Då var jag tillbaka här. Det var behövligt med lite "Time-out", kände att jag inget vettigt hade att skriva om, att jag ältade samma sak gång på gång. Det kommer jag säkert att göra igen, men just då kändes det bara så jobbigt eftersom jag egentligen har så mycket att skriva och berättta om men kom ingen vart med det. Stod  och stampade på samma ställe och då är det roliga med att skriva borta. Men nu hoppas jag att det blir "andra bullar" av.

 
Det porlande ljudet väckte vårkänslor till liv  ;-)

 
Nu har jag varit ut på en lång lång promenad i det vackra vädret. Solen behagade titta fram då och då, men temperaturen var behaglig så man behövde varken kura ihop sig eller gå allt för fort för att hålla uppe värmen. Bara gå och njuta och lyssna på fågelkvittret. Åh vad jag längtar till våren!



Under de här dagarna har jag verkligen försökt att hålla mig från datorn, men visst, nog har jag varit in då och då och kikat in på Fb, läst lite bloggar och försökt att hitta inspiration och återuppväcka lite minnen. Jag hamnade hos någon som berättade om en kärlek i sin ungdom och kom då att tänka på en gång då en kompis till mig blev kär och ville ha hjälp av mig och en annan kompis till oss båda. 

Det var helg och disco i Folkets hus. Det som var smart var att det var disco i källaren och på övervåningen var det vanlig dans. Jag tror inte att det då var så vanligt förekommande på andra ställen. Vad jag då vet. Men hur som haver så gick vi tre tjejer dit och skulle ha kul. En av kompisarna och jag, vi brukade även gilla att vara uppe och dansa vanlig dans, alltså foxtrot, medan den andra kompisen som var kär enbart gillade att vara på discot. 

Hon som enbart gillade disco hade hört av någon annan kompis att killen som hon hade gått och varit uppöver öronen kär i i flera veckor hade tänkt sig på discot den kvällen. Jag och den andra kompisen bestämde då oss för att försöka få ihop dessa två. Vi skulle så att säga "slå två flugor i en smäll" tyckte vi. Vi skulle kunna välja var vi ville vara och dansa utan att få dåligt samvete och den andra kompisen skulle få sin kärlek och få vara på discot. Precis som hon villeoch inget kunde gå fel, trodde vi. Men som ju alla vet är inte livet så enkelt.

Jag och min kompis gick in i det här med väldig energi. Normalt var jag fruktansvärt blyg på den tiden, men jag tog mod till mig och bjöd upp denna kille som kompisen var kär i. Då vi var uppe på dansgolvet började jag prata om henne samtidigt som jag lite diskret frenetiskt försökte vifta in kompisen upp på dansgolvet. Om jag var väldigt väldigt blyg så var kompisen som var kär i den här killen det än mer,  så den andra kompisen fick i sin tur mer eller mindre tvinga ut henne på dansgolvet.

Så där stod vi, viftandes med armar och ben till den dunkande musiken och försökte prata om vår kompis, om hur söt och snäll hon var och en massa andra saker. Samtidigt som vi försökte få de två att komma närmare varandra så försökte jag och den andra kompisen så diskret som möjligt dra oss bort från discogolvet. 

Då vi äntligen hade kommit oss därifrån och satt oss i ett hörn för att kolla in hur det gick för dem så hade killen redan försvunnit från dansgolvet. Efter en stund hade vi kompisen med oss som inte var alltför glad på oss för att vi hade lämnat dem ensamna på golvet. För han hade stuckit så fort vi hade lämnat golvet. Vi frågade henne om hon hade försökt att prata något med honom, vilket hon inte hade vågat göra.

Så förflöt en stor del av kvällen. Antingen var det jag eller min andra kompis som bjöd upp honom och den andre släpade upp den kompisen som var kär, men de flesta gångerna slutade det som första gången. 

Sedan bestämde jag och min andra kompia att vi skulle byta strategi. Vi skulle dansa med honom och sedan skulle vi locka honom till att sitta med oss och prata. Smart tänkt tyckte vi. 

