Phuu! Behövde inte tvätta kläder för hand I lördags. Dörren var fixad då jag var ned och kollade dörren mitt på dagen. Ville ju inte börja dra med mig tvätten i onödan tre trappor upp och ner. Nu har jag bara rena kläder, så nu är det bara att bestämma sig för vad som ska med. Jag har inte packat klart än, har lite svårt att bestämma mig för vad jag ska ta med mig som vanligt. Bara jag inte packar för mycket. Har inte ens bestämt mig om jag ska ta med mig min kabinväska eller inte, men i morgon måste jag göra det.
Nu har resfebern verkligen slagit klorna i mig. Pirrar som sjutton i magen. Åh vad jag har sett fram emot denna resa. Vi kommer säkert att ha superkul. Vet det eftersom vi hade "superduperkul" då vi sist åkte med båten.
Ska snart gå och lägga mig, för natten i morgon blir det säkert inte mycket till sömn för då ... Oj oj vad det pirrade till i magen ☺️😎
Vill nog tänka på lite annat innan jag intar min säng och kom och tänka på en historia jag delade här om dagen på Fb om vaxproblem. Den var otroligt rolig och fick mig att tänka på hur jag försökte lösa det här med hårborttagning en gång i tiden.
Visst, jag har nog provat det mesta, tror jag, men med olika resultat. Har till och med försökt med vax. Ingen metod var riktigt bra, antingen blev man irriterad och röd och klöste sönder huden. Hur snyggt var det då man skulle gå ut och ha shorts eller ha på sig bikinin på stranden. Värst var det nog då jag använde mig av sådana där billiga engångsrakhyvlar. Om någon någon gång har använt sig av dessa hyvlar så vet den personen att det kanske inte heller är det mest ultimata verktyget. Oftast kunde det se ut som om man hade varit med om ett blodbad och efter några dagar kunde det hända att hårsäckarna blev irriterade och det såg ut som om man hade acne, både på benen och bikinilinjen. Och hur snyggt var det!!!!
Och det var just det jag tänkte på då jag en dag i slutet av 80-talet såg en annons i Pite-tidningen om ett nytt sätt att bli av med hårproblem både på ben och bikinilinjen.
Jag lusläste allt vad som stod om den där nya apparaten. I faktatexten kunde jag läsa att efter att ha använt sig av den ett par gånger så skulle håren så småningom försvinna eller i alla fall bli lite mer fjunigt och glest. Inte som med rakhyvel, stubbigt, nästan som en igelkott.
Jag åkte direkt till elaffären som hade lagt ut annonsen. Ville ju först se om det var något att ha. Annonsörer brukar ju vara lite överdrivna. Butiksbiträdet blev eld och lågor och hämtade direkt en apparat. I efterhand så kan man fundera över om det överhuvudtaget var någon fler som hade visat intresse för den. Apparaten såg ut som en rakapparat men istället för rakblad var den utrustad med något som såg ut som metallfjädrar.
Butiken hade visade det sig ha en demoapparat som man kunde testa med. Hon, butiksbiträdet, prisade och sa att det var den bästa uppfinningen någonsin när det gällde hårborttagning och sa att epiliera (hon betonade ordet väldigt tydligt) var nog den typ av hårborttagningsmetod som alla i framtiden skulle komma att använda sig av.
Hon förklarade att det var som om man hade flera pincetter i farten samtidigt och att det dessutom följde med en underbart väldoftande lotion som man skulle smörja in sig med efteråt så att huden inte skulle bli irriterad. När hon bad mig sträcka ut armen för att hon skulle visa hur den fungerade sa hon att jag inte skulle vara orolig, mest troligen för att hon såg att jag var lite tveksam då jag sträckte ut min arm. Hon fortsatte att bedyra att det kanske kunde kännas liiite liiite grann men att man så småningom skulle vänja sig.
Redan när hon sa pincetter borde jag ha reagerat, kommer ju ihåg då jag första gången fick mina ögonbryn plockade. Ont ont ont!!!!
Men jag sträckte fram armen och hon satte igång apparaten. Jag fick först titta på hur fort dessa fjädrar rörde sig och sedan lade hon den mot min arm. Jag blundade och var beredd på det värsta...
Hör och häpna! Jag som annars är väldigt känslig för smärta, kände knappt något. Imponerad var vad jag blev och slog till och köpte den direkt. Nu skulle håren på benen och bikinilinjen bums få flyga sin kos tänkte jag.
Glad i hågen åkte jag hem och bestämde mig för att direkt då jag kom hem lägga beslag på badrummet, men som alltid med barn och djur blev det inte så den där dagen. Mitt X blev flyförbannad då han hörde hur mycket jag hade investerat i en hårborttagningsmaskin. Han tyckte att det snarare såg ut som ett tortyrredskap och ville gärna ha en rapport om hur den fungerade. Han ansåg ju att för de pengar jag hade lagt ut borde ju håren försvinna för gott.
Den helgen åkte barnen tillsammans med sin pappa över dan till stugan och jag fick äntligen ha badrummet för mig själv. Glad i hågen gick jag in i badrummet, duschade mig och tog sedan fram apparaten. Jag tänkte (klok som jag var) att jag börjar med vaderna och startade och lade apparaten an mot huden. Fy fasiken! Det kändes mycket mer än det hade känts vid demon men jag tänkte att om jag tar en bit i taget och sedan smörjer in mig allteftersom blir det nog bra.
Tog ju båda vaderna först. Det var som om jag kände på mig ...
För när jag började på ena låret ganska nära bikinilinjen då trodde jag att jag skulle dö! Det tog djävulskt ont och jag bara skrek rätt ut. Tur att inte familjen var hemma. Det måste vara något fel på fjädraran eller så gör jag inte på rätt sätt tänkte jag och tog fram bruksanvisningen och läste och läste.
I bruksanvisningen kunde jag läsa att i början kunde det kännas lite mer och just i området kring bikinilinjen kunde det vara lite extra känsligt eftersom håret kunde vara lite längre där. Det kunde man avhjälpa genom att se till att håret inte fick bli för långt innan man använde sig av epilatorn!
Så det var bara att ta fram rakhyveln. Men jag gick och gruvade mig under någon dag för den resterande epileringen. Det hade känts rejält det var jag tvungen att medge för mig själv men tänkte på det som stod i bruksanvisningen att med tiden skulle det bli bättre. Tröstande tanke!
Jag provade igen, nu med kortare hår ....
Jag tog aldrig mer fram apparaten. Apparaten fick ligga i påsen och skräpa i en låda.
Om jag berättade något om hur det gick för mig att använda apparaten till mitt X?
Ja lite berättade jag men ...
aldrig att jag skulle ha erkänt ett sånt nederlag efter att jag hade bedyrat honom hur bra och oumbärlig apparaten var.
