Som vanligt är det mycket som "pockar" på att bli nedskrivet och jag får nästan som alltid försöka hejda mina fingrar att bestämma vad som ska bli nedskrivet. Det svåraste är som vanligt att försöka hitta den där röda tråden så det inte blir alltför svårt för dig som läser att hänga med i svängarna. Jag har så mycket att berätta om känns det ibland, men svårigheten ligger ju i att först och främst hålla allt isär och sedan berätta det så att det blir intressant att läsa.
Just nu upplever jag lite av "skrivångest" och det för att jag den senaste tiden fått så många berömmande ord för det sätt jag skriver på. Inget fel i det, och jag tackar så väldigt väldigt mycket för det och är väldigt tacksam men även glad för all respons jag får både i bloggen och via mail. Men det är väl det här med "Jantelagen" som finns så långt begravet i ryggraden att det nästan är stört omöjligt att få bort som gör att man får lite känning av det då. Tyvärr måste jag väl också tillägga.
Bara tre dagar kvar av den långa sommarledigheten och på måndag åtevänder man till verkligheten med rutiner och allt annat det innebär med att börja arbeta. Jag är ju lite kluven till det eftersom jag inte hade förväntat mig att jag skulle vara tvungen att återvända till min gamla arbetsplats. Sedan kan jag tycka att det är en väldigt tur att man har ett arbete att gå till, för det finns ju alldeles för många som inte har det.
Bästa kompisarna Nalle och Jeanette
Men nu är det som sagt de sista sommarlediga dagarna och jag vill hålla kvar det en stund till genom att berätta om ett minne från en sommar då jag och mitt X hade köpt oss en träbåt, en snipa. Vi hade träffat många som tyckte att
bodde man nu i en stad som Piteå var man ju bara tvungen att ha en båt för att kunna besöka den vackra skärgården som finns. Vår äldsta flicka var ungefär två och ett halvt år och hon lärde sig snabbt att älska båtlivet och lärde sig även hur man hälsade på de andra båtarna man mötte ute på havet. Hon och Nalle, vår samojed, satt oftast som två "kuttersmycken" bredvid varandra och höll ögonen på vad som hände både i vattnet och på land.Episoden jag ska berätta om, då låg de båda två och sov så sött i kabyssen. Solen sken och det var nästan vindstilla ute med andra ord en riktigt härlig sommardag. Vi puttrade i maklig takt fram mellan några öar inte så långt från själva staden. Inte en båt eller någon annan människa syntes till. Då kom jag på den smarta idéen att jag skulle sola "näck". Tyckte annars inte om att sola topless i alla fall inte bland en massa andra människor, men nu hade jag bestämt mig för att allt skulle av nu när det inte fanns en själ i närheten.
Gick och la mig längst fram i fören och tog av mig alla mina kläder samtidigt som jag sa till X:et att han fick hålla ögonen öppna om det skulle komma någon och jag inte skulle se det. Han lovade mig det dyrt och heligt.Det var verkligen skönt men samtidigt kändes det konstigt, mycket säkert beroende på att jag aldrig tidigare gjort det. Jag försökte också hålla ögonen och öronen öppna ifall att... Men småslumrade till en stund där jag låg i solen och hade det skönt och varmt och puttrandet från båten var verkligen sövande.
Då hörde jag att mitt X harklade till så där som man brukar göra då man vill att någon ska lägga märke till något och då jag tittade upp såg jag en kanotist komma glidande tyst mot oss. Han var väldigt nära och "glodde" på mig så att jag trodde att hans ögon skulle fara ut ur hans ögonhålor. Fort som "attan" kom jag mig upp och stod där helt spritt språngande naken. Om jag skulle ha varit smart eller rättare sagt inte så panikslagen skulle jag ha öppnat luckan som gick ner till kabyssen, men det var jag inte. Tänkte inte ens på att jag kunde kanske ha satt på mig något klädesplagg.
Jag försökte naken som jag var istället ta mig över fönsterrutan ner dit där mitt X satt. Måste ju ha visat precis allt!
Panik! Fönstret var ju inte så lågt, så det slutade med att jag fick gå på sidan om vid relingen. Hur smart var det? Höll ju på att "dratta" ned i vattnet eftersom det var väldigt smalt där och i stort sett inget att hålla sig fast i. Då jag till slut kom mig ned till X:et så höll han på att "dö av skratt" och pekade på kanotisten.
Kanotisten han glodde fortfarande på oss och skulle han ha kunnat vrida på huvudet ett helt varv så som tjejen i "Exorsisten" gjorde skulle han ha gjort det. Han var på väg rätt in i en stenpir, men upptäckte det i sista sekunden,men då fick han fart därifrån. Tror aldrig jag har sett någon kanotist paddla så snabbt som han gjorde då förutom då på någon kanottävling jag sett på TV.
Åh vad förbannad jag var på mitt X som inte förvarnat mig tidigare men han bara skrattade och tyckte att det inte var så farligt, att nu hade väl den där kanotisten fått se hur en riktig kvinna såg ut. Det kunde jag absolut inte hålla med om. Piteå var inte stort och tänk om han skulle känna igen mig ute på stan var det enda jag tänkte på.
Under hela den sommaren var jag in till staden så lite som möjligt för säkerhets skull och solbadade "näck" gjorde jag inga fler försök till att göra.
Ha en skön torsdagskväll!
Kram ♥
8 kommentarer
Tokstollen
12 Aug 2010 21:33
Det var länge sedan jag skrattat så mycket åt en blogg, skitkul.Mer sådana livsöden om dig vill jag läsa. Kram på dig "smycket"
Gunsan
12 Aug 2010 21:42
Hahaha, du e väl för go :-) Hade det inte varit bäst att bara ligga kvar ? Fast när man råkar ut för såna här saker så funkar inte hjärnan alla ggr :-D
Önskar jag sett synen.Hahaha.
Kram goaste vännen <3
Ulla
12 Aug 2010 21:49
Haha..vet hur du kände dig har varit med om något liknande..är nog typiskt män att låta det bli lite pirrigt...kram
AC
12 Aug 2010 22:01
Ja du Gert. Det kommer säkert fler som du får skratta till men vad jag kan minnas så finns det absolut inga fler "näck" fadäser =)
Kram <3
AC
12 Aug 2010 22:04
När panikkänslan får övertaget far ju all förstånd ut. Tänk om jag då i ala fall satt på mig linnet om inte annat som låg alldeles bredvid mig =D
Kram på dig Gunsan <3
AC
12 Aug 2010 22:06
Ulla håller nog med dig men det var verkligen inte roligt. Jag var ju så blyg då desutom, ung som jag var endast 24´år =)
Jean
12 Aug 2010 22:49
haha de där kanotisterna ute i Pites vatten är luriga ;) Vill minnas att Anneli och Nina badade där i älven en gång, nakna i värmen :P Då några kanotister "gled förbi" som från ingenstans och visslade åt dem :P Blev också pinsamt. Därför hamla hamnen fick smeknamnet "Näcken".
AC
12 Aug 2010 22:58
Ja det hade jag nästan glömt bort varför vi kallade den så. =)Ja dessa jäkla kanotister de glider ju så tyst fram över vattnet =)
Puss o kram <3
Kommentera