Ambivalentabloggen

Då var den här julaftonen slut för det här året och det är bara julhelgen kvar. Min blogg dan före dopparedan var ju väldigt deprimerande. Men det var så jag kände mig inför min första jul ensam, utan någon av mina barn eller kärestan. Idag så här dagen efter känns det betydligt bättre och det tack vare att jag inte behövde fira julaftonen alldeles för mig själv. Att sen få avsluta kvällen med att få prata med dig BeA, kändes bara så bra.





Tack Gerra ännu en gång, för en riktigt trevlig julafton. En bloggarvän från E-k som förgyllde min dag och jag hoppas att jag gjorde detsamma för honom också. Men visst saknade vi våra kärestan, han sin hjärtevän och jag mina barn och även min hjärtevän.

Timmarna gick snabbt och helt plötsligt var klockan 21.00 och han var tvungen att tänka på hemfärd. Han hade ju en hemresa på ungefär två timmar. Snacka om reseavstånd här i Stockholm! Inte många mil man tar sig per timme! På den tiden skulle jag i stort sett ha hunnit fram och åt mellen Piteå och Luleå med buss med god marginal och det är cirka fem mil enkelväg!!

Någonting jag i alla fall fick lära mig i går och det var att dricka kaffe med Baileys, inte brevid men i kaffet och det var himmelskt gott. Faktum var att jag tyckte att det var godare så än att dricka det vid sidan om. Nu tror ni att vi bara drack gott men det gjorde vi inte, vi åt också gott. Tänk att mat smakar så mycket bättre i gott sällskap.

Det enda vi inte hade och det var en tomte men det klarade Gerra så bra att vara ändå. Han var så snäll och gav mig en julklapp som hette duga och som jag behövde så väl. Nu behöver jag inte skaffa mig ett par glasögon i alla fall. Tack för den Gerra! Kanske jag i alla fall har varit lite snäll det här året.

Jag skrev ju om mina jular förr om åren med min familj i mitt förra inlägg och nämnde då också om mina systrars tro på tomten. Jag kommer inte riktigt ihåg när jag själv slutade tro på tomten men jag kommer ihåg julen då jag definitivt inte trodde på tomten och då var jag ungefär sex eller sju år.

Vi bodde i en lägenhet mitt inne i Ystad vid ett torg som hette Stortorget. Kommer ihåg att jag tyckte det var konstigt med en julgran mitt på torget, ingen snö och studenter som sjöng julsånger dansandes runt granen. Mycket konstigt i mina baranögon. Jag längtade till snön och det hjälpte inte att mamma hade sprutat någon slags "fejksnö" på fönsterrutorna.

Denna julafton, min första jul i Skåne utan snö, kom tomten in i rummet med en stor säck på ryggen.Mina småsyskon sprang och gömde sig och jag som var äldst gick fram till tomten. Tog honom i handen och önskade tomten välkommen till oss. Gav en kram och viskade i min mammas öra att fixa till håret som stack ut lite granna bakom nacken. Tala om en förvånad tomte!

Allt det var för att mina syskon skulle få fortsätta att tro på tomten. Tro inte för allt i världen, att det bara var för att jag ville vara snäll. Det var nog mycket mer för att jag ville visa mig stor och modig, sen så var det ju också ganska kul tyckte jag att mina systrar kunde var så fjantiga och så otroligt rädda för tomten.

Ha en god fortsättning på julhelgen!

Nu ska jag gratta min äldsta dotter som fyller år just i dag.

Kram