Tog mig lite ledigt från bloggandet. Har varken haft tid eller ork till det eftersom det fanns hur mycket som helst att göra efter det att jag var sjuk. Att vara sjuk en hel vecka rekommenderas icke. Inte i vart fall som lärare där jag jobbar. 
 
Nu har jag återigen varit ute på jobbsajterna och tittat på jobb, hitintills har det mest blitvit att titta och se vad som finns, någon enstaka ansökan har kommit sig iväg. Att vara lärare idag och vara ute efter annat jobb är något helt annat än det var bara för fyra år sedan då jag sist sökte nytt jobb. Nu dräller det av jobbannonser där lärare söks. Bra för mig 😊 Nu är det ju bara att komma sig för att skriva dessa CVn också vilket jag tycker är pest och pina och jäkligt svårt. Det har väl med det där att man ska skriva så bra om en själv och det har jag alltid haft lite svårt för. 
 
Lånat fotot från dottern. Här är dörren till lägenheten ☺️
 
Nu har jag hittat ett jobb i Linköping vilket jag tycker verkar vara bra och kommer nog att skicka en ansökan dit. Dottern och hennes sambo har ju köpt ett hus i Åtvidaberg och i det huset finns det en lägenhet som jag skulle få hyra om jag vill. Så kanske jag till sommaren inte längre bor i 08-området, men dit är det ett tag och det finns ju en hel del jobb att söka här omkring också.
 
Lite fler foton lånade av min dotter...
 
Men sälja lägenheten kommer jag att göra så fort jag hittat mig ett annat boende. Är lite less att bo som jag tycker, lite avsides, om jag nu inte hittar mig ett jobb runt knuten. Efter nästan fyra års pendling med en och enhalvtimmes resa enkelväg börjar jag vara spyless på det och för att inte tala om alla dessa förseningar som varit de sista två åren vilket ibland har gjort att restiden dubblerats. Det har ju gjort att jag nästan inte har haft ett liv utanför jobbet under veckorna och då helgen kommit har jag varit eller är helt slut och utan energi och det är det jag vill och måste göra något åt. Det är tillräckligt att själva arbetet tar så mycket tid och energi. Vill inte hamna i väggen.
 
Nu ska jag sätta mig ned och göra ett schema för elevernas och föräldrarnas tider att komma till utvecklingssamtalet. Det kommer att bli några sena dagar framöver som vanligt. 
 
Ha en bra söndag! 
 
Kram 💞
 
... första dagen på jobbet avklarad efter att ha legat sjuk hemma i en hel lång vecka. Om jag är frisk? Nja, om den krassa sanningen ska fram så kan man väl säga att jag känner mig så pass bra  så att jag klarar av att vara på jobbet ialla fall. Känner mig helt slut nu så jag ska strax ta mig en riktigt het dusch och sedan gå och lägga mig, kanske jag så småningom börjar känna mig som en hel människa igen. 
 
Tur är det att jag har några saker att se fram emot som förhoppningsvis får mig snabbare upp på fötterna. I övermorgon kommer lönen och "då nästa" helg åker jag på kryssning med ett par kolleger från jobbet. Det tror jag kommer att bli "super". Kan inte på rak arm säga när jag sist var ut och roade mig, men det var nog väldigt längesedan, så nu är det verkligen dags. Jag kommer säkert att få njuta av förhoppningsvis god mat, någonting gott att dricka och något som jag nästan med 99,99% säkerthet kan säga är att det med dessa tjejer kommer att bli många goa skratt. 
 
Nu bums i duschen!
Ha det!
 
Kram 💞
 
 
 
Blev aldrig något jobb för mig i veckan. Det var längesedan jag kände mig så "slak" utan energi eller kraft till att göra eller överhuvudtaget orka ens tänka tanken på att göra något. Visst, soppan är både god och värmande och säkert också närande, men jag tror inte den har mer än just varit något att fylla magen med. Lite less på den är jag nog vid det här laget, men har inte haft orken eller lusten att göra något annat.
 
Nu skulle jag ha haft ett badkar. Tänk om man skulle ha haft det, fått ligga där i hett vatten och bara känna värmen omfamna en, kanske med ett glas vin också. Det skulle ha varit toppen. Nästa lägenhet eller var det nu är jag kommer att bo i måste bara ha ett badkar. Det ska nog stå som nummer ett på kravlistan. 
 
