Jaha, då var det dags igen då att klaga över dessa jäkla tågförseningar. Idag var det följdförseningar på grund av ett ordningsproblem på Södra. Senare kom meddelande om att det hade varit obehörig i spårområdet. Gissar väl att det handlar om samma person. 
 
Som tur var kollade jag i SL appen då jag satt på tunnelbanan på väg hem så jag bestämde mig ganska snabbt att byta till bussen som åker till Älvsjö. För hur det än är så är det mycket trevligare att stå där och vänta på försenade tåg än vad det är på Södra station. 
 
När jag satt på bussen klev ett ungt par med en äldre dam i sitt följe på bussen vid IKEA. De satt så förnöjt och tittade i påsarna vad de hade däri, kvinnan som säkert var mamma till någon av de unga paret såg lika nöjd ut. Kom och tänka på då jag var yngre och min mamma var och hälsade på. Alltid hade jag fått något nytt till lägenheten av henne innan hon åkte tillbaka hem. Hon tyckte att det fanns så mycket att välja på här i Stockholm än i Gällivare där hon på den tiden bodde.Mamma älskade att köpa saker till oss barn, som hon sa, då vi gick i affärerna i Stockholm. Och jag kan gissa att både jag och min mamma såg så där nöjda ut då som dessa tre personer verkade vara. 
 
I morse höll jag på att försova mig rejält. Jag berättade ju i förra inlägget att jag hade sovit uruselt natten mot söndagen. Det tog jag igen med råge i natt. Sov som en gris, så när väckarklockan ringde stängde jag bara av den och fortsatte sova. Det är tur att jag alltid ställer klockan att ringa ungefär 15-20 minuter senare. Jag känner ju mig själv så att säga 😎
 
Men måste berätta om drömmen jag hade i natt. Det kanske har med att igår innan jag gick och la mig kollade väderappen för att något så när vara förberedd på vad det skulle vara för väder idag. Såg att det lovades regn och bestämde mig för att jag inte skulle glömma att ta med mig paraplyet jag hade lånat från skolan förr förra veckan då de regnade då jag gick hem. 
 
Stockholms vattenfestival
Vattenfestivalen 1991.jpg
Första Vattenfestivalen 1991, folksamling på Norrbro.
Tidpunkt Augusti
Plats StockholmSverige
Aktiva år 1991–1999

 

Paraplyet är rätt så gammal, tror jag, för det tryckta mönstret gör reklam för Stockholm Water festival 1995! Så ska man gå efter årtalet så är det nog ungefär 22-23 år sedan den köptes. Men nåväl i drömmen gick jag med det uppfällda paraplyet för att skydda mig för regnet. Jag tror att jag var i VH men är inte säker. Plötsligt kommer en man gåendes mot mig samtidigt som han pekar på paraplyet och med en uppfordrande röst säger att det där paraplyet måste han bara få.

-FÅ!! svarade jag ganska bestämt, det är ju inte ens mitt paraply. Jag är på väg till jobbet med den, fortsatte jag att säga. 
Mannen stirrade på mig och hans ögon sa mig att han inte tyckte att jag var riktigt klok. Sedan började han gå efter mig vilket jag tyckte var lite otäckt. Då jag satte mig i tågvagnen såg jag till att ha paraplyet tätt intill mig. Mannen satte sig i sätet bakom mig så jag var tvungen att lägga handen på paraplyet så att jag skulle vara säker på att han inte skulle kunna smygta den av mig. 
 
När vi kom fram till min slutstation så trängde sig mannen förbi mig och ropade medan han sprang mot utgången att jag skulle vänta på honom utanför utgången. Ja ja tänkte jag att det kan jag väl göra för jag blev  ju samtidigt lite nyfiken på vad han hade i sinnet. För rädd var jag inte, det var ju hur mycket folk i farten som helst.
 
Efter en stund ser jag honom komma gåendes i snabb takt med en liten svart attacheväska ungefär lika stor som ett A4 ark. När han kommer fram till mig frågar han viskande och tittar sig samtidigt runt om oss, om jag vill byta paraplyet mot väskan som han håller i handen. Jag ser nog lite förvånad och frågande ut för han fortsätter viskande att säga att väskan innehåller en hel del pengar som jag nog inte kan tacka nej till. Och till min förvåning säger han att jag lär nog behöva dessa pengar för att det skulle nog underlätta för mig i mitt sökande efter en lägenhet. 
 
 
  
Hur fasiken kunde han veta att jag söker lägenhet, for det genom mitt huvud. Jag försöker förklara för honom att det inte är mitt paraply, att det är säkert någon på mitt arbete som är ägare till den. Jag kan ju inte göra affärer med någon annans sak försöker jag att säga till honom. Men ni vet hur det är i drömmar, man kan förflytta sig ganska snabbt i dem för helt plötsligt sitter jag på tunnelbanan på väg till jobbet. I min famn håller jag inte längre ett paraply utan en liten svart attachéväska! Och jag har ingen aning om vad den där väskan innehåller. För inte trodde jag på vad den där mannen hade sagt.
 
Då jag kommer fram till skolan så går jag omkring och frågar alla om vem som kan vara ägare till det där paraplyet jag hade lånat. Jag fick beskriva den gång på gång och plötsligt så kommer vår idrottslärare och säger att paraplyet är hans och att han hade letat och letat och hade trott att den var borta för gott. Så nu var han så glad att han äntligen skulle få tillbaka den eftersom den hade varit försvunnen rätt så länge.
 
Lite dåligt samvete fick jag då jag såg hans glada min eftersom jag inte längre hade paraplyet. Men jag räckte fram ganska snabbt attacheväskan till honom och berättade snabbt om vad som hade hänt. Jag försökte trösta genom att säga att den där väskan är nog kanske mer värd i pengar än vad paraplyet kanske var.
 
Ja sa han, idrottsläraren alltså, men idag hade jag nog behövt det där paraplyet så som det regnar där ute. Regnet står som spön i backen sa han medan han tog emot väskan, skakade på den och frågade om den var tom. Jag ryckte på axlarna och sa som det var att jag inget visste mer än det jag hade berättat. Han vände sig om och lade väskan på ett bord och öppnade den ...
 
 
 
Väskan var full med 100kr sedlar!!! Vi stirrade på varandra och jag fattade "nada". Ännu en gång förflyttas jag i drömmen och står i dörren till mitt klassrum då vår idrottslärare kommer gåendes med stora steg och en hel bunt med sedlar i sin hand. 
- Vet du att det var över 40.000kr i den där väskan, viskar han till mig och fortsätter med att säga att det här ska du få av mig och sträcker fram handen med sedelbunten. 
 
När jag kom hem räknade jag pengarna. Jag hade fått ungefär 10.000kr!! Jag kunde höra prasslet från sedlarna och känna dem med mina fingrar. Vilken underbart skön känsla det var. 
 
Då ringde den där förbenade klockan. Då jag slog av den trodde jag att jag skulle få fortsätta drömma samma dröm, men icke. 
 
Hmm ... kanske jag måste vara iväg och köpa mig några lotter!
 
Nu bara tre dagar till att jobba och kanske kanske AW på fredag. 😎
Ha det!
 
Kram 💞
 

Kommentera

Publiceras ej