gång på gång att komma in på lektionerna. Läraren skrek väldigt mycket och det var väl förmodligen det som var killarnas avsikt också, att retas med honom. De var riktiga "retstickor" kan man nog kort och gott säga.
Det jag minns är att läraren slutade och att det sas att han hade "svaga nerver och hade därför åkt in på något sjukhus för att "vila upp nerverna". Om det var sant, det vet jag inte och lär nog aldrig få reda på det heller. Och skulle jag vilja ha reda på det?
Det talas mycket om hur hemska dagens ungdomar är, men var vi så mycket bättre kan man ju fråga sig själv?
Efter en lång dag är det nog dags att krama kudden och i morgon är det äntligen fredag!
♥ Kram ♥
Phuu! Klarat av den första för året.
Annat som gjort att jag gått och gruvat mig för jobbet är att jag har haft en massa hemska återkommande drömmar om att antingen har skolan haft en massa stora röda lappar om att vi är utlåsta från vår arbetsplats. I en annan dröm satt jag ensam vid vårt mötesbord på skolan och väntade otåligt på att de andra skulle komma. Till slut kom min chef och sa att jag skulle städa upp efter de andra för det var bara jag kvar där och sedan kunde jag gå hem för skolan skulle stängas på obestämd tid. Och många andra liknande drömmar, men det beror väl mycket på allt som hände under förra terminen.
Nu har ju inte drömmarna slagit in, inte än i varje fall och efter all turbulens som varit så känner jag mig allt annat än säker på att ha ett jobb att gå till nästkommande dag. Det känns som att man går på en tunn, tunn is som kan brista vilken sekund som helst och det kommer jag nog att ha en lång tid framöver.
Nu ska jag försöka ta mig i säng i någorlunda tid. Vill känna mig pigg och alert då jag träffar mina elever för första gången i morgon efter det långa jullovet.
Ha en fortsatt trevlig kväll!
♥ Kram ♥
Inte för att ...
... jag vill låta som en papegoja och upprepa mig i det oändliga. Men inte blev det så mycket skrivet här fastän att jag har haft jullov och snart varit ledig i nästan sjutton dagar. Problemet ligger väl inte riktigt bara i att jag inte har tid utan det har även mer eller mindre också blivit ett nästan oöverstigeligt hinder att ta sig an skrivandet. Känns nästan som då man skulle skriva tentorna på universitetet, låste sig totalt och man kunde varken tänka eller skriva. Ja, rent ut sagt "hjärnsläpp"! och på ett långt tag fick jag inte pennan att röra sig en milimeter och det vita pappret framför mig lyste vitare än det vitaste vitt. Jag får väl hoppas på att det kanske blir så som det så ofta blev då, att då jag då äntligen kom igång, nästan inte kunde sluta skriva. Att orden bara flödade fram så det var nästan stört omöjligt att sätta punkt. Låt hoppas på det.
Det som överraskar mig mest och gör mig glad. Ja, faktiskt riktigt glad, är att jag fortfarande ändå har kvar en hel del läsare av min blogg. Förhoppningsvis har du som är ny här kanske läst mina tidigare inägg om inte så rekomenderar jag dig det och då allra helst det jag skrev i början av min bloggardebut. Finns en hel del historier från mitt liv som lockat fram många leenden och skratt.
Förhoppningsvis kommer det att bli fler berättelser ur mitt liv, nu när det har startats en grupp på Fb som verkligen tar och plockar fram gamla minnen från mitt liv genom gamla foton och andras minnesberättelser. Man blir påmind om saker som man antingen förträngt eller helt enkelt har glömt bort under åren som gått. Det är ju en hel del år som förflutit sedan jag var ung och bodde i mina hemtrakter.
Nu tillbaks till nutid ... ska hjälpa till och ta hand om den rena tvätten som min kära har varit och tvättat.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Förhoppningsvis är jag snart tillbaka ;)
Till dess ...
♥ Kramen till dig från mig ♥
Skyldig ...
