Det blev så att jag stannade hemma i torsdags och igår. Så typiskt den här tiden att drabbas av världens förkylning men börjar tro att det också kan vara lite pollenkänning. Ögonen och näsan är så irriterade, rinner och kliar, ont i halsen. Ja allt som bara kan kännas känns rent ut sagt förjävligt.
 
Dessutom på allt detta ska man själv ta hand helt om sig själv. Jag menar, det är ingen som går till affären och handlar det du behöver utan man måste själv ta sig till affären. Ta sig igenom affären med massor med folk som trängs medan man själv försöker se genom dimman som orsakas av att ögonen rinner och diskret försöka torka sig om den illröda näsan som också hela tiden rinner. Tänk att gå där och försöka att inte nysa och till slut då man nyser så är det inte bara en gång utan minst tio gånger och då ska man hinna ta fram den där näsdukförpackningen som så klart ligger längst ned i väskan, nästan omöjlig att hitta. 
 
En annan nackdela, för det är inte många, är att då man lever ensam så är det ingen här hemma som kan bry sig om en lite extra mycket då man känner sig så här, hängig och dann. Ingen som kokar den där soppan som kan lindra frossan i kroppen eller en puss på pannan bara för att ...
 
Ja jag kan känna mig rätt så ensam såna här gånger, men för att råda bot på det brukar jag gå in på någon av dejtingsajterna (hänger bara med av farten) kolla in männen. Läsa vad de tycker om att göra, vad de saknar i livet osv och då går det över, alltså min längtan efter någon. När jag tänker efter så är det nog så att jag är den som bäst tar hand om mig på bästa sätt.
 
 
Blir nog att jag går till jobbet på måndag.
 
Ha det!
 
Kram 💞 

Kommentera

Publiceras ej