I natt väcktes jag av en massa smällar och smatter. Fattade först ingenting då jag trevade efter min mobil och försökte se om det var den som hade fått fnatt. Det var inget fel på den men såg att klockan var ungefär tre på natten. Låg en liten stund och försökte förstå vad det var som hade väckt mig.

Fotot till vänster mitt på dagen och på den högra nu inatt.

Då vaknade jag verkligen till då jag hörde hur regnet bara vräkte mot mitt fönster. Det var som om någon stod och kastade smågrus mot rutorna. Jag skyndade mig upp och stängde balkongdörren, det hade blivit rätt så blött på mitt golv. Det smällde och blixtrade till då jag stod där så jag  skyndade mig från dörren. Ni som känner mig vet ju hur rädd jag kan vara för åskan samtidigt som jag ändå faktiskt är ganska fascinerad av det. Det small och blixtrade i ett i säkert nästan en timme om inte mer. Inte kunde jag gå och lägga mig förrän det hade lugnat ned sig. 

Medan jag väntade på att åskvädret skulle dra förbi kom jag att tänka på då jag var ung och fortfarande bodde hemma. Ja, jag har nog säkert skrivit om det tidigare här i bloggen, inte alltid så lätt att hålla reda på vad man har och inte har skrivit här.

Hittade på nätet en väldigt bra beskrivning om det här med minnen och historia.

Så som jag minns det så var det så att då åskan gick som värst (oftast) var det  mamma och jag som hoppade in i bilen. Det var ju det säkraste stället att sitta i på grund av gummit i hjulen (det har ni säkert också fått höra) 

Oftast eller om jag ska vara ärlig så blev det alltid så att vi åkte iväg på en tur och ungefär efter halva vägen brukade vi se ett välkänt fordon, min mosters folka, komma emot oss på vägen. Vi brukade skoja om hur hon kom farandes som ett "jehu" med håret i vädret. Hon var ju alltid annars så väldigt noga med hur hon såg ut innan hon gick utanför dörren men då åskan gick då brydde hon sig inte det allra minsta om det. 

Dessa åskväders turer slutade oftast med att vi alla satt i mammas bil och åkte omkring i samhället och ibland då åskan åkt vidare slutade det med att vi for till grillen där min moster arbetade och beställde oss varsitt skrovmål eller att vi satt och fikade hos någon av oss. Så någonting hemskt slutade oftast ganska mysigt och det är väl det mysiga som gör att man med ett leende kommer ihåg det. Saknar det. 

Ha det!

Kram 🤗🥰

minnen, mysigt, regn, skrovmål, åska,