I dag tänkte jag lägga in lite foton på fåglar. Tror inte att jag har lika många av dem som av insekterna, men en hel del har det nog blivit under det ett och ett halvt år jag har haft kamern i min ägo.

En gång i tiden, ungefär på stenålderstid, var jag ändå hyfsat bra på fågelnamn, men idag "vete gudarna" vart den kunskapen tagit vägen!!



Gillade nog inte varken mig eller min kamera. Syns väl tydligt. Det var en av de kalla dagarna utan snö i januari i år.



Då jag och Gary var ute och promenerade ut mot Djurgården på vår första dejt någon gång i början av juli kom den här gåsfamiljen simmandes ute på vattnet.

Gary har redan från vår första dejt fått dejta även min kamera, kanske inte alltid så roligt ... för honom. Men jag idag utan kamera ... never!!!




Sedan träffade vi på ännu flera gäss då vi gick där efter strandpromenaden, både gamla, unga och väldigt unga. De var då absolut inte rädd för oss människor. Säkert väldigt vana att bli matade av förbigående. Det var många äldre som satt där och matade. Kanske ens framtida sysselsättning och plats! 



Man gör som de vuxna gör  =)



... och där emellan måste man ju också vila sig för att orka...



Skönt med lite sällskap ♥



En studie i fiskmås på Kastellholmen samma kväll. 



En ensam svan? Inombords blev jag lite sorgsen. Den såg verkligen ensam ut där den kom simmandes på vattent.



Vad pekar du på? Vet du inte att det är fult att peka!



Fiskmåsarna fanns överallt och helst där de fanns en möjlighet till en smakbit som här i Kungsan, då det serverades mat överallt.



Under året har det blivit en hel del foton av hackspettar, men ingen riktigt lika nära som denna som verkar vara fullt koncentrerad på vad den nu gör. Lockar, pratar med andra eller rent av letar efter mat?



Nähä, vänta nu. Försök inte att gå före mig, kan ju missa någon go´bit då.



Vilken tur att det finns människor som ser till att småfåglarna får sig lite att äta. Hittade denna på en av grindstolparna jag går förbi varje morgon på väg till jobbet. Någon gång i början på februari.




Putsning av vingar, sedan lite kvitter och skri efter mamman som verkligen verkade ta god tid på sig. 

Jag skulle samma dag iväg med Gary till Tyresta för att få mig lite fina fotomotiv. Han måtte ju verkligen gilla mina foton =)






Ett fotoobjekt som det kom att bli en hel del av. De blir ju så fina. Är det fotogenik man brukar säga om det??

Vet ju inte säkert om det är samma fågel hela tiden ... För de ser ju så gott som likadana ut allihopa eller någon som vet något annat man skulle kunna ta fasta på. Jag vet att hannarna har lite andra färger, men dem kan det också vara svårt att se några skillnader på.




Aha! Tagen på bar gärning!! 
Att dessa skator som ändå är ganska vanliga ska vara så svår för mig att få att fastna i min lins.






En fågel som jag börjat se mer och mer på pendeltågstationerna. Kanske vikarierar för de duvor som börjat åka tåg till vissa stationer. 



Gary som var lite orolig under sommaren över vart hannarna tagit vägen eftersom de flesta vi hade sett under sommaren var honor. Nu kan han andas ut ...



... vi hittade ju en hel damm med dem =)



Tre av varje. Inte kön, men färger.



Låg på balkongen och tittade på himlen. Hörde fåglar kvittra och tyckte dagen var helt okej. Solen lysande från en så gott som klarblå himmel. Kunde man ha önskat sig något bättre just då. I så fall något häftigt att fastna i min fotolins då! 

Helt plötsligt hörde jag att någon fågel kvittrade nästan lite väl mycket om man nu någonsin kan säga att fiskmåsar och liknande fåglar kvittrar!  Nu handlade det mer om ett Skriande som i mina öron lät väldigt hjärtskärande och fick min uppmärksamhet. 



Stor dramatik rådde där uppe strax ovanför mig, då en örn eller kanske det var en falk av något slag tycktes jaga en fiskmås. De fög runt, runt, längre och längre bort från mig och min kamera som jag turligt nog hade haft bredvid mig.



Vet tyvärr inte hur utgången blev. Jag hoppas ju självklart att fiskmåsen klarade sig. Örnen eller falken kan hålla sig till råttor och möss om jag nu får tycka till om det. 



Jag tror att det var Lavskrika jag fick lära mig att den här fågeln var då jag fick mig ett foto av den i höstas. Eller var det kanske Lövskrika... hmm... att jag aldrig lär mig, men förhoppningsvis är det säkert någon som kommenterar här och vet säkert vad för fågel det är...
Tar tacksamt emot kommentarer!
 



Att den höll ett öga på mig hela tiden behöver jag väl kanske inte tala om, syns väl klart och tydligt på fotot.  Om jag nu kommer ihåg rätt så ska den här fågeln vara rätt så skygg av sig eller...



Jag tror att en av mina grannar i den andra portuppgången har fått ett par hyresgäster på sin balkong. Ett duvpar som tycks ha återvänt nu efter ett vinteruppehåll någon annanstans. Fina och ganska söta, men jag vet inte om jag skulle vilja att de flyttade till mig och min balkong. 



Oj!!
Och det här är väl ett par kutterduvor eller var det turturduvor man brukar säga om kärlekspar, eller?


Nej, nu får det räcka med foton för den här gången. Fortsätter en annan dag...

Ha det så bra!
  


 

2 kommentarer

Tina

03 Mar 2012 19:58

NI är välkomna till mig & Magnus i sommar ;-) Vore så kul. Kram

AC

03 Mar 2012 22:07

Tack för det Tina. Skulle vara hur kul som helst att få träffa dig igen och även att få träffa honom som fångat ditt hjärta =)

Kram

Kommentera

Publiceras ej