Ambivalentabloggen

Det är ett tag sen jag skrev här. Mina fingrar vill, men inte mitt huvud, så pausen fortsätter ett tag till. Har ingen inspiration och ingen inspirerar mig som tidigare. Jag ser att det är en hel del som är in hit på min blogg och tittar. Antingen man inte är så ofta eller är in då och då finns det nog en hel del kvar än att läsa om bland mina inlägg.

Hur länge bloggpausen blir det vet jag inte men så länge mitt huvud inte är med så.....

Min och BeAs paus fortsätter det också ett tag till, båda jobbar vi mycket och som det känns just nu för mig får han ta all den tid han behöver. För självklart hoppas jag ju för min del att allt ska lösa sig så som jag vill men det är ju bara min förhoppning och önskan.

Allt har bara varit så tokigt ett bra tag nu, det är som om jag hamnat i en ond cirkel som verkar hopplös att ta sig ur. Först det här med BeA, sen kom detta med mitt barnbarn som tack och lov verkar vara ok nu. Nu fick jag även reda på här om dagen att min morbrors sambo inte är riktigt frisk och att hon kanske inte kommer att klara sig så länge till. Ofattbart! En av de finaste, gladaste, trevligaste och medkännande människa jag någonsin träffat. Jag kan bara hoppas, önska och hålla tummarna att hon ska klara sig igenom det här. Tycker att hon fått lida tillräckligt mycket redan som det är.

På jobbet ligger jag efter med allt och jobbar som sjutton för att hinna ifatt mig. Känner att snart måste det bara bli sommarlov annars går det här åt fanders. Känner att väggen inte är så långt borta.

Håller nu även på som bäst och tittar på andra jobb och söker även på andra ställen än bara Stockholm som jag redan skrivit i ett inlägg tidigare. Sajten med lärarjobb låg ju nere ett tag men nu har det börjat komma in en hel del intressanta annonser så nu är det egentligen bara att ta sig tid att skriva och skicka in en massa ansökningar. Kanske hela våren och sommaren blir till att åka på en massa intervjuer. Hoppas på det i alla fall.