29 Jun

14:56
Twitter Facebook

En orolig natt đŸ˜”đŸ„±

0kommentarer
I natt vĂ€cktes jag av en massa smĂ€llar och smatter. Fattade först ingenting dĂ„ jag trevade efter min mobil och försökte se om det var den som hade fĂ„tt fnatt. Det var inget fel pĂ„ den men sĂ„g att klockan var ungefĂ€r tre pĂ„ natten. LĂ„g en liten stund och försökte förstĂ„ vad det var som hade vĂ€ckt mig.

Fotot till vÀnster mitt pÄ dagen och pÄ den högra nu inatt.

DĂ„ vaknade jag verkligen till dĂ„ jag hörde hur regnet bara vrĂ€kte mot mitt fönster. Det var som om nĂ„gon stod och kastade smĂ„grus mot rutorna. Jag skyndade mig upp och stĂ€ngde balkongdörren, det hade blivit rĂ€tt sĂ„ blött pĂ„ mitt golv. Det smĂ€llde och blixtrade till dĂ„ jag stod dĂ€r sĂ„ jag  skyndade mig frĂ„n dörren. Ni som kĂ€nner mig vet ju hur rĂ€dd jag kan vara för Ă„skan samtidigt som jag Ă€ndĂ„ faktiskt Ă€r ganska fascinerad av det. Det small och blixtrade i ett i sĂ€kert nĂ€stan en timme om inte mer. Inte kunde jag gĂ„ och lĂ€gga mig förrĂ€n det hade lugnat ned sig. 

Medan jag vĂ€ntade pĂ„ att Ă„skvĂ€dret skulle dra förbi kom jag att tĂ€nka pĂ„ dĂ„ jag var ung och fortfarande bodde hemma. Ja, jag har nog sĂ€kert skrivit om det tidigare hĂ€r i bloggen, inte alltid sĂ„ lĂ€tt att hĂ„lla reda pĂ„ vad man har och inte har skrivit hĂ€r.

Hittade pÄ nÀtet en vÀldigt bra beskrivning om det hÀr med minnen och historia.

SĂ„ som jag minns det sĂ„ var det sĂ„ att dĂ„ Ă„skan gick som vĂ€rst (oftast) var det  mamma och jag som hoppade in i bilen. Det var ju det sĂ€kraste stĂ€llet att sitta i pĂ„ grund av gummit i hjulen (det har ni sĂ€kert ocksĂ„ fĂ„tt höra) 

Oftast eller om jag ska vara Ă€rlig sĂ„ blev det alltid sĂ„ att vi Ă„kte ivĂ€g pĂ„ en tur och ungefĂ€r efter halva vĂ€gen brukade vi se ett vĂ€lkĂ€nt fordon, min mosters folka, komma emot oss pĂ„ vĂ€gen. Vi brukade skoja om hur hon kom farandes som ett "jehu" med hĂ„ret i vĂ€dret. Hon var ju alltid annars sĂ„ vĂ€ldigt noga med hur hon sĂ„g ut innan hon gick utanför dörren men dĂ„ Ă„skan gick dĂ„ brydde hon sig inte det allra minsta om det. 

Dessa Ă„skvĂ€ders turer slutade oftast med att vi alla satt i mammas bil och Ă„kte omkring i samhĂ€llet och ibland dĂ„ Ă„skan Ă„kt vidare slutade det med att vi for till grillen dĂ€r min moster arbetade och bestĂ€llde oss varsitt skrovmĂ„l eller att vi satt och fikade hos nĂ„gon av oss. SĂ„ nĂ„gonting hemskt slutade oftast ganska mysigt och det Ă€r vĂ€l det mysiga som gör att man med ett leende kommer ihĂ„g det. Saknar det. 

Ha det!

Kram đŸ€—đŸ„°

AllmÀnt Minnesglimtar
Kommentera
minnen, mysigt, regn, skrovmÄl, Äska,

Kommentera

Publiceras ej