Snart så var den här helgen över, inte många timmar kvar av den. Men ingen fara för det är ju en väldigt kort vecka. Redan på torsdag så är man ledig igen.
Få se om jag då har råd att åka ned till min bloggarvän nere i Småland. Ska ju betala en massa räkningar ikväll och då får jag ju svaret, men jag misstänker, eftersom jag vet vad för räkningar jag har att betala denna månad så blir det nog ingen resa för min del den här gången. Får trösta mig med att det kommer säkert att gå fler tåg.
Någonting som jag kan glädja mig åt nu är att sommarlovet nalkas med stora kliv. Den 17 juni är sista arbetsdagen för det här läsåret, sedan kommer jag att vara kvar här i Stockholm mest troligen över midsommar innan jag ställer färden norröver. Om det blir någon färd tillbaka står endast skrivet i stjärnorna just nu. Har ingen aning om vad som kommer att hända till hösten, bara det att jag absolut inte kommer att fortsätta på mitt nuvarande jobb om inte något riktigt drastiskt händer där. Men jag tror inte att det är någon risk för att det sker.
Jag har tänkt mycket på den där drömmen om björnen jag berättade om nyligen i ett av mina inlägg. Tankarna på drömmen bestäms inte av mig själv, de bara kommer och går. Kanske det är som det sas "att drömma om björnar var något som satte igång en läkningsprocess inom den personen som drömde. Och det känns nästan som det.
En annan av mina drömmar från tidigare liv har återvänt. Drömmen om den där speciella personen som jag inte vet vem det är, men som får mig att känna mig så levande, lycklig och varm om hjärtat. Det gör mig glad för på något sätt har det fått mig att börja må bättre. Känner att det så sakta ordnar till det inom mig och att jag snart är redo för att ta tag i mitt liv och börja om på nytt igen. Förhoppningsvis som en starkare och mindre blåögd person mot för det vad jag har varit. Och också en mer och bättre medmänniska till mina vänner, inte som den jag har varit hitintills, en missbrukare av mina vänner.
Under en lång tid, ja ni som har följt min blogg vet ju vad jag talar om. Det handlar inte om ett flertal veckor utan i stort sett om ett helt år med "up and downs" av smärta, gråt och ett självförtroende som varit lika med noll för att där emellan försöka begrava det som varit och när det misslyckats låtsas vara okej för att lugna alla som fanns runt om mig för att jag inte ens orkade med mig själv.
Och det på grund av ett "brustet hjärta" orsakad av den mest känslokallaste och egoistiska person jag någonsin mött. Och det är först nu jag så smått har börjat inse att det är på det viset. Han som älskade mig och som jag älskade fanns säkert hela tiden bara i min egen hjärna och aldrig någonsin i verkligheten.
Fastän vetenskapen säger att smärtan inte finns i hjärtat utan att den finns att hitta i vår hjärna så är det i varje fall i mitt hjärta jag har känt smärtan. En otrolig smärta som jag aldrig trodde var möjlig att kunna känna. Jag tror att det är så att hjärnan kopplas ned och slutar fungera logiskt, än att den känner smärta, men det är väl kanske det de menar, för det kan väl inte mäta smärta, eller? Men nu har i varje fall min hjärna börjat koppla upp sig igen och jag börjat använda den igen.
Jag hade inte tänkt skriva om det här men känner för första gången på mycket länge att det här bara måste jag få nedskrivet, om inte annat så för min egen skull.
Vet inte hur jag skulle ha klarat mig utan er mina vänner som har orkat stötta mig under hela den här långa tiden. Och jag tror att ett flertal av er har fått nästintill öronskav av allt mitt prat om denne man och den smärta han orsakat mig. Men nu ska det bli annat.
Det finns en person, en vän, som jag vet att jag inte varit eller uppfört mig riktigt sjysst emot som stöttade mig enormt mycket i en tid då jag var som mest illa däran. Jag kan nästan känna det som om jag uppfört mig lika illa som han som gjorde illa mot mig. Den enda ursäkt jag har till mitt uppförande är att jag under den tiden nog många gånger kanske inte var så att säga "tillräknelig". Och jag hoppas verkligen på att du kan förlåta mig.
Nu blev det ett mycket längre inlägg än vad jag hade tänkt mig från början och tog också mycket mera tid. Nu är det dags att ta in riktningen mot min säng. Arbetsdag i morgon, men som sagt, bara tre dagar att jobba i veckan.
Ha en trevlig kväll!
♥ Kramen från mig till dig ♥
"Den som älskat kan ej glömma
Den som glömt ej älskat har
Den som älskade och glömde
visste ej vad kärlek var"
Hittade dessa ord hos en Fb-vän.
Kommer ihåg att då jag var ung
hade jag just dessa rader uppklistrade
på mitt collage ;-)
8 kommentarer
Lilla hjärtat
29 May 2011 22:54
Kramar om dig med varma hjärtan. Gerra
Gunsan
29 May 2011 23:18
Wow..Ett inlägg som rörde upp många känslor hos mej.
Tror du förstår vad jag menar...Jag hoppas ju innerligt att du inte blir kvar däruppe..ego önskningar.. Men nog om det nu, jag glädjs åt att du börjar bli dej själv igen. För visst har man oroat sej många ggr..önskat man bott granne. Dina drömmar vill säkert förmedla nåt,du kke ska söka svaret i meditationen ? Värsta bauta kramen till dej min vän. Kram ♥
AC
29 May 2011 23:23
Tack för det Gerra ;-)
En varm hjärtekram tillbaks <3
Anonym
30 May 2011 19:08
Du är så välkommen upp när du än kommer och jag hoppas naturligtvis att du blir kvar här uppe men huvudsaken är ju att du har det bra och mår bra.
AC
30 May 2011 20:07
Det var mycket känslor som jag har haft inom mig under så väldigt lång tid som verkligen har pockat på att få komma ut. Ändå har jag hållt inne en massa, man kan ju inte skriva hur och vad som helst. Men just efter det att jag hade skrivit färdigt kändes en enorm lättnad. Säkert ett ton som lämnade mina axlar ;)
Ja som det ser ut nu så kommer jag nog att satsa på norr, mycket pga sonen. Men sedan har jag tänkt om det nu bir så att komma tillbaka söderut =) Tror inte att du Gunsan slipper mig så lätt ;-)
Bauta kram till dig med <3
AC
30 May 2011 20:09
Tack för det "Anonym" ;-)
kram
Eva
31 May 2011 19:10
Oops, kanske man ska skriva namn så att du vet vem som lämnat kommentarer. Men du kanske gissade att det var någon förvirrad pitebo:)
AC
31 May 2011 21:03
Eva, det kanske är en fördel =)
men som du sa, gissade jag nog på någon därifrån =D
Kram
Kommentera