Jag måste bara få berätta ...
Kanske någon annan som gjort eller upplevt samma sak. 
 
Som ni kanske vet brukar ju synen förändras ju äldre man blir, kanske inte att den blir sämre för alla men för en hel del, bland annat för mig.
 
En dag står man helt plötsligt där i affären och försöker sig på att tyda de pytte, pytte små prickarna som kallas innehållsförteckning som i stort sett finns på varje förpackning antingen det är något man ska äta eller användas på något annat sätt. Man står där och förtvivlat försöker man antingen genom att kisa, stirra koncentrerat på prickarna eller rent av placera förpackningen så nära ögonen som möjligt eller tvärtom för att SE och ingenting hjälper. De så kallade bokstäverna är och förblir några otydliga otydbara prickar!
 
Väldigt enerverande och irriterande!
 
Det är väl meningen att ALLA ska kunna läsa dem eller?
 
Jag har börjat fundera på om det är så att tillverkarna i enkom har gjort dessa texter mindre de senaste åren. De vill nog inte att man ska kunna läsa. Om man betänker alla larmrapporter om farliga ämnen som många produkter innehåller, om man nu ska tro på dem ...
 
Detta blev jag nu riktigt less på att aldrig kunna se texten, så när jag och Gary åkte iväg för att handla så hamnade vi i en affär där de hade nästan en hel vägg med en massa läsglasögon. Läckert förpackade och i en massa lockande fina färger. Valde ut ett par lila/rosa glasögon (!) och kände mig nöjd. Det jag också var noga med var att jag skulle få en högre styrka på dem än mina gamla som jag för längesedan konstaterat inte längre räcker till. Men provade jag dem? Näe! 
 
Då jag kom hem gick jag glad i hågen och satte mig för att läsa med de nya glasögonen, men till min besvikelse tyckte inte jag att jag såg så mycket bättre med dem. Jag tittade flera gånger på lappen med styrkan som var fastklistrad på ena skalmen, tittade på själva glaset men såg inget fel på dem. Plockade fram mina gamla som ändå fungerar någorlunda än. 
 
Jag provade dem då och då under några veckor men till slut fick de bara ligga där de låg eftersom jag i stort sett nästan inte såg något med dem. Men en dag hade jag glömt mina gamla glasögon på jobbet och var tvungen att ta de nya glasögonen, de var bättre än ingenting alls då jag skulle hjälpa Gary med att översätta några brev.
 
Vi började prata om något och medans vi gjorde det satt jag och snurrade på glasögonen i handen lite så där slött som man kan göra ibland utan att tänka på vad man gör. Rätt som det är ser jag att det är något konstigt med glasen. Det sticker upp några små flärpar just precis ovanför själva glasen. När jag tittar lite noggrannare så visar det sig att det är skyddsplast på utsidan av glaset.
 
Jag kunde ju inte låta bli att skratta, för helt plötsligt fattade jag ju varför jag inte hade sett så bra med dem. Gary fattade nada eftersom jag inget sagt till honom. Han sa att han ibland hade funderat över varför jag så sällan använde dem, men men ...
 
Vi fick oss i vart fall ett gott skratt och ännu mera skratt blev det då det visade sig att det även fanns skyddsplast på insidan av glasen.
 
Är man blind eller ...?
 

Jaha, bara att konstatera att inte blev det att lägga in några foton dagen efter föregående inlägg. Jag har haft så mycket runt i kring mig så jag har varken vetat in eller ut. Säger man så? 
 
Mitt nya jobb är i varje fall toppen, trivs som fisken i vattnet. Jättefina kolleger och för att inte tala om mina elever. Visst, jag vet. Det kommer att komma jobbiga dagar där också med elever som inte vill, föräldrar som inte kommer då de ska och många andra saker, men det kan jag ta. Och i den här klassen med 21 elever har jag dessutom två underbara assistenter som hjälper mig väldigt mycket med eleverna. De har jobbat på skolan i ganska många år så de känner till eleverna väldigt bra. Två riktiga stjärnor som verkligen har hjälpt mig hur mycket som helst. Inte bara hjälper utan är dessutom helt underbara att samarbeta med.
 
 
Som jag sa så är det mesta jättebra, den enda nackdelen som jag kan se just nu är den väldigt, väldigt tidiga morgontiden jag måste åka hemifrån. Redan strax efter 6 måsta jag ta tåget hemifrån för att hinna i tid. Nu har jag ju inte så jättelånga dagar alla dagar i veckan men ändå. Gillas verkligen inte!
 
Nu ska vi, Gary och jag, på allvar börja titta på lägenheter som ligger lite närmare mitt jobb, för det här tror jag inte att jag kommer att palla med i längden. Vi har ju länge pratat om att flytta till något större, men det har ju som sagt var fallererat på att jag inte har haft så enormt stor lön. Men nu!!
 
I mitt förra inägg skrev jag ju att jag hade en massa foton som jag tog i somras som jag har tänkt lägga in här, men det får bli någon annan kväll. Nu ska jag i säng. Lång dag i morgon. Om tisdagar var långa dagar med många lektioner och som avslutades med möte på förra stället så är det onsdagar som gäller nu för tiden, men absolut inte lika lång dag. Långtifrån!
 
Kram ♥ 
 
 
 
 
Typiskt! Då jag äntligen får tid och verkligen har lust för att sitta här och skriva är arkivet temporärt inaktiverat! Jag som har så många foton jag ville visa er.
 
 
Det är ju ett bra tag sedan jag skrev här på bloggen. Dagarna har bara flutit iväg i racerfart och tiden har inte räckt till för det. Nog för att det har ryckt mycket i mina skrivarnerver mången gång men eftersom arkivet är inaktiverat blir det inte så mycket skrivet här idag heller, väntar med det tills den är i funktion. Vill bara visa att jag fortfarande finns och existerar i "skrivarvärlden" så att säga. Mitt sista inläggs rubrik kan ju ha missuppfattats "Punkt och slut" och fick kanske någon att tro att jag hade skrivit mitt sista inlägg här. Men så är absolut inte fallet. Långt ifrån!
 
Solen värmer så gott den kan då den tittar fram mellan molnen så jag ska ta och sätta mig ute en stund på balkongen och njuta. Är ju bara denna dag och i morgon som jag är ledig innan den gråa verkligheten återkommer.
 
Får lite "fjärilskänslor" i magtrakten då jag tänker på måndag, då jag börjar min första arbetsdag på nya arbetsplatsen. Förväntningarna är i vart fall på topp och jag tror inte att jag kan få det värre än vad jag hade på förra arbetsplatsen.

Återkommer då arkivet är i funktion. Ha det bra till dess!

Kram ♥