Det var ett tag sedan jag råkade ut för förseningar men idag hände det. Och det också rejält. Tre timmar tog det att ta sig hem idag så jag har inte varit hemma så länge. Den här gången var inte det största problemet pendeltåget utan tunnelbanan. 
 
Då jag och en kollega gick hem från jobbet blev vi så glada då tåget vi sett komma fortfarande stod kvar vid perongen. Men säg den glädje som varar. Då vi hade satt oss tillrätta på tåget började vi fundera varför inte tåget for någon gång. Efter en stund fick vi reda på att de hade problem med elektriciteten och att all tågtrafik på den röda linjen stod still. Då vi hade suttit på tåget ett tag kom ett par andra kollegor. De blev också glada av att tåget stod inne då de kom, men blev mindre glada då vi berättade om orsaken till varför vi fortfarande satt där vi satt.
 
Efter ungefär en timmes väntan gav vi upp och bestämde oss för att ta bussen till närmaste pendeltågstation. Just då vi står där vid busshållplatsen vi gått till och funderar över vilken buss som blir bäst att ta ser vi hur tunnelbanetåget åker iväg från stationen. Ca 5-10 minuter efter det att vi lämnat tåget! Tala om att man kände sig snopen! 
 
Vi gick tillbaka till tunnelbanan,hur det än är är det det bästa sättet och ta sig fram dit man ska. Som tur var tog det inte någon lång stund innan nästa tåg kom. 
 
Men eländet var inte slut än på långa vägar för min del. Då vi kom fram till Mariatorget kunde jag läsa på displayen att pendeltågslinjen jag brukar åka med hade förseningar på grund av spårfel mellan Skogås och Handen!! Då jag äntligen satt på tåget var jag både trött och hungrig och väldigt less. Färden gick väl inte alltför fort och sakta gick det mellan Skogås och Handen, väldigt sakta. 
 
Då jag äntligen kom fram till min slutstation hade turen vänt åter och med ungefär en halv minut till godo hann jag med bussen. Orkade inte ens tänka tanken att jag både hungrig och törstig dessutom skulle gå hem från tåget. Nu tänker jag göra en tidig kväll så att jag orkar med morgondagen.
 
Ha det!
 
Kram 💞
 
"Motigheter är till för att övervinnas."
~Var positivboken~
 
Fy fasiken! Jag trodde hjärtat skulle stanna! Satt och pysslade här vid mitt köksbord för någon timme sedan då någon plötsligt bara häftigt trycker ned handtaget i min ytterdörr. Jag blev som paralyserad men hann ändå tänka "Jag har väl låst dörren?". Det var riktigt otäckt tills jag insåg att dörren nog hade varit låst eftersom ingen kom in.
 
Och inte vågade jag gå och kika i dörren vem det kunde vara, men jag skyndade mig att stänga balkongdörren då jag märkte att jag hade lämnat den öppen. Läste ju för några år sedan att det finns faktiskt inbrottstjuvar som tar sig in på balkonger via taket. Känns nog som att den här inbrottshistorien på skolan påverkat mig lite. 
 
Först tänkte jag att den som ryckte i mitt dörrhandtag kanske var någon som måste ha gått fel, men sedan när jag har tänkt efter lite mer så inser  jag att det inte kan vara så. Jag bor högst upp, vem springer allra högst upp i ett hus innan de inser att de kommit fel eller ens rycker i dörrhandtaget så som denne någon gjorde.
 
Kanske någon i huset som vill skrämmas lite ( men har svårt att tänka mig det och vem skulle det i så fall kunna vara) eller så är det fel på porten, som det är ganska ofta nu för tiden. Alltså att porten inte drar igen sig som den ska och blir ståendes öppen just precis så att den inte går igen.
 
Själv brukar jag dra till dörren så att den går igen, men har märkt att många inte gör det. Fattar inte hur dessa människor tänker då de inte ser till att dra igen dörren. Det finns ju en anledning till att vi har fått våra tags till dörrarna. Tidigare brukade vi ofta ha obehöriga i våra trappuppgångar som låg och sov eller gjorde en del otyg i källargångarna. Men sedan några år, sedan vi fick våra tags har det varit väldigt lugnt med obehöriga men då gäller det också för oss som bor här att se till att porten går igen ordentligt. 
 
Nu har hjärtat slutat slå dubbla slag och jag känner mig lite lugnare så ska passa på att gå lägga mig, somnar säkert som en stock direkt.
 
Ha det!
 
Kram 💞
 
"Ibland kan livet vara
som en promenad
med grus i skorna."
~Andra klokboken~
 
 
 
Dettta är ju hopplöst!! Redan måndag i morgon, tycker jag gick på ledighet igår. Ja ja, jag får väl tänka som så att om helgerna går så här fort går säkert veckan som kommer lika fort. Och snart är det ju dessutom påsklov 😊. Men det här med byte till sommartid är skit tycker jag. Till ingen nytta kan jag tycka. Vilken eller vilka idioter kom på att vi skulle införa det här i Sverige??? 
 
Det som hände i onsdags på min födelsedag sög ju helt musten ur en och för att inte tala om kollegorna. Det blev det stora samtalsämnet bland eleverna, det var många frågor och mycket oro. De såg rånare överallt på väg till maten och det lär de väl se ett tag till, men barn brukar glömma fort och det är väl bra. Värre är det väl för mina kollegor och speciellt hon som arbetar i min klass. Hon hade ju fått påhälsning av dessa inbrottstjuvar och då kan det inte vara lätt att glömma och gå vidare. Det är ju ett övergrepp. 
 
Kommer ihåg att en av mina kompisar här i Stockholm då jag bodde här tidigare fick inbrott i sin lägenhet. De hade rotat i allt och då menar jag ALLT. Det hade hon svårt att smälta, hon var helt förstörd i veckor efter det. Jag har aldrig blivit utsatt för ett inbrott (peppar peppar ta i trä) och hoppas verkligen att jag aldrig behöver uppleva det.
 
Nu får man väl även hoppas på att fler av de ordinarie personalen dyker upp. Det har varit många sjuka de sista veckorna. Nu önskar jag alla jäkla förkylningar, influensor, magsjukor och allt annat skit väck. Whiteboardtavlan i personal rummet har varit fullklottrad i någon vecka och nu får vi väl börja hoppas på bättre tider.
Ny vecka, nya tag!
 
Ha det!
 
Kram 💞
 
"I allt negativt går det att finna något positivt -
men ibland måste man tänka efter."
~ Var positivboken~