Nu är den här maratonveckan över. Sex arbetsdagar i rad! Nog för att jag trots allt gnäll gillar mitt jobb, men där går nog gränsen. Fem arbetsdagar är mer än nog. Anledningen till att vi har haft en sexdagars vecka är att de som tradition har en lördag i maj då elever och föräldrar kommer till skolan och vi gör en hel massa saker tillsammans. Bland annat passar på att träffa föräldrar och elever under lek och skoj. 
 
Jag tror att jag har fått en eller i alla fall att det nästan har blivit en blåsa under foten. Inte så konstigt om man betänker att jag har varit fem timmar i rad på fötterna på skolan och sist men inte minst promenaderna till och från tåg och tunnelbana. Dessutom i denna värme!!  Klagar inte, men nog kunde solen ha kunnat tagit sig en paus då och då bland molnen. Hettar i kinderna och på armarna så nu är det bara att hålla tummarna på att jag inte får soleksem vilket jag alltid brukar få så här i början av sommaren om jag exponeras för solen i för stora doser.
 
Ni kommer kanske ihåg dramatiken på min balkong som jag skrev om i mitt förra inlägg. Det blev en fortsättningen på den historien. Inte dramatiken men väl duvorna självt. De kom tillbaka och byggde sig ett bo.
 
 
 
Gillas inte av mig!! Fågelskit! 
 
Men nu kan jag ju inget göra. Det blev lite försent för att försöka driva iväg dem. De har lagt ägg!! Ett endaste, men det räcker. Nu måste de ju få vara kvar till ungen flugit ur sitt bo, så att säga.
 
Nu får jag gå någon annanstans för att njuta av solen, för inte har jag tänkt sitta där bland all fågelskit.Är det någon som har någon aning om hur länge sådant här tar? Alltså att fågelungen lämnar boet.
 
 
 
Jag får väl trösta mig med att jag kanske kan få några riktigt bra foton,genom mitt balkongfönster.
 
Ha det!
 
Kram ♥
 
Hmm ... över en månad sedan jag skrev sist här på bloggen. Om jag ska sluta blogga? Nja, tanken har väl funnits där någon gång då och då men inte i vart fall just nu. Orsaken varför det blivit lite lång paus är först och främst mitt tröskverk till dator, men även arbetet.
 
Just nu är det fullt upp med de nationella proven + att allt det andra med lektioner och andra möten som ska flyta på som vanligt. Jag säger bara som så, jag hoppas att det tar något år till jag nästa gång har en årskurs 3, för fy vad det är mycket jobb. Det skulle vara en sak om man bara skulle behöva genomföra proven och sedan få skicka iväg dem till någon annan för rättning och analys.  
 
Jag har inte mått så bra under en tid, mår illa och känner mig jättekonstig. Kan ju vara all denna stress på arbetet som är orsaken, så även hur det är här hemma. F* om man skulle kunna veta, vet inte längre vad det är jag ska veta ...
 
 
 
I fredags då jag kom hem så var blev jag skitasur då jag tittade ut på balkongen. Massor av fågelskit!!! Bläää!!! Vi har fått besök av ett duvpar som söker en boplats, men jag vill inte ha dem på min balkong. Det har jag sagt under ett par dagars tid till min sambo då jag förstått att duvorna är ute efter vår balkong. Jag har bett honom att då han är hemma se till att balkongdörren får stå öppen så att de inte kommer dit. 
 
Då säger han att de stackarna måste ju ha någonstans att bo trots att han sett vad de har ställt till med på balkongen. Min matta, möblerna, ja ALLT är täckt med en massa äcklig fågelblaja!!! 
 
Ja, jag gillar djur och fåglar och jag vill ju inte döda dem eller något sådant, vill bara helt enkelt inte ha dem på min balkong. Jag vill ha min balkong för mig själv! Och då säger han att jag är grym!!!  Grrr!!!!
 
Så här fint är det inte just nu på min balkong :/
 
Men i vart fall, då jag kom hem i fredags så öppnade jag balkongdörren, för sambon (?) var ju som vanligt inte hemma. Lade mig på sängen för att vila. En hel veckas arbete med många sena dagar tar ut sin rätt. 
 
Då jag ligger där hör jag ett förfärligt liv på balkongen. Som att någon slår och skrapar mot själva plåten på balkongsidorna. Upp som en raket for jag upp ur sängen och tänkte att nu j* duvor! Men det var inget på balkongen. Andra gången det hände satt en duva på bordet, men den flög iväg då jag kom springandes mot dörren. Såg väl mina mördande blickar.
 
När jag för femtioelfte gången klev ur sängen, ganska så s* förbannad stannade jag till vid dörren och tänkte att nu j* ska jag skrämma iväg den eller dem som håller på. 
 
 Då jag hade stått stila en liten stund började det att låta igen men vars var fågeln?
 
Inte syntes det till någon fågel! Men det var från min balkong ljudet kom ifrån, det var jag säker på.
 
Jag började titta runt på balkongen och först så såg jag inget, för det blev helt tyst igen då jag hade öppnat dörren. 
 
Bestämde mig för att gå innanför dörren igen för att spana. Samma visa igen, bankandet och skrapet mot plåten startade direkt då jag gick in.
 
Då ser jag i ett av hörnen av balkongen bakom bambuväggen att något rör på sig. Jag går lite närmare för att se vad det kan vara för något. 
 
 
Det är en av duvorna!
 
Hon hade fastnat med sin ena fot mellan bamburören och låg på sidan på balkonggolvet. Stackaren!
 
Men det var som om hon visste att jag bara ville hjälpa henne för hon var alldeles lugn då jag först lossade på bambuväggen och sedan försökte få loss hennes fot. Det kom lite blod från foten där den hade suttit fast och hon verkade ha lite problem med ena vingen då hon kom loss.  
 
När jag såg att hon var skadad, betämde jag mig för att ringa "Djurambulansen" för att höra med dem vad jag skulle kunna göra eller om de kunde hämta henne.
 
Fort ut på internet, för inte hittade jag något telefonnummer i min telefon. Hade glömt att sedan jag sist kontaktade dem bytt telefon. Hamnade först i Göteborg (!) för att jag inte uppfattade vad den inspelade rösten gav mig för altenativ. Fattade inte först att jag hade hamnat där. Men en mycket trevlig man som sedan visade sig vara i Göteborg svarade och vi skrattade gott då vi kom fram till att jag nog bodde lite för långt bort för att de skulle kunna hämta min duva. 
 
Till slut hamnade jag i Stockholm. Under tiden höll jag ögonen på duvan. Hon låg helt apatiskt på golvet ihopkurad just under dörren, säkert helt slut. "Vete gudarna" hur länge hon suttit fast bakom bambuväggen. Jag kan ju bara säga att det var en hel del fågelskit där i hörnet! Eller rättare sagt är fortfarande...
 
Just när jag står och pratar med personal från Djurambulansen så hoppar duvan lite vingligt upp på bordet och flyger iväg! Lite snopet kändes det allt. Han som jag pratade med sa att mest troligen var den inte så allvarligt skadad i vingen eftersom den kunde flyga, men sa att det var bra om jag kunde hålla ett öga på den under ett tag.
 
Och det kommer jag att ha, men den kommer inte att få fortsätta att bygga sitt bo här hos mig. Skadad eller icke skadad spelar ingen roll. 
 
Nu åter till lite skolarbete!
 
Ha det!
 
Kram ♥
 
 
 
 
 
 
Djurambulansen, duva, blogga, balkong,