Som så ofta längtar jag verkligen bort från Stockholm vintertid. Om man tittar på termometern kan det ju tyckas vara varmt och om man sedan jämför med temperaturen som till exempel var i Malå i helgen är ju Stockholm rena rama sommarparadiset. Men då har man verkligen inte varit här!! -2 här känns oftast som om det skulle vara allraminst -20. Kan det vara att fuktigheten här är mycket högre eller?
 
 
 
Vindarna är i vart fall lika isande kalla som jag kommer ihåg att de var på slutet av 70-talet då jag också bodde här i Stockholm. Hur ofta gick man inte hem efter Ringvägen, ihopkurad för att på bästa sätt komma undan isvinden som ven runt öronen. Ryser bara jag tänker på det. Idag finns det väl kanske lite bättre kläder men men ...
 Då jag var upp till Öjebyn i julas var ju vädret ganska likt det i Stockholm, kallt, blåsigt och fuktigt. Men det är ju inget ovanligt i början på vintern tycker jag som oftast faktiskt liknat vintervädret till viss del i Piteå med Stockholmsvädret.
 
 
 
Jag hade ju stor vånda, inte för vädrets skull, men inför bröllopet, inte för själva bröllopet i sig men det som komma skulle. TALET!! Eftersom jag var brudens mor. Det var många funderationer om vad jag skulle kunna säga och lika mycket om vad jag inte skulle kunna säga och dessutom vad jag absolut inte fick säga. Men som tur var hade min lillasyster lösningen, men det tar vi inte nu.
 
 
Min vackra dotter som brud 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
och en på mig då jag stod brud. Visst har modet ändrat sig  ;)
 
Men om jag skulle ha berättat något om min dotter så skulle det nog ha varit om då hon hade fått följa med två av sina dagisfröknar och två andra barn från dagiset in till Piteå (storstan) för att shoppa. Det säger ganska mycket om henne som person som jag än i dag kan se drag av. Egensinnig, envis, orädd och provar gärna något nytt och gärna något alldeles eget ingen annan har (kanske just det har blivit lite mindre med åren).
Dagen innan då jag kom till dagis för att hämta Jannice så kom en av dagisfröknarna och frågade mig om det gick bra att Jannice skulle få åka med in till stan för att handla. Jag tyckte väl inte att det stötte på några problem, men påminde dem ändå om att hålla ett extra öga på henne eftersom hon ofta hade en egenhet att försvinna och gav sig av på egna äventyr. Ja, dagisfröken log och sa att hon nog hade hört talas om några av dessa historier, men att nu var de ju två så det skulle nog gå bra.
 
Till saken hör att vi tidigare inför vintern hade varit iväg och köpt en ny mössa till Jannice som hon själv hade fått välja. En lång toppeluva som hängde över axeln, inte med någon tofs i slutet. Den var riktigt grön i grundfärgen och sedan var den stickad i en massa mönster med olika färger. Med andra ord, färggrann. Vet inte varför, men jag tänker på Ronja Rövardotter eller en mössa som Pippi långstrump säkert skulle ha valt. Och Jannice trodde ju länge som liten att hon var säkt med Pippi och om jag inte skulle ha vetat att hon var en påhittad figur så skule jag nog ha varit benägen att hälla med henne om det. Jannice hade ju förutom andra likheter med henne dessutom nästan lika rött hår. 
 
 
 
Då jag kom och skulle hämta Jannice för dagen så möttes jag av en av dagisfröknarna som vile berätta hur det hade gått då de hade varit till stan. De ville berätta innan Jannice själv berättade så att de inte skulle bli något missförstånd. 
 
De hade åkt in till stan i en av dagisfröknarnas bil och parkerat bilen inte alltför långt bort från den affär de hade tänkt sig till. Dit hade allt gått bra och de hade gått in på HM. Då man kom in i affären så var den uppdelad på en nedre avdelning och så var det en stor bred trappa som ledde upp till avdelningen med barnkläder. 
 
Dagisfröken hade småpratat med flickorna och hade sagt till dem ett flertal gånger att de inte fick gå iväg utan dem utan hålla sig i närheten. Plötsligt frågar en av flickorna varför Jannice inte behöver göra det, för hon är inte med oss. Dagisfrökens hjärta måste ha slagit frivolter flera gånger om, förstår jag då hon står där och berättar för mig om besöket på stan. 
 
När hon hade frågat de andr aflickorna om de hade sett vart Jannice hade gått skakade de bara på sina huvuden och sa näe. En av dagisfröknarna hade rusat ner för trappan där hon stötte på ett äldre par som sa att de sett en rödhårig flicka i färgrann mössa gå ut genom dörren ut på gatan. 
 
Då dagisföken hade kommit ut på gatan hade hon sett Jannice stå lite längre bort på gatan och prata med ett äldre par. Jannice hade sagt att hon bara hade velat prata med dem och att de hade varit jättesnälla. Och de hade trott att hon var släkt med Pippi Långstrump. 
 
Jannice gjorde ofta så, gick på egna äventyr, Envis och i stort sett aldrig rädd för något. Ja möjligtvis då kanske hästar i vissa fall. Jag tror att då det gäller hästar mötte hon sin öveman i vår allas nu saknade gräddbakele Natazja. 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej