Idag fick jag nog. Vill inte leva det liv jag levt de senaste året. Mitt liv är mitt och ingen annans. Efter att ha blivit inslängd i väggen och hotad i mitt eget hem ringde jag slutligen polisen.
Känns bra just nu för att jag nu äntligen tagit tag i mitt liv. Visst känns det lite otäckt att jag ska vara tvungen att sova i samma rum som honom. Men jag kommer att krama telefonen hela natten ifall att. Jag har pratat med min granne och en f.d granne som jag kan ringa till om det skulle behövas. Det känns skönt och tryggt. Polisen kunde inte ta med honom på grund av att det räknas som ringa misshandel. En stor blånad på överarmen och hot. Polisen sa att de gärna hade gjort det men hindrades av en massa lagar och regler.
På måndag ska jag ringa Kronofogden och begära handräckning, för nu ska han ut. Nu är det slutfjantat från min sida och jag ska börja tänka på mig själv. Som polisen sa till mig, jag ska inte ta på mig sånt som det faktiskt finns hjälp att få från det sociala. Och visst har de rätt. Alla som talat om för mig att så kan du inte ha det, har alla haft så jäkla rätt hela tiden. Det är bara mina synapser som är lite långsamma och idag blev jag faktiskt rädd och det har jag inte varit tidigare.
