Ska nog börja med att lägga till en  kategori till i min blogg. "Drömmar". Varför? Jag vet faktiskt inte ... eller... egentligen ... tror jag att jag vet. Skulle vara intressant om det gick att få se om det finns något mönster i ens drömmar.  Hur ofta någon dröm återkommer, om de har någon betydelse för vad man varit med om och så vidare.
 
I natt drömde jag igen. Ja, jag vet att det sägs att man drömmer varje natt, till och med att man kan drömma flera drömmar under en natts sömn vilket jag antagligen också gör.  För det mesta är drömmarna bortglömda då morgonen kommer eller så är det bara små små fragment man kommer ihåg som tillsammans i vaket tillstånd inte verkar passa ihop.
 
Men ni vet att jag tidigare berättat om min "drömman" och när jag drömmer om honom är handlingen oftast inte det som jag mest kommer ihåg utan det är känslan eller snarare känslorna vi går igenom som sedan dessutom lämnar mig i ett bättre psykiskt tillstånd än vad jag var i då jag somnade. Helande drömmar kanske man skulle kunna kalla dem ☺️.
 
Men i natt var det ingen "helande dröm" eller små "kom-ihåg"fragment jag skulle vara tvungen att försöka sätta ihop utan det kändes som det var en dröm jag drömde hela natten eller i varje fall de få timmar jag lyckades sova innan hostan väckte mig.
 
Jag kan inte heller påstå att det var de vanliga personerna eller människorna  som normalt brukar besöka mig i drömmarnas värld. Om man nu här kan tala om normalt. Det var i alla fall människor som jag inte känner till vardags.
 
"Min telefon ringer och när jag svara är det en mansröst som säger:
- Tjenare! Nicke här!
- Vem fan är Nicke? hinner jag tänka tyst för mig själv innan mansrösten som jag nu vet är någon Nicke fortsätter  säga:
- Vad säger du om en träff på stan? Vill gärna snacka med dig om en sak när det gäller din bok.
 
Jag hör att det är en fråga men förstår på tonen i rösten att det egentligen inte är en fråga om jag vill eller inte utan det är ett ska. Dessutom är jag inte lite förvånad och hasplar ur mig lite försiktigt
- Bok?... Nicke? ... Jag vet inget om någon bok och får jag fråga vem du är, för vad jag vet känner jag ingen Nicke. Ja om man nu inte räknar med grannpojken jag kände i min barndom.
Ett gapflabb hörs i andra änden av luren och jag kan höra att han är inte ensam, tycks vara en massa människor.
 
- Ja, men har du inte fått mitt brev? Frågar denne Nicke mig med en förvånad ton i sin röst. Du borde ha fått den vid det här laget. Men har du aldrig hört talas om mig? fortsätter denne Nicke att fråga med en ännu större förvåning i sin röst. 
Jag svarar:
- Näe, inte vad jag vet, borde jag? Och boken du pratar om. Vad är det för bok? 
 
- Herregud kvinna, din bok ligger ju sida vid sida med Mia Skäringers bok! utbrister denne Nicke. Hans röst går nästan ner i falsett.
 
- Och vem fan är du? Tro inte att du kan ringa till mig bara på det här viset och säga att jag har en bok liggandes bredvid Mia Skäringers bok!  skriker jag nästan i telefonen. Jag som aldrig brukar göra det.
- Är det något slags skämt det här? Och vad menar du med att de ligger bredvid varandra... På bänken i gymmet eller...? fortsätter jag att fråga men nu i en mer lägre ton. Jag hör att personen i den andra änden av telefonluren  pratar snabbt med någon annan i bakgrunden. Denne Nicke tar ett djupt andetag, det hörs tydligt hur smått irriterande han tycker att jag är med mina frågor när han svarar:
- Ja du får ursäkta mig men vanligtvis brukar de flesta känna igen mig på min röst men det gör tydligen inte du. Men då får jag väl ta det från början. Mitt namn är Niklas Strömstedt ...
Innan han sagt något mer säger jag med en flämtning:
- Den Niklas Strömstedt med Sista morgonen! Det är det enda jag kommer att tänka på just då. Han harklar till i andra änden och säger:
- Ja, bland annat är det väl en av flera sånger jag har sjungit, men det är inte därför jag ringer. Du har gett ut en bok ...
Resten av det han säger drunknar i ljudet av min hosta. Försöker verkligen lyssna men hör inget. Verkligen irriterande."
 
Jag vaknar upp hostande i min egen säng och förstår att allt bara hade varit en dröm. 
 
Jag är ju inte direkt en beundrare av Niklas Strömstedt. Visst jag gillar några av hans sånger som bland annat den sången jag kom ihåg i drömmen, men har alltid upplevt honom som lite "uppnäst"alltså lite förmer än andra och väldigt mycket sarkasm. Jag kan ju ha totalt fel, han kan ju vara helt tvärtemot, men det är den uppfattning jag fått av honom via media. Och vi vet ju att media inte kanske alltid är så ...
 
Med Mia Skäringer är det en helt annan sak. Henne gillar jag helskarpt. Hon skriver så som jag också skulle vilja kunna göra.
 
Vilken utopi! Att min bok skulle ligga bredvid hennes 😊
 
Kramelikramkram 💞💞
 
 
 Min bästis har efter flera års skrivande gett ut sin bok. Min bok om jag nu någonsin skulle skriva en, skulle handla om mer triviala saker än vad hennes bok gör. Jag är full av beundran för det hon har skrivit om. Kram til dig Ingrid 💞
 
 
 
 
 
Niklas Strömstedt, Mia Skäringer, bok, drömmar, Sista morgonen,

Kommentera

Publiceras ej