Ja, jag lever. Nätt och jämnt...
Överlevt trots min mardröm, mitt privatliv som jag inte vet vad jag ska kalla det för och dessutom allt jobb som är just för tillfället. Eller tillfälle och tillfälle, kanske jag inte kan kalla det så eftersom det har varit så ett bra tag. Stressad till tusen är jag och hela tiden är det mer och mer krav som hänger över en. Det känns som om det aldrig vill ta slut, att de på något sätt ska försöka krama ur all must ur mig så till slut finns jag väl bara kvar som en urvriden trasa. Ungefär så och lite till känns det just nu.
Jag älskar mitt jobb, i vanliga fall, men just i denna stund ...
så gör jag det absolut inte! Funderar faktiskt på om jag ska söka mig till något annat. Ta ett break så att säga. Kanske åka uppöver och bara vara ett tag, låter inte alls så dumt just för tillfället. Far en massa tankar genom mitt huvud, alldeles för mycket och livet går just nu i allt för hög fart för att jag ska må bra.
Är det månne så här det känns då man håller på att gå in i den berömda väggen?
2 kommentarer
ulrika
29 Oct 2013 12:33
bromsa, bromsa!!! kram
Gunsan
02 Nov 2013 13:58
Ja du, jag säger oxå bromsa. Du måste vara rädd om dej. Kram <3
Kommentera