… då jag aldrig borde ha stigit upp. Allt som egentligen borde ha gått rätt har rent ut sagt gått käpprätt åt ….

Så högt upp kom jag inte idag.

Att jag kom mig upp ur sängen i tid är ett under eftersom jag inte fick många timmars sömn på grund av resfeber. Hur mycket jag än reser så lär det aldrig sluta har jag insett och nu var det väl än värre eftersom jag inte har rest på ett bra tag.

Jag hade i vanlig ordning beställt en flygtaxi, en lyx jag lagt till med sedan jag insett vad bekvämt och praktiskt det är. Och så måste man ju passa på så länge man har råd med denna lyx.
Som vanligt gick jag i god tid ut och blev lite förvånad av att taxin inte redan var där eftersom den i vanliga fall i stort sett alltid redan stått där och väntat på mig. Passade på att ta en rök medans jag väntade. Tiden gick och ankomsttiden som den skulle vara här gick förbi och ingen taxi. Jag började bli lite nervös för förutom resfebern som jag redan drogs med så blev det ju inte ett dugg bättre. Då det hade gått 10 minuter över tiden ringde jag och efterlyste taxin. Nervositeten hade ökat rejält eftersom jag hade varit in på flygets sida där de hade skrivit att det var viktigt att vara ute i god tid. Till slut fick jag en taxi 20 minuter sen och både jag och taxichauffören trodde att jag ändå skulle hinna. 

Jag skulle nog ha hunnit om allt skulle ha varit som det var förut men det är det ju inte. Inte på långa vägar. Allt tar en massa tid och allt ligger mycket längre bort än det normalt brukar ligga. Bara det att hitta var jag skulle checka in min väska tog tid. Blev så sen att jag fick gå och lägga väskan själv på ett band ut till flygplanet. 

Och såklart hamnade jag därefter bakom en familj vid säkerhetskontrollen som inte hade fattat att all vätska skulle vara i särskilda plastpåsar. De strulade och höll på hur länge som helst. Men det var inte slut med det. När jag lämnade min väska så var det den som naturligtvis åkte på en stickkontroll! Bara det tog ett x antal minuter och jag försökte säga att jag hade bråttom men det struntade de i. Det hade varit något strul med någon annans väska före mig. Hur kunde jag bara tro att det skulle gå  smidigt.

Efter kontrollen så skyndade jag mig iväg till gaten som flyget skulle gå ifrån. Den låg hur långt som helst och jag skyndade mig än mer för jag såg att klockan hade tickat iväg vid kontrollen. Precis när jag kommer springandes till gaten ser jag att skylten "Final call" lyser och jag plockar fram boardinkortet på mobilen. Kvinnan som står vid incheckningsdisken ropar till mig. Jag skyndade mig fram till henne svettig och andan i halsen och säger mitt namn. Hon frågar mig om jag inte har hört att de har ropat på mig i högtalaren!!! Va?!  

Det var bara att gå och hämta ut resväskan och åka hem igen. 

Och om det bara hade varit slut där.

Från Arlanda tog jag Arlanda express men orkade inte ta mig till pendeltåget och börja strula med väskan. Den var ju inte direkt lätt. Så från Centralen beslutade jag mig för att ta en taxi hem. Nu ville jag hem utan strul. 

När jag slutligen hade "kånkat" upp tre trappor med min väska och kommit in i min lägenhet ville jag bara sätta mig ned och gråta. Jag som hade längtat så efter den här resan. 

Kom på att jag måste ringa mamma och berätta hur det gått, blev ju bara ett kortfattat meddelande just precis då jag missat flyget. Då hittar jag inte min telefon!!! 

Den hade jag glömt i taxin!! Jag säger bara att det är tur att jag har en iPad och Messenger. Så med sonens hjälp och Messenger fick jag min mobil tillbaka. Herregud så handikappad man känner sig utan den. 

Ny resa är bokad. Tur att man har sparat semesterpengar!

Ha det!

Kram 💞
Arlanda, final call, flygplats, försenad, incheckning, resefeber, strul,