Det var bara det att då jag hade varit och dansat med honom så var inte kompisarna där på plats och han och jag började prata. Då jag ville prata om kompisen tystade han mig och sa att han förstod vad vi höll på med men att han var inte intresserad av henne.

Han var intresserad av mig!! Han gillade mig!!

Gud förbjude mig!

Sådant fick ju bara inte hända att en kille som ens kompis gillade, gillade mig. Fastän jag tyckte att han såg riktigt bra ut, det kan jag villigt erkänna nu!

Jag tror att jag övertalade honom till att han i varje fall kunde försöka dansa med henne. Är inte säker på hur det gick till, men helt plötsligt satt han och en kompis till honom i en bil med mina "vakthundar" och min moster och var på väg hem till mig. Mina kompisar hade gått hem eftersom de inte bodde lika långt bort som jag då gjorde. 

Har i ett tidigare inlägg berättat om mina "vakthundar".

Mina "vakthundar" och min moster trodde att det var min pojkvän och jag försökte säga som det var. Men lyssnade någon? Näe!

Det tyckte det var jättekul att jag hade en kille. Jag tror att vi fikade och satt och pratade länge länge vid köksbordet och allt eftersom försvann alla till sitt. Till och med hans kompis gick hem, men han stannade kvar. Vi låg i min syrras säng och pratade nästan hela natten, kommer inte ihåg om jag somnade till slut, men det var tidig morgon då han gick hem.

Ingenting hände, hade ju inpräntat i mig att det var min kompis som var kär i honom, fastän jag tyckte mer och mer om honom. Han var verkligen lockande men en väldigt förbjuden frukt!

Då jag vaknade senare på dagen ringde jag min ena kompis och pratade om kvällen och hon berättade att min andra kompis var jättesur på mig. Visste då att jag skulle få ett sjuhelsikes besvär med att både visa och bevisa att det inte var eller hade hänt något mellan killen hon var kär i och mig och att jag absolut inte på något sätt var intresserad av honom. 

Jag behandlade honom som luft, alltså jag tittade aldrig på honom, låtsades att han inte existerade. Fast jag egentligen ville annat.

Det fanns inte på min världskarta att jag skulle kunna bli ihop med någon som min kompis var kär i bara för att han gillade mig mer. Så var det bara, kompisarna kom alltid först. 

Efter några veckor var hon kär i någon annan då hon förstod att hon inte hade någon chans ... 
Då hade han redan en flickvän.

Träffade honom något år senare då jag bodde i Stockholm och vi lovade att höra av oss till varandra men ...

That´s life ...
 
 

3 kommentarer

Gunsan

31 Jan 2011 01:05

Aj då! Sånt är verkligen inte bra. Vad som är rätt o vad som är fel! Mmm svar på det beror nog på vem som får frågan. Men en sak är säker...gammal kärlek rostar aldrig ;-) Härligt att du e tbx vännen.Kram

AC

31 Jan 2011 19:54

Gammal kärlek vet jag inte om jag kan kalla det. Blev ju aldrig någonting tyvärr. Men det är ett ganska roligt minne, jag tror nog det är en av de första gångerna jag förstod att killar faktiskt lade märke till mig ;O

Det var faktiskt behövligt med en liten Time-out, nu ska jag försöka skriva lite då och då,men kanske det inte blir i samma utsträckning som förut... vi får se...

Kram tillbaks vännen <3

Jean

01 Feb 2011 04:01

Om man ändå haft rn vän som du då man var ung. Själv raggade både minb ästis och EGEN SYSTER på mina ex :P "bro´s before ho´s" sm man säger. Fast jag hade nog tagit killen ;) De var ju inte ens på gång, han visade noll intresse för henne, hon verkar ju inte ens känna grabben. Skulle man dissa alla killar som en väninna hade "en fling " för så kan det ju inte ha varit många killar för dig att "tillåtas ragga" på en sådan liten ort som malmberget ;P Men ja, mest irriterad blir jag på killarna, alla killar jag mött är väldigt noga med att inte fåihop det med sina polares ex/tjejer osv. Men själva kan de utan att blinka skryta om hur de dunkade sitt ex´s bästis, syrra och morsa. Kram på dig!

Kommentera

Publiceras ej