Jag var ju till slut tvungen att uppsöka vårdcentralen, blev lite orolig på grund av min huvudvärk och den intensiva frossan jag har plus lite annat. Man börjar ju tänka på en hel del sjukdomar och fantasin far ju alltid efter det värsta. I alla fall gör jag det.
 
Men jag hade inte behövt bekymra mig (om man nu ska gå efter vad läkaren sa). Han konstaterade att det var en kraftig förkylning och menade på att jag var alldeles för stressad och han tyckte att det bara var bra att jag hade tagit hand om mig och stannat hemma för det behövde kroppen och knoppen få göra 😊. Han rekommenderade att jag skulle börja tänka på att ta hand om mig och se över lite rutiner för att slippa stressen. Man blir ju inte yngre! Sa han. Undrar vad han menade med det? 😊 
 
Jag har väl inte börjat få rynkor på mitt hjärta? 
 
Ska nog se till att köpa mig hem lite vin och det spelar ingen roll om det är rött eller vitt. Passar mig utmärkt eftersom de flesta vinsorter jag gillar är vitt. Det var säkert i någon artikel på Fb som jag läste om nyttan av att dricka 1-3 glas vin om dagen. 
 
Fortsätter att lägga in lite fler av de foton jag scannade in hos min mamma i julas, så håll till godo. Själv blir jag både nostalgisk och påmind om både det ena och det andra ☺️. Syrran säger att jag har bra minne och det har jag nog i jämförelse med hennes och den blir än bättre med foton som dessa ☺️. Inte kanske just till dessa, alldeles för ung ;)
 
Jag ligger i korgen, min mamma och pappa utanför den gamla skolan i Purnuvaara vi bodde i då jag var liten. 
Korgen en gammal rottingkorg mamma klädde med tyg och jag fick ligga i den precis som mina småsyskon också skulle få göra. 
 
Här ligger jag tillsammans med min allra första kompis Toja. Hennes familj bodde också i skolan. Mamma hjälpte till genom att vara amma till henne eftersom Tojas mamma hade för lite bröstmjölk. Undrar hur många som hjälper varandra på det sättet idag? 
 
Jag och min pappa på trappan till skolan i Purnuvaara. Kan det vara sommaren 1960 eller är det sommaren 1959. Mamma visste inte så säkert. 
Jag har fått mitt namn. Dopet var hemma i Rantavaara. Prästen hette Evert och var den som inte skrev mitt namn som mamma ville och det får jag leva med ännu i denna dag. Min mamma och min pappa som håller i mig. Inte lika viktigt att få med mitt huvud som att få med dopklänningen ;)
 
Pappa och mamma som fästfolk hälsar på i Rantavaara där mina farföräldrar bodde. Fotot är från 1957. Se hur de håller varandras händer  ;)
 
Mamma och pappa ute på galej på Barnens Dag i Malmberget 1958. Undrar om jag fanns i magen då? 
 
Här är jag i min pappas famn och mamma står bredvid. Året är 1961 och vi är på Barnens Dag i Malmberget och roar oss. Undrar om jag åkte karusell? Mamma kommer inte ihåg om vi åkte något sådant. Synd :/
På det här fotot tycker jag att jag kan se vissa likheter med mitt barnbarn ;) Eller hur Jannice ;)
 
Min mamma och pappa hade en motorcykel. De kallade den, just nu kommer jag inte ihåg, måste nog fråga min mamma igen. Men jag tyckte det var kul att de hade ett namn på den. Min mamma älskade att åka motorcykel, gammal spätta som hon hade varit innan hon träffade min pappa ;) Häftigt eller hur! Rena rama motsatsen till mig som försökt att undvika motorcyklar så mycket det har gått.
 
 
Min pappa som gör lumpen, men ville visa hur otroligt lika de var min pappa och ...
 min lillasyster Eva-Britt. Och båda saknar jag, ibland mer och andra gånger jättemycket. 
 
Nu måste jag i säng. Känner mig både frusen och trött. Behöver krypa ned under täcket för att få lite värme. 
 
Ha det!
 
♥ Kram ♥
 
Svarvita foton, mamma, pappa, Rantavaara, Purnuvaara, Toja, Barnens dag, Malmberget,