Alltså! Nu är det så sällan jag skriver i min blogg så att jag har börjat glömma om jag har skrivit om än det ena eller än det andra här på bloggen. Men jag får chansa på att jag inte har gjort det och har jag nu gjort det kanske ni ändå inte har något emot att återigen få dra på smilbanden...
Som ni vet började jag i höstas att jobba på en annan skola. En skola som ligger ganska långt bort därifrån jag bor. Pendlar minst tre timmar "åt och fram" varevigaste dag! Men den här tiden gör det egenrligen inte så mycket, värre var det under den mörka årstiden. Det mesta av det negativa är förlåtet bara just för att det ligger väldigt vackert till. Mälaren alldeles inpå knuten och en massa historiska vackra platser bara en bit ifrån. Inte alla som har det så.
Men just för att skolan ligger så nära vattnet så finns det ju också en massa så kallade sjöfåglar där då vattnet ligger öppet. Så var det i vintras, närmare bestämt i mitten av december.
Jag försöker alltid ta mig en promenad under mina lunchraster. Dels för att det är ganska skönt att få lämna skolan för ett tag men också för att det finns så mycket i omgivningen att fånga i kameralinsen.
Just den här dagen hade jag så klart glömt kameran, men vet inte om jag ändå hade haft tid att använda den.
Jag gick och funderade på lektionen jag hade haft strax före lunch. Den hade varit jobbig så jag var nog ganska ganska långt borta i mina tankar där jag gick. Just innan jag kom ut ur viadukten man måste gå genom för att ta sig ned till stranden och bryggan blev jag varse att allt kanske inte var som det skulle. Tyckte jag mig inte höra något konstigt ljud.
En blåsig dag i mitten på april i år.
Jag ställde mig alldeles stilla för att lyssna. Det blåste ganska så ordentligt den här dagen, men solen sken så vackert och om jag inte missminner mig hade det just kommit lite snö, blötsnö. Vinden lät väldigt mycket där jag stod i tunneln så jag började gå vidare och tänkte för mig själv att det där ljudet kom nog bara från vinden. Men jag slängde ändå snabbt en blick tillbaka in i tunneln då jag gick och såg då någon svartgrå bumling ligga där. Någon verkar ha roat sig med att slänga stora stenbumlingar in här, tänkte jag då, men längre hann jag inte tänka då jag såg att denna stenbumling plötsligt började röra på sig.
Jag började gå försiktigt mot den rörliga "stenbumlingen" som plötsligt visade sig ha vingar.
Det var en gräsand som verkade ha skadat sin ena vinge. Den började röra sig efter väggen, men det gick inte så snabbt eftersom vingen släpade efter. Jag tittade mig omkring för att se om det inte fanns några andra personer som kanske skulle ha kunnat hjälpa mig.
Hjälpa mig, med vad? tänkte jag efteråt. Kanske att tänka ut vad som skulle kunna göras och inte som det blev att jag gjorde till en början ;)
Jag stod där och tittade på anden, inte kunde jag väl lämna den där. Ja jag kunde ju ha låtsats att jag aldrig hade sett den, men sådant klarar jag ju inte av. Men frågan var, vart kunde jag ringa där jag stod där med endast min mobil. Vart brukade folk ringa då de hittade skadade djur efter vägarna tänkte jag.
Då kom jag på världens snilleblixt! "Jag ringer 112!"
De svarade och jag presenterade mig och sa direkt att det inte handlade om någon olycka med skadade pesoner eller något sådant. Jag bad faktiskt om ursäkt att jag ringde dit och frågade dem om de kunde hänvisa mig vart jag skulle kunna ringa om en skadad fågel. Kvinnan som jag pratade med hade skratt i rösten då hon upprepade vad jag hade sagt om en skadad fågel och sa att det kunde hon tyvärr inte hjälpa mig med, men däremot kunde hon koppla mig till polisen. De kanske visste vart jag skule kunna vända mig med mitt dilemma som hon sade. Innan samtalet kopplades vidare önskade hon mig lycka till och det var ju väldigt vänligt.
Då jag kom fram till polisen sa de att de hade bara hand om större vilt såsom rådjur, viltsvin och liknande djur, absolut inte fåglar. Här blev jag också hänvisad vidare till någon sags viltvårdare, men den personen svarade inte.
Då var min rast slut och jag var tvungen att rusa tillbaks till skolan. I personalrummet berättade jag vad som hade hänt och då var det någon som sa att jag kunde ringa till kommunen för de brukade ta hand om saker som detta, trodde de. Måste ju säga att mina kolleger hade väldigt roligt åt detta att jag ringt 112 för en fågels skull.
Men jag satte mig för att ringa igen, som tur var hade mina elever idrott så jag hade planeringstid och var inte tvungen att direkt gå till mitt klassrum.
Då jag sitter där och försöker få tag på någon i kommunhuset som vet något om hur man får tag i dessa personer som har hand om skadade djur kommer en annan av mina kolleger in i personalrummet. En stor djurvän.
Hon hade hört de andra skoja om det här med 112 och min fågel, för nu var det helt plötsligt "min fågel" och har så även fortsättningsvis varit då det kommit på tal. Min kollega berättade att det finns ett mobilnummer man kan ringa vid sådana här tillfällen. Då kommer de med en ambulans och hämtar djuret för vidare transport till en veterinär. Helt underbart.
Då jag ringde sa de att de inte kunde komma direkt men att de skulle höra av sig lite innan de kom så att jag skule få visa var fågeln var. Hel klassen blev involverad i det här och de satt spänt och väntade på att min telefon skulle ringa under lektionen.
Då telefonen ringde flög alla elever upp ur sina stolar och lyssnade spänt på vad jag hade att säga ambulanspersonalen. Men tyvärr kunde eleverna inte följa med då jag visade ambuanspersonalen var fågeln var. Det skulle ha varit alldeles för uppstressande för den skadade fågeln. Jag berättade för eleverna att det hade gått bra då de hade fångat in fågeln, men jag berättade aldrig det ledssamma. Veterinären hade konstaterat att de inte skulle kunna göra något åt vingen, den hade tydligen skadat vingen ordentligt. Så den hade fått somna in.
Men glad är jag att jag ringde och försökte fixa så att den inte skulle behöva ligga där den låg och mest troligt gått ett värre öde till mötes. Finns en hel del lösspringande hundar och katter i området och för att inte tala om andra varianter av rovdjur.
Jag har fått höra om det här med att jag ringde 112 på grund av en fågel ett flertal gånger på ett snällt sätt från mina kolleger.
Vad gör man inte för att roa sina medmänniskor!! ;D
men nu vet jag att det finns ett nummer man kan ringa om jag hittar fler skadade djur. Det telefonnunnret borde fler ha i sin mobil, ifall att ...
Och vet ni vad ambulansförarna sa? ... Att inom en snar framtid skulle det faktiskt kunna bli så att man ska kunna ringa 112 för att få tag i en djurambulans!
Men just för tillfället får jag nöja mig med det här nummret: 0771 999112
.
Djurambulans, gräsänder, 112,,
2 kommentarer
Gunsan
28 Apr 2013 20:04
Puss på dej underbara människa♥
ulrika
02 May 2013 09:09
:) gullig historia helt klart - kram
Kommentera