Äntligen har jag jullov och därmed kanske också lite mer tid för att skriva i min blogg. Jag har varken haft tid eller lust för att skriva. Ingenting speciellt har hänt eller händer just nu i mitt liv om man nu inte bortser från mitt jobb.
Det är mitt jobb som tar eller har tagit så mycket tid och energi från mig de sista månaderna. Vi har en hel del problem där och inte är det jag som skapar eller skapat dem i vart fall. Efter en väldigt turbulent tid där med nu den tredje rektorn på kort tid installerad hoppas jag att det ska bli lite lugnare så att man får göra ett jobb som man kan vara nöjd med. Eller så har jag turen att snart ha hittat mig ett annat jobb.
Blir lite ledsen och känner mig skyldig som tusan då jag läser i mina vänners bloggar att de känner sig lite förbigågna eller bortglömda av vissa av sina vänner. Självklart att jag tar åt mig, känner mig så skyldig för jag har verkligen varit urusel på att hålla kontakten. Det är ju som de säger, lätt att skicka ett litet SMS eller liknande bara för att visa att man tänker på dem. Men när man är mitt uppe i en period då allt bara verkar falla i ruiner runt omkring en då är det lätt att glömma bort, det är så mycket annat att tänka på. Till exempel att bara överleva från den ena dagen till den andra. Det är i varje fall så det känts under de sista månaderna.
Nu ska jag föröka hämta lite energi för att ta tag i mitt liv igen, kanske få iväg lite nya jobbansökningar. För nu är jag rädd för att det brinner i knutarna, känslan av att katastrofen inte ligger alltför långt borta är allt för påtagligt. och vid närmare eftertanke är det kanske det bästa som skulle kunna ske, för då får jag väl "tummen ur ..." och äntligen på allvar se till att få mig ett nytt jobb.
Men nu ska jag gå och sätta mig ned en stund med kärestan och njuta av ledigheten. Faktiskt bara försöka vara här och nu. Kanske också visa för mina vänner att jag vet att de finns och att jag behöver dem i mitt liv. För vad vore livet utan dem?
Återkommer snart igen, men till dess "Ha det ...!"
♥ Puss och kram ♥
Grattis Jeanette!
Puss & kram till dig från mig
på din dag.
Jeanette är ett kvinnonamn med betydelsen lilla Jeanne, alltså en diminutiv form av Jeanne, som är en fransk form av Johanna som i sin tur har grekiskt ursprung. Jeanette betyder "Gud har förbarmat sig". Nettan är ett vanligt smeknamn för namnet Jeanette, som har använts i Sverige sedan 1680-talet. På franska stavas namnet även Jeannette.
Namnet var populärt under 1960-talet och 1970-talet, men ovanligt bland de yngre idag. Den 31 december 2009 fanns det totalt 16 624 personer i Sverige med namnet Jeanette, varav 10 058 med det som tilltalsnamn/förstanamn[1]. År 2003 fick 74 flickor namnet, varav 3 fick det som tilltalsnamn.
GOD JUL!
God Jul
önskas
alla mina vänner
och alla mina läsare av bloggen
Det blev ett inlägg ;-)
Den här veckan har gått tungt, känner mig absolut inte frisk på långa vägar. Det är den där infernaliska förkylningen som inte riktigt vill ge med sig och som gör att man känner sig så "in i döden" trött. Hjälper inte hur mycket man än försöker sova. Har försökt att det inte ska bli så sena kvällar, men det tycks inte hjälpa mot segheten man ändå känner då man ska masa sig ur sängen på morgonen.
Visst finns kärleken här, men han tycks inte kunna rå på den heller för han är minst lika mycket förkyld som jag. Man får utrusta sig med tålamod och som alltid tidigare så ger den väl med sig så småningom. Är bara så less att känna det så här.
På mitt arbete fortsätter vi att kämpa på. Till veckan kommer vårt fack på ett andra besök. Nu håller vi tummarna för att de ska kunna rätta till lite av det som är fel. För något är fel enligt dem och det var skönt att höra dem säga det och det gör att man börjat känna lite hopp om förbättringar.
