Jag började jobba och fick därför mindre tid att skriva här är väl en av orsakerna. Den största och mest överhängande orsaken är väl att jag är så fruktansvärt trött varje kväll då jag kommer hem från jobbet. Dessa jobbresor tar verkligen på energin. Alla dessa förseningar som har varit av olika slag har gjort att det har blivit rätt så sent jag har kommit hem.
 
Har sett att de håller på att förbättra stängslet runt spåren vid de olika stationerna. Förhoppningsvis ska de väl hålla borta en större del av "de obehöriga på spåret" nog för att jag tycker det verkar som om de flesta av dessa obehöriga finns på Södra station. Antar och hoppas på att de som nu planerar och arbetar med sådant här vet bättre.
 
Ja, jag söker boende på annat håll och jaa, jag söker annat jobb. Det sista jag sökte låg i Ålvsjö men där hade tjänsten redan tillsatts. Fick beskedet häromdagen. Min vanliga tur! Men jag fortsätter att skicka in arbetsansökningar, någon gång ska det väl vara,min tur.
 
Jag har (nästan) bestämt mig för att efter jul, fastän jag inget annat jobb har, säga upp mitt nuvarande jobb. Vem orkar jobba år ut och år in utan att det händer så mycket varken i plånboken eller på själva arbetsplatsen. Visst min klass har blivit väldigt fin jämfört med förra läsåret men har jag fått något för det? Nej! Ibland räcker det inte riktigt till att man älskar sitt jobb, man måste också få något mer för det.
 
Min bästaste kollega går på barnledighet, mest troligen vid sportlovet. Det unnar jag henne verkligen, men vilken mardröm för mig som blir kvar. Jag vet vad vi har gått igenom förra läsåret och vet och känner med hela min kropp att det kommer jag inte att orka eller klara utav. Hon, min kollega, tvekar redan nu  inför tanken att komma tillbaka till samma skola efter barnledigheten.
 
Det är ett tufft område vi arbetar i, men vi känner att vi gör skillnad. Skulle det bara vara för eleverna skulle jag inte tveka för en sekund att stanna kvar ( är ju därför jag fortfarande är kvar ) men det är så mycket annat som spelar in.  
 
Kanske 2017 är det året jag återigen blir en hemvändande norrbottning. Blev ju också det i slutet på 70-talet. 
 
Ha en skön söndag!
 
Kram 💞