Jag började jobba och fick därför mindre tid att skriva här är väl en av orsakerna. Den största och mest överhängande orsaken är väl att jag är så fruktansvärt trött varje kväll då jag kommer hem från jobbet. Dessa jobbresor tar verkligen på energin. Alla dessa förseningar som har varit av olika slag har gjort att det har blivit rätt så sent jag har kommit hem.
 
Har sett att de håller på att förbättra stängslet runt spåren vid de olika stationerna. Förhoppningsvis ska de väl hålla borta en större del av "de obehöriga på spåret" nog för att jag tycker det verkar som om de flesta av dessa obehöriga finns på Södra station. Antar och hoppas på att de som nu planerar och arbetar med sådant här vet bättre.
 
Ja, jag söker boende på annat håll och jaa, jag söker annat jobb. Det sista jag sökte låg i Ålvsjö men där hade tjänsten redan tillsatts. Fick beskedet häromdagen. Min vanliga tur! Men jag fortsätter att skicka in arbetsansökningar, någon gång ska det väl vara,min tur.
 
Jag har (nästan) bestämt mig för att efter jul, fastän jag inget annat jobb har, säga upp mitt nuvarande jobb. Vem orkar jobba år ut och år in utan att det händer så mycket varken i plånboken eller på själva arbetsplatsen. Visst min klass har blivit väldigt fin jämfört med förra läsåret men har jag fått något för det? Nej! Ibland räcker det inte riktigt till att man älskar sitt jobb, man måste också få något mer för det.
 
Min bästaste kollega går på barnledighet, mest troligen vid sportlovet. Det unnar jag henne verkligen, men vilken mardröm för mig som blir kvar. Jag vet vad vi har gått igenom förra läsåret och vet och känner med hela min kropp att det kommer jag inte att orka eller klara utav. Hon, min kollega, tvekar redan nu  inför tanken att komma tillbaka till samma skola efter barnledigheten.
 
Det är ett tufft område vi arbetar i, men vi känner att vi gör skillnad. Skulle det bara vara för eleverna skulle jag inte tveka för en sekund att stanna kvar ( är ju därför jag fortfarande är kvar ) men det är så mycket annat som spelar in.  
 
Kanske 2017 är det året jag återigen blir en hemvändande norrbottning. Blev ju också det i slutet på 70-talet. 
 
Ha en skön söndag!
 
Kram 💞
 
 

4 kommentarer

Gunsan

28 Sep 2016 13:40

Lider med dej, jag avundas verkligen de negativa m ditt jobb, dessa resor bl.a, Jag hoppas innerligt att du hittar ett annat jobb. Helst här neråt iaf inte högre upp, för egoistiska som jag är så tänker jag ju att då kommer vi att ses ännu mindre. Men du ska naturligtvis göra det som känns bäst för dej. Jag fattar inte varför allt ska vara så svårt...mer lr mindre så känns varenda dag som en prövning. En bamsekram fr mej t dej <3

Svar: Jag söker både nedåt och uppåt landet och även här ikring. Håller med om att det skulle vara kul om jag skulle hitta någonting i närheten av dig. Vad vi skulle göra alla rondeller osäkra 😎☺️ Ja tänk om allt bara skulle bara få flyta på, så skönt det skulle vara.
Bamsekramar 💞 tillbaks till dig. Hoppas att det ordnar sig för dig också.
Ann-Catrin

Gunsan

01 Oct 2016 12:45

Ibland utsätts vi för många prövningar. Jag hade hoppats få lite flyt vid dessa år fram t pensioneringen :-D Men det ska nog kännas att vi lever lr vad tror du ? Hahaha ! Jag håller tummar å tår att vi får irra omkring i många rondeller snart ;-)
Kram <3

Svar: Ja jag hoppas också på mer om det där med rondellerna. Ja det här med att vara frisk och vara pensionär är nog idag nästan en utopi för många. Tycker det är för* ligt. Och nu ska de kanske också höja pensionsåldern! Hoppas att du mår bättre nu och får den hjälp du behöver. Hör av mig om höstlovet lite närmare på din mess. Massor av kramar 💞
Ann-Catrin

Anonym

03 Oct 2016 23:33

Hej Ann-Catrin ! Råkade hamna in på din blogg eftersom min man sökte bilder från vår by Purnuvaara. Jag är född i byn men är äldre än du( född 1950). Nu är jag pensionerad lärare och ordf i hembygdsföreningen Purnuvaara. Dina bilder från skolhuset i byn var intressanta. Kommer inte ihåg vem som bott här, men skulle tycka att det vore jätteroligt att få veta mer. Är din mamma kanske från byn? Finns hon i Gällivare ? Ni har kanske fler bilder från den tid ni bodde här, minnen från byn... Hoppas att du vill svara och att jag får veta mer om vilka som bott i skolan som nu är hembygdsgård . Kolla gärna på Fb Purnuvaara hembygdsförening . Hälsningar Lena Olofsson

Svar: Hej Lena! Det enda jag vet är att min pappa Gerhard och min mamma Nelly bodde där då jag var liten. De bodde inte där så länge om jag har förstått det rätt. Samtidigt bodde där en familj som tydligen var från Finland och hade en dotter som var jämngammal med mig. Min pappa var barnfödd i Rantavaara och hette Johansson-Vaara och min mamma kom från Vettasjärvi. Jag ska fråga min mamma mer om tiden de bodde där och varför de hamnade där. Tyvärr så dog min pappa i gruvan då jag endast var tre år gammal, men då hade de flyttat från Purnuvaara. Återkommer igen mer om vad jag får reda på av min mamma, kanske skriver lite om det i bloggen.Hälsningar Ann-Catrin
Ann-Catrin

Anonym

07 Oct 2016 09:25

Hej! Tack för ditt svar. Jag frågade en av byborna om de kom ihåg något från den tiden och det var en kvinna som nämnde namnen Gerhard och Nelly . Bilderna som din mamma har är ju fantastiskt fina. Tittar på bilden med motorcykeln och granen som syns på bilden är kvar. Då ser man att åren gått för den är jättestor idag😀Kul om du kan forska lite om tiden ni bidde här och hon kanske har fler bilder från byn och huset. Skulle hemskt gärna vilja göra en liten bildkavalkad om gården och byn. Som ett minne till kommande generationer som flyttar hit. Hälsa din mor och säg att jag är dotter till Ida och Arvid Olofsson om hon kommer ihåg dem. Kramar och tack Lena

Kommentera

Publiceras ej