Ambivalentabloggen

Här sitter jag och skriver fastän det är sent, ganska sent. Klockan är strax efter tolv på natten och jag kan inte sova fastän jag steg upp så j-la tidigt. Var ju ut på min morgonpromenad strax efter klockan fem i morse. Det är klart, jag tog mig en liten sovstund på ungefär en halvtimme mitt på dagen. Tror egentligen inte att det var tillräckligt mycket för jag känner mig j-ligt trött men kan ändå inte sova. Jag tror det är den här ledigheten och att man inte har något vettigt att göra på dagarna som påverkar mig så mycket.

Jag har i alla fall fortsatt att skriva en massa arbetsansökningar, för lediga tjänster verkar det finnas hur mycket som helst att söka, men om man får napp är ju en annan femma. Idag skickade jag iväg några ansökningar till Vänersborg. Det är ju en trevlig stad som jag kommer ihåg eftersom min mamma bodde där under några år. Jag har ju en kusin som bor där med sin familj och inte långt därifrån närmare bestämt i Trollhättan bor min mammas kusin som under flera år sommartid varit upp till Piteå och hälsat på. Så man kommer ju att känna någon där om man nu skulle råkas få sig ett jobb där.

I en av annonserna, som jag inte skickade någon ansökan till, var kravet att man skulle ha körkort och även bil. Tydligen skulle man färdas mellan flera olika skolor och även åka hem till vissa elever. Det fick mig att tänka på då jag arbetade inom hemvården och var anställd med bil. Då var man ju tvungen att alltid ha bilen i tip top, den skulle ju fungera varje arbetsdag eftersom jag hade många av mina vårdtagare en bit utanför samhället.

Under något år körde jag med en Volvo Amazon, kommer inte ihåg vilken årsmodell men gammal var den. Mörkgrå och kanske inte den snyggaste bilen man kunde ha men jag tog mig dit jag ville och mitt X kunde skruva i den om det behövdes. Men den var lång ifrån min drömbil.

Min dröm om bilen med stort B då jag var ung var även det en Volvo men då en PV, som skulle vara senapsgul med svarta fartränder på sidorna och även en overdriver skulle den minsan också ha. Inte för att jag då viste vad en overdriver var men häftigt såg det ut att vara då killarna lade in den växeln och brassade på. Har senare fått höra att den skulle kunna jämföras med den femte växeln i dagen bilar. Om det är så det vet jag inte.

Drömmen blev aldrig sann. Min första bil blev en SAAB av lite äldre modell som jag puttrade omkring med ute i samhället. De första veckorna körde jag dag som natt mina kompisar och systrar vart de än ville. Nyhetens behag! Men kul var det. 

En av dagarna då jag körde på stan fick en av mina systrar syn på någon hon kände och bad mig att tuta, vilket jag gjorde. I ett ögonblick var det som att alla som var ute efter vägen blev paralyserade och stelnade till mitt i steget och vände sig om och stirrade på min bil,  även vi som satt i bilen hoppade till. Kä ndes som om hjärtat skulle hoppat ut.Tutan lät som en j-la mistlur och under de resterande månader den bilen var i min ägo användes aldrig mer den tutan igen.

Det var ju inte riktigt det här jag hade tänkt berätta om och vet inte riktigt hur jag hamnade på den tråden. Har föresten glömt vad det var jag egentligen hade tänkt skriva om och då jag kommer på det får jag återkomma till det.

Nu är jag för trött och ska försöka somna om igen, måste vara pigg i morgon  ifall Gunsan hör av sig och vill gå ut och ta sig en öl eller två med mig.