Hemskt att säga eller ens tänka tanken, men det här är faktiskt den sista lediga dagen på påsklovet. Var tvungen att kolla upp vilken dag det var idag eftersom jag känner mig lite dagvill efter flera dagars ledighet. Var lite rädd att jag på något sätt hade räknat fel på dagarna och skulle vara tvungen att gå till jobbet idag. Hjärtat hade jag faktiskt i halsgropen på morgonen då jag vaknade vid den tanken på att jag kanske hade missat på någon dag eller så.
Hur har då påsklovet mitt varit? På det hela taget precis så som jag hade förväntat mig att det skulle vara. Ensamt men ändå ganska skönt. Jag kan absolut inte klaga, men hade jag fått önska hade jag gärna spenderat någon dag med de mina däruppe.
Ett pluss i kanten under det här lovet är ju det enastående vackra vädret vi har fått ha. Varmt och soligt så jag har verkligen kunnat utnyttja min balkong till morgonkaffet i stort sett varje morgon och kunnat sitta ute på den till långt in på kvällskvisten. Någon träning på gymmet har det inte blivit eftersom jag har haft lite känning av min rygg, men det ska jag ta igen nu när det börjat kännas bättre. Är kanske lika bra att det blev en liten vilopaus även ifrån det, så att man har laddat upp batterierna igen för nya tag.
Jag har ju varit en hel del på promenader efter motionsslingan vi har här. Ibland har det väl inte direkt blivit någon motionspromenad men väl en fotopromenad. Finns så mycket att fota just nu och skogen här har mycket att erbjuda som jag vill att ska hamna i min kameralins.
Kan hända mycket då man är inne i sin jakt på fotoobjekt, som till exempel igår då jag ville fånga en humla som inte ville vara med. Höll säkert på att försöka med det i en timme. Andra motionärer som gick förbi måtte ha trott att jag var någon "tokkärring" där jag ömsom sprang eller låg bland blommorna och en gång höll jag nära på att "dratta" ned i bäcken som rinner precis bredvid. Men jag lyckades ju till slut fånga en insekt på bild. Kommer inte ihåg vad den heter för ögonblicket men vet att den på något sätt är släkt med bananflugan. Jag och namn går inte alltid så att säga hand i hand.
Gårdagens fotosession tog faktiskt ett par timmar. Tror att många av de motionärer jag stötte på igår efter slingan hann gå ett flertal varv medan jag själv stod kvar på ett och samma ställe. Det blir ju gärna så eftersom jag oftast vill eller tror att nästa foto ska bli ännu bättre. Eller att det blir att jag står och väntar ett tag just för att få det så som jag vill ha den, för ibland kan det ju blåsa till lite för mycket eller så är det någon fågel eller insekt jag gärna vill ha med. Mycket sånt är det.
Skulle någon ha sagt detta till mig för någon månad sedan skulle jag ha skrattat för i normala fall är jag ganska otålig. Har väl annat att göra än att vänta, men när det kommer til fotograferandet är det en helt annan sak. Det är nog själva känslan av tillfredställelsen då man fått till något riktigt bra foto. Jag har märkt att då jag fått till något foto jag är riktigt nöjd med blir jag så lugn och kan faktiskt lägga ned kameran ett tag. Tills jag upptäcker någonting annat jag skulle vilja fota...
I viket fall som helst så tog det ett tag, ungefär tre timmar (!!!) skulle jag tro, att gå rundan på ungefär sex kliometer. Så jag kan ju inte säga att jag hade någon raket i baken direkt. Sista timmen fick jag sällskap av en äldre man och med äldre menar jag att han var minst tio, femton år äldre än mig. Han stannade upp och funderade på vad jag höll på med för något. Och tro mig, jag förstår att han måste ha funderat över det då han såg mig in "action". Tror inte att man direkt kunde se att jag fotade, för jag stod just då med baken i vädret inne i en buske och försökte få till ett bra foto av ett spindelväv som senare visade sig inte ha blivit så bra som jag hade hoppats på.
Han höll mig sällskap resten av promenaden och under tiden som jag fortsatte fotografera berättade han en hel del saker om skogen och stället där vi bor på. Skäms faktiskt att säga att jag har bott här i lite över fyra år och vet nästan inte ett dugg om stället. Men nu vet jag lite mer.
Det var ju inte bara att jag lät honom följa med mig, det var han som stannade och väntade på mig då jag stannade upp "stup i kvarten" för att fota. Och som den försiktiga varelsen jag är hade jag en "plan" om det skulle visa sig att han var ute efter något helt annat. Visst! Det är hemskt att man tänker så, men det har hänt en hel del här runt omkring så jag tar alltid det säkra för det osäkra.
Jag kollade i smyg att jag hade min mobil där den skulle vara, harklade lite försiktigt så att jag hade min röst klar och tänkte att om han nu skulle göra något hade jag ju min kamera jag kunde ta kort med. Alltså om det skulle ha hänt mig något skulle det om inte annat finnas något kort på förövaren. Smart tänkt tyckte jag då men så här i efterhand kan jag ju förstå att om det nu skulle ha skett något, inte skulle kameran ha fått vara kvar hos mig då.
Men jag kom hem välbehållen som ni nu kan se eftersom jag sitter här och skriver. Och måste jag säga att det var riktigt trevligt med sällskapet.
Ha en bra dag och passa på att njuta av den sista dagen av påskhelgen!
♥ Kram ♥
2 kommentarer
Gunsan
27 Apr 2011 11:24
Jag njuter av dina bilder, å när jag läser vad du skriver så ser jag..märker jag ju....att du har hittat ett lugn. Du känns mer i harmoni m dej själv :-)Välsignade kamera ;-) Vad trevligt att du fick sällskap på din promenad... man ska alltid tro det bästa om folk tills motsatsen bevisats. Inte klokt va jag låter klok.Hahaha...du vet vad jag menar. Bamse mega kramar ♥
AC
27 Apr 2011 21:11
Kul att jag får andra att njuta av mina foton =)
Ja Gunsan, du lät verkligen klok och förståndig, men det är du väl också =)och det måste man få vara någon gång om sänder =)
Det har bränts bilar och varit pistolrån och försök till våldtäkter här nu en tid, så jag fortsätter att vara försiktig fastän han visade sig vara en riktigt trevlig man.
Bamsekram till dig med. En megastor en ;-)
Kommentera