Då var jag på väg. Nu är det bara att koppla ned i ett par timmar. Finns ju inget annat vettigt att göra på en buss, ja möjligtvis att skriva inlägg i min blogg. Det är väl ett vettigt sätt att fördriva tiden på, en stund i vart fall. Vete gudarna när jag har tid för det nästa gång.
Det blev en lite hektisk morgon, ja ni som känner mig tror säkert att jag nu har varit den där obotliga tidsoptimist jag vanligtvis är. Men så icket den här gången. Steg till och med upp en timme innan väckarklockan ringde.
När man ska iväg så här så är det mycket som ska klaffa. Vill ju inte att det ska se ut som en svinstia och helst nu när lägenhetsvakten ska bo här. Kom ju på att jag måste ju bädda rent och en massa annat som jag alltid kommer på i sista minuten att det måste göras. Det är ett typiskt drag för mig.
Nu får vi hoppas att bussen inte blir försenad eller att jag råkar ut för någon otrevlig chaufför. Än så länge är chauffören okej, såg ut att vara riktigt trevlig och log faktiskt då han kommenterade att jag skulle till Oskarshamn. Jag ska inte ta ut något i förskott, får tänka positivt och hoppas på att då de har chaufförsbyte i Norrköping kommer en lika trevlig chaufför. Det är väl inte för lite att önska sig.
Det som var otroligt kan jag tycka, var att ett av barnen i familjen som klev på bussen före mig kommenterade att hoppas att den här chauffören är snällare. Reagerade inte först så nämnvärt på det men när pojken envist fortsatte prata om den där chauffören som inte hade varit så snäll började jag lysstra till vad han sa. Lill killen fortsatte envist att tjata om detta då pappan till slut utbrast och sa att det var ju något som hände för säkert två år sedan.
Självklart hajade jag till vid den kommentaren, nästan så att jag höll på att falla av bussen ( stod i trappen in till bussen). Kunde det vara så att vi hade åkt med samma busstur då för två år sedan ( den jag skrev ett inlägg om). Pappan pushade på så att killen gick vidare in i bussen och med tanke på hur irriterad pappan verkade så ville jag inte fråga dem om något. Men nog är världen liten, ibland.
Nu har jag kommit fram till Gunsan, vi har ätit och druckit gott. Resten av resan gick bra. Den nya chauffören var okej, men Wi-Fi på bussen var under all kritik. Tala om att jag nästan fick hjärtstillestånd då hela inlägget försvann då jag var nästan klar med den. Så småningom kom den tillbaka. Men var omöjlig att skriva på. Det är därför jag nu sitter här och skriver klart det här inlägget.
I morgon bär det av vidare och i år ska vi inte snurra runt i en massa rondeller och hamna i Falkenberg istället för i Halmstad.
Kram 💞
Kommentera