...  födelsedagen snart över och den kommer absolut inte att gå till historien som en av mina bästa men jag kommer nog inte heller att glömma den i första taget.
 
Inbrott på skolan mitt på dagen på min födelsedag, kan det bli värre? Ja det kan det säkert men det skulle nog inte många av mina elever hålla med om eller två av mina kolleger som blev drabbade. 
 
Vi går alltid till matsalen ungefär kvart i elva och brukar vara tillbaka på skolgården ungefär trettio minuter efter det. Idag blev det lite tidigare eftersom en av mina kolleger var tvungen att gå tillbaka till skolan tidigare med en av eleverna på grund av att de slogs i matsalen. 
 
Jag hade som vanligt tänkt gå en sväng efter maten men fick ett samtal av en kollega som ganska abrupt bad mig att direkt komma till klassrummet. Vilket jag gjorde eftersom jag hörde på hennes röst att något allvarligt hänt. 
 
När jag kom fram till klassrummets ytterdörr såg jag den krossade fönsterrutan på dörren och en massa oroliga elever som rusade fram till mig och var både rädda och oroliga för att som de själva sa " Tjuvarna har tjuvat i vårans klassrum!" .
 
På dessa trettio minuter hade de tagit sig in i vårt klassrum, tagit min närmaste kollegas handväska, vikariens ryggsäck som båda hade legat i mitt klassrum. Sedan hade de fortsatt till ett annat klassrum och där hade de vält omkull både stolar och bord, slängt papper på golvet och tagit en av mina andra kollegers väska och sedan hade de stuckit i väg på mopeder ( motorcyklar).  Tur i oturen så hade jag lagt undan min väska i ett låsbart skåp just idag.
 
Idag hade vi en så kallad 12-dag då elever som inte har fritids går hem direkt efter lunchrasten och i vanliga fall går de hem själva. Men just idag var det väldigt många som inte ville gå hem själva eftersom de var rädda och chockade av det som hänt och trodde att inbrottstjuvarna skulle komma efter dem. För mig var det bara att ringa hem till föräldrarna, förklara situationen och be dem komma och hämta sina barn.
 
Det var rena kalabaliken ute på skolgården och helt plötsligt hade vi en hel massa barn utanför skolgården på jakt efter tjuvarna eftersom några av eleverna trodde sig veta vilka tjuvarna var. Ni kan ju tänka er vilket jobb vi hade att få tillbaka eleverna till skolgården ännu mer jobb på att lugna ned dem och gå ner i varv.
 
För mina kolleger som hade förlorat både nycklar, kontokort och körkort var det katastrof. En kollega bokade av alla sina utvecklingssamtal och åkte hem för att fixa med låssmed samtidigt sa hon att hon efter en sådan här händelse i alla fall aldrig skulle klara av att ha några utvecklingssamtal.
 
Kollegan i min klass åkte hem efter ett tag. Först lugnade hon ner sig lite men ju mer hon tänkte på det ( gick inte att sluta tänka på det då hon hade tänkt på att de hade hennes lägenhetsnycklar) desto oroligare blev hon och till slut åkte även hon hem. Senare under dagen hörde jag av en annan kollega att hon tydligen hade haft objudna gäster på besök i hennes lägenhet. Får höra med henne i morgon hur det hade gått, satt ju själv i utvecklingssamtal resten av dagen efter lunchen.  Gissar att ingen av kollegerna kommer att komma till jobbet i morgon. 
 
Själv får jag trösta mig med att mina barn och min mamma tänkt på mig och skickat blommor till mig. Jag skulle egentligen ha fått dem idag men eftersom jag jobbar så sent på grund av utvecklingssamtalen så har jag kommit överens med blomsterbudet att de ska leverera blommorna till mig på lördag. Vilken tur att det gick att ordna det så. 
 
Nu ska jag försöka lugna ned mig så pass mycket så att jag kan sova. Det är svårt att låta bli att bli upprörd och förbannad varje gång tanken på inbrottet " ploppar upp i huvudet". Jag är inte våldsam till naturen, men jag vet exakt vad jag skulle göra med dessa förbannade inbrottstjuvar som inte kan se skillnad på mitt och ditt och förstör annans egendom.
 
Ha det!
 
Kram 💞
 

1 kommentarer

Anonym

23 Mar 2017 07:10

Men så fräckt !! Det måste ha känt till era rutiner.

Svar: Ja det har vi också tänkt. Att de har haft oss under uppsikt vilka tider vi lämnar skolan.
Ann-Catrin

Kommentera

Publiceras ej