Jag har inte för tillfället något annat arbete i sikte, har väl nått den åldern kanhända då ingen vill anställa mig har jag börjat tro. Kan inte komma på några andra skäl. Men skam den som ger sig, fortsätter att skicka in ansökningar, kanske inte lika många som tidigare men några stycken då och då.
Förra veckan då det var höstlov var min äldsta dotter hit på besök några dagar. Det var verkligen roligt. Vi var ut och promenerade en del och passade på att ta en hel del foton som jag kanske så småningom laddar upp hit på bloggen. Undrar om det är jag som fått ögat för motov av henne eller ...! Duktig är hon i vart fall, min dotter =) som haft sin första konstutställning för några veckor sedan i sin födelsestad Piteå.
Nu ska jag gå och ta mig en het dusch för att få upp värmen och sedan en kopp varm te med honung i. Fryser som bara den. Kanske jag börjar känna mig som en människa efter det.
Ha det bra!
♥ Kram ♥
Några ord ;)
Oj, oj vad tiden går fort!!! Det var faktiskt inte menat den här gången heller att det skulle bli ett sådant här långt uppehåll i mitt bloggskrivande.
Jag har skrivit en massa inlägg, men aldrig hunnit eller orkat skriva dem så att de kunnat publiceras. Nu ska jag verkligen skärpa till mig och försöka komma mig igång med bloggandet för det kliar riktigt illa i mina fingrar av längtan efter det.
Och något jag nu också har lagt märke till när jag så sällan skriver är att det är ännu svårare att komma igång med vad man ska skriva om. Om det var svårt tidigare så är det än svårare nu. Till och med att läsa andras bloggar har jag hamnat på efterkälken med. Har ju noll koll på vad mina bloggarvänner håller på med nu för tiden. Så skärpning från min sida ska det bli från och med nu.
Nu har klockan blivit sen, ska upp tidigt i morgon så det blir skyndsamt i säng nu för att krama "lilla kudden.
Ha en trevlig kväll!!
Kram ♥ ♥
Mitt i prick!!
Oj vad tiden bara har runnit iväg!! Inte var det meningen att jag skulle ha någon bloggvila här inte och absolut inte så här länge, men det är väl så det kan bli när man har så mycket annat att både göra och tänka på.
Har kliat som attan i mina fingrar av längtan efter att få skriva något och nu äntligen har jag tagit mig tid till det. Inte för att jag vet riktigt vad jag ska skriva om så det får bli vad det blir. Några rader lär det nog bli.
Ser ju i min statistik att jag fortfarande har kvar några trogna läsare av min blogg. Förvånad? Ja, det är jag nog eftersom det ju är ett tag sedan jag skrev något här, men nu ska jag försöka råda bot på det. Älskar ju att skriva och tror nog inte det är så bra att inte skriva något, för min egen skull menar jag och sedan är det ju bara kul om det är någon som vill läsa och ta del av det jag skriver om.
Just nu så blomstrar kärleken hos mig och jag blir bara mer oh mer kär. Finns det någon övre gräns för hur kär man kan bli, eller? Den här gången ser jag nog ändå mer realistiskt på det här med kärleken. Bygger inga luftslott och annat som det är så lätt att göra annars. Har förhoppningsvis lärt mig min läxa och försöker leva här och nu helt enkelt.
Vi har många gemensamma nämnare kärleken och jag och fler lär det nog bli i framtiden.
Nu är det säkert många som skulle vilja veta hur vi träffades skulle jag tro, eller hur? Om man nu inte läst min logg på Fb förstås, för där har man väl kunnat läsa ut lite om det, tror jag!
Ni vet ju hur jag ondgjort mig över alla dessa dejtingsajter efter mina tidigare misslyckanden och konstiga kontakter jag fick via dem. Visst har de även fört med sig lite gott också, gett mig vänner, riktigt goda vänner som jag nog aldrig skulle ha träffat om dessa sajter inte skulle ha existerat. Så det är jag varit väldigt glad och tacksam över, men resten ...
Men hur som haver så finns det ju alltid undantag ...
