Det är ett tag sedan jag skrev här, närmare bestämt en månad sedan. Tappade lusten helt enkelt till att både skriva eller till att göra något överhuvudtaget. Depression? Vet inte, men jag vet att för ett tag tappade jag bort mig själv. Kanske lite löjligt barnsligt så här i efterhand. Men har man trott på något i en massa herrans år är det lite svårt, i alla fall för mig, att bara direkt gå vidare med ett ryck på axeln. Vilket jag kanske skulle ha gjort omedelbart då för så många år sedan.
Nu har jag kommit till en punkt då jag inser att livet går vidare ändå och jag börjar må allt bättre. Tur är väl det. Nu planeras det för en hel massa kul , kanske London också får ett kortare besök framöver. Livet som singel tycks bara bli bättre och bättre. ☺️
Kram 😘
