Det är sådana här dagar jag känner mig så frustrerad och arg. Inte på någon person eller så men på det här jäkla vädret. Ibland funderar man allvarligt på varför man i hela fridens dagar fortsätter att bo här. En dagen kallt så man känner sig som en isbit ända in i märgen och andra dagen så är det rena rama snösmältningen och så fortsätter det i all evighet tycks det som.
 
Läste för någon dag sedan på Fb hur det kom snö överallt i södra Sverige, men inte här. Tyckte att det var fantastiskt skönt att det inte kom något här för här hade det ju äntligen börjat bli torrt på vägar och gångvägar. Vårlängtan hade ju börjat pocka på. Men sedan brakade snöhelvetet löst även här. Det snöade och snöade och blåsten var isande kallt. Och det värsta av allt var att jag var tvungen att plocka fram långkallingarna!! Jag hatar verkligen att ha dem på mig. 
 
Och i går hände det igen. Tog bussen från pendeltåget för jag orkade inte tänka på att klafsa i en massa snö eller råkas halka på alla dessa isfläckar som finns. Klev av bussen kunde konstatera att baklastaren hade varit och skyfflat bort snön på gårdarna mellan hyreshusen.Skönt tänkte jag, då skulle jag i alla fall slippa plumsa i en massa snö. Hann bara tänka tanken så låg jag där på marken med näsan upp mot skyn. Det gick på en hundradelssekund.
 
 
 
Låg där och tänkte på att vilken tur jag hade som hade satt upp håret i en hästsvans för den fick ta emot en ordentlig smäll då jag flög ner i backen. Det värsta var att hur snabb jag än var på att försöka ta mig upp igen gick det absolut inte snabbt. Jag kom mig upp på knäna men då jag skulle försöka ställa mig upp for bara benen iväg.
 
Jag kände hur ilskan bara flög i mig och jag tänkte för mig själv "att inte fan heller ska jag måsta krypa hem". Det var väl den ilskan som behövdes för att jag skulle komma mig upp på fötterna till slut. Jag var som  "Bambi på hal is" då jag fortsatte vidare mot mitt hyreshus där jag bor. Inte ett endaste jäkla sandkorn i sikte på hela vägen mot min port kunde jag konstatera.Det var liksom bäddat för benbrott.Nu hade jag tur, fick ett blåmärke på vänstra knät precis som sist då jag ramlade vid Mariatorget.
 
Idag på morgonen då jag vaknade ömmade det lite varstans på kroppen. Om jag hade lite ont i ryggen sedan tidigare kan jag säga att jag idag verkligen kände av min rygg. Hade lite svårt för att sitta lite längre stunder. Tack och lov att det finns värktabletter, finns inte en chans till att vara hemma just nu när man ligger i startgroparna för utvecklingssamtalen. 
 
Idag kom regnet. Det har mest varit ett duggande hela dagen men för en stund sedan vräkte det ner. Hoppas all denna jäkla snö försvinner nu i ett nafs. Nu vill jag ha vår!
 
Ha det!
 
Kram 💞
 
 
 

1 kommentarer

Gunsan

11 Mar 2017 12:10

Stackare, fy va ont det måste ha gjort :-/ Jag har faktiskt inte halkat omkull nån gång i år. Tack o lov...men vem vet kan komma snö länge till. Hoppas att vi slipper iaf :-) Och du får en varm kram o så krya på dej <3

Svar: Ja fy fasiken vad det tog ont och inte kändes det väl så mycket bättre dagen därpå inte ens idag. Känner mig lite mörbultad lite varstans på kroppen 😕 Nä nu får det väl ändå vara nog med snö och is. Snö i all ära men det som är värst är detta snöblask som blir efter det då det smälter och i det ska man klafsa fram 😕 Är verkligen less på det. Nu skiner i varje fall solen och den värmer på rätt så bra. Man känner i alla fall att humöret blir bättre. Detsamma till dig, läste din blogg 😊Kram på dig 💞
Ann-Catrin

Kommentera

Publiceras ej