Ambivalentabloggen

Tidig söndagsmorgon och jag kan inte sova. Konstigt egentligen för det borde jag kunna för i går kväll hade jag verkligen svårt att komma till ro och somna. Låg och snurrade i sängen ett bra tag innan jag till slut äntligen somnade. Känner mig lite slak just nu och fattar därför inte varför jag ändå inte kan somna om igen. Sängen var gosig och varm, men vad hjälper det då oron i kroppen tvingar en till att stiga upp. Fattar inte vad det är med mig, jag som annars gärna ligger kvar och oftast alldeles för länge. Börjar man bli gammal tro??


Kanske lika gammal och mossig som det här trädet *L*


I går då jag kom hem från promenaden träffade jag på två av kvinnorna som är eller har i varje fall varit väldigt engagerade med olika saker i vår bostadsrättsförening. Har sett dessa två kvinnor påta på i blomsterrabatterna och runt buskar och träd som finns här på vårt område i snart fyra års tid. Jag stannade och språkade lite med dem eftersom en av dem bor i samma portuppgång som mig. Det jag var intresserad av var och hur jag kunde hjälpa till med trädgårdarbetet. 

Det har ju kliat länge i mina grönafingrar, saknar verkligen min gamla trädgård som nu lämnats vind för våg i X:ets vård som inte är det minsta intresserad av den, inte kanske på samma sätt som jag var ska tilläggas.Hjärtat mitt gråter var gång jag ser trädgården, men vad ska jag göra, det är ju inte mitt längre. Men kan ändå inte låta bli att tänka på alla dessa somrar som jag med mycken möda och svett grävde, slet och planterade där och för att inte tala om alla tårar jag skjöljde över den. Men det var mitt terapiarbete då och hjälpte mig genom mycket.


Ett av mina rum i min f.d trädgård i vinterskrud som på sommaren var täckt av humle och var skön att sitta i då man behövde söka sig skugga. Omringad av en prydnadsapel och rosenbuskar kunde man sitta där ljumma sommarkvällar och känna dofterna från dem. 

Ett tag funderade jag på att hyra eller köpa mig en kolonilott här i närheten, men då jag började tänka efter så insåg jag att då skulle jag bli alltför bunden av det och det gillas inte av mig. Lättare då om jag kan hjälpa till lite här på vår gård då det behövs. Kanske jag då också kommer till ro med mig själv, för finns det något mer lugnande och rogivande än att hålla på att påta i jorden ... Säkert finns det det, men inget jag kan komma på för tillfället.

Ja, det kanske i så fall skulle vara mitt fotograferande som jag inte har hållit på så nämnvärt länge med, men som ger mig mer och mer tillfredställelse ju längre jag håller på med det. Mer än vad jag någonsin hade kunnat tro då jag köpte min digitalkamera för någon månad sen.



Från början då jag fotade blev det väl inte så där riktigt bra foton som jag hade trott att det skulle bli men ju mer  jag fotar desto  mer nöjd blir jag med resultatet. Ser att jag upptäcker och upplever andra saker på ett helt annat sätt genom linsen. Kanske är det för att jag gillar det där "lilla i det stora hela" som gör att jag ser på omgivningen på ett helt annat sätt. Ser att det faktiskt finns en hel del vackert bara jag tillåter mig själv att se det och det i sig ger mig tillfredställelse och så småningom kanske det där lugnet jag försöker eftersträva. En helt ny värld håller på att öppna upp sig för mig! 

Nu har klockan sprungit iväg. En kopp kaffe till och sedan en promenad med kameran redo för nya upptäckter.

Ha en skön söndag!

Kram ♥