Som tur är...
Anmälde mig till en dejtinsajt som självklart som vanligt skrev att det var gratis. Gratis??? Ja, gratis så länge du nöjer dig med att bara titta och flirta med dem du är intresserad av. Men sedan om intresse finns och du vill ha kontakt eller besvara någons flirt då finns det inte längre något som är gratis! Då måste man helt enkelt börja betala, vilket jag inte hade tänkt göra.
Jag hade ju bara tänkt se mig om på sajten och spana lite. Hoppet är väl det som är det sista som överger människan. Är det inte så man brukar säga? För jag hade lite svårt att se mig själv IRL raggandes efter män på någon bar eller något annat uteställe eftersom jag inte "springer ute" så ofta ( läs; sällan eller så gott som aldrig). Och den där mannen som tog kontakt med mig på tågstationen är väl något som händer "en gång på tusen" och det slutade ju inte heller något vidare om ni minns då jag skrev om det.
Hade ju som sagt var anmält mig till den här sajten eftersom det var,
... ja just det; GRATIS!!!
Från början gick jag in där då och då, men glömde bort den för ett par veckor. Var väl lite besviken över att jag än en gång hade blivit lurad av det så kallade "gratiserbjudandet". In i min mailbox jag hade där fick jag en hel del flirtar, men eftersom jag inte kunde besvara tappade jag ganska snabbt intresset. Tills en dag ...
Då hade jag fått en flirt som verkade väldigt intressant och fråga mig inte vad det var som fångade mitt intresse, för det kan jag bara inte svara på eftersom jag inte vet det själv. Det bara kändes så bra och känslan av att jag "bara måste svara" på den växte inom mig.
Det var då jag råkade i panik...
För just när jag bestämt mig för att betala för en månad för att kunna besvara hans flirt började min dator krångla! Så väldigt typiskt!! Det gick några dagar, nästan tio dagar innan jag fick någon ordning på datorn men då det fixat sig skyndade jag mig att kolla om han, min flirt, fanns kvar. Vilket han var och jag betalade på stört för en månad.
Då jag äntligen fick iväg mitt svar på hans flirt hade det gått nästan fjorton dagar sedan han hade skickat den till mig. Jag hade inga förväntningar om att han skulle besvara mitt svar eftersom det ju redan hade gått nästan två veckor sedan han flirtade med mig.
Till min förvånig fick jag ganska snabbt ett svar från honom, faktiskt redan efter bara någon timme samma dag. Ganska snabbt beslutade vi oss för att träffas, redan efter någon dag stämde vi träff och gick på bio som vi avslutade med att ta en fika på stan. Efter det har det bara rullat på och nu så bor han nästan så gott som hos mig.
"Ta alltid ut lyckan i förskott
... om det sen inte blev som du tänkt
Så har du i alla fall varit glad fram till dess!"
Ha en trevlig och skön söndag!
♥ Kram ♥
♥ Den där Kärleken ♥
Att kärleken finns i luften som en av mina allra bästa vänner skriver i sin blogg kan jag bara hålla med om. Här är den det i vart fall.
Har haft lite svårt att tro på den, Kärleken. Jag har försökt att vifta bort det, samtidigt som jag intalat mig själv att kärlek, det kan man mycket väl leva utan. Och det tror jag säkert att man kan göra fortfarande. Men då den drabbar en, tar hela ens kropp och själ i besittning med både hull och hår då kan det vara svårt att vifta bort den.
Någon påstod att det betydde tur att fjärilar kom in i ens hus eller satte sig på en.
Då får vi hoppas att denna ger honom och mig tur i kärlek. Det behöver vi båda mycket av.
Med fjärilar i magen och känslan av att man nästan inte kan andas vid tanken på den andra personen. Då kan jag inte längre fortsätta att försöka lura mig själv att intala mig att fortsätta leva utan kärleken. 
Försöker att leva i nuet och tar vara på var sekund. Njuter, det är vad jag gör just nu!
Ha en riktigt skön och härlig dag!
♥ puss & kram ♥
