Ambivalentabloggen

Just nu tycker jag allt känns motigt på arbetet, börjar tro att mycket av vad jag gick igenom förra veckan också kan vara så att säga arbetsrelaterad. Det känns som om man håller på att gå sönder inombords av stressen och jag vet inte hur jag ska bli av med den. Jag vet ju att det enda sättet är att jobba undan en hel del på jobbet men hur ska man göra då det blir helt stiltje i huvudet och det börjar krypa i kroppen så att man har svårt för att koncentrera sig då man ska sätta sig och jobba. Uttrycket "myror i baken" är något som passar bra på mig just nu.

Idag då jag hade mina ettor i svenskan så var de hur gulliga som helst. De hade ritat en massa teckningar och skrivit på det finaste sättet en massa kärleksförklaringar till mig så man blev helt rörd av det. Måste faktiskt erkänna att tårarna var inte långt borta. När de gav dessa teckningar till mig fick jag lova att alrig mer vara borta så länge som jag hade varit. Det är ju sånt här som får en att komma i håg varför man jobbar som lärare.

Jag älskar ju mitt jobb som lärare, men just nu känns kraven så skyhöga att jag inte ens om jag skulle försöka hoppa skulle kunna se den andra sidan. Det är tur att det strax är påsklov!

Vi har fått en ny kille i ettan och han ser så bortkommen ut, inte lätt att byta skola så här mitt i en termin. När jag såg honom kom jag ihåg hur det var då min äldsta dotter började skolan. Hon hade ju året före gått i en förskoleklass så de blivande klasskompisarna i ettan kände hon till och jag kände till de flesta av föräldrarna.

När dagen för uppropet kom bestämde jag mig för att yngsta flickan också skulle få följa med och se då hennes syster skulle börja skolan. Om min äldsta flicka var lugn så var det helt tvärtemot med min yngsta. Hon var som ett yrväder där hon drog fram ooch jag måste väl också lite motvilligt säga lite "bortskämd" som det lätt blir för den som är yngst. Hon trodde att alla alltid skulle göra som hon ville.

Jag hade haft vissa tveksamheter över om yngsta dottern  skulle få följa med eller inte, men eftersom jag hade tänkt att vi efter uppropet skulle på stan och fika för att fira första skoldagen det tyckte jag väl att hon också skulle få vara med om det. Jag tänkte positivt men det blev helt tvärtemot.

Då vi kom till skolan fick barnen gå och sätta sig vid en bänk medan vi föräldrar satt utmed väggarna på stolar i klassrummet. Vi var ganska tidiga eller så var det de anda som var sena, kommer inte riktigt ihåg hur det var med det. Det fanns i alla fall en hel del bänkar som var tomma då vi kom och min yngsta dotter ville också sätta sig vid en bänk då hennes storasyster satt vid en. Läraren sa att det gick bra att hon satt där, men att hon måste lämna plats då barnen kom som skulle börja i klassen. Min dotter nickade och skrattade och sa att det var jättekul att sitta vid bänken. Hon ville också börja skolan.

Min äldsta dotter var desto mindre förtjust i det och blängde ilsket med ögonen på henne. Hon ville att lillasyster skulle vara tyst och gå sätta sig med mamma. Till slut kom det sista barnet som skulle börja i klassen och det var då det blev alldeles tokigt. Min yngsta dotter blev jättearg och ville gå och sätta sig i bänken igen. Hon skrek och grät och var helt omöjlig att få tyst på hur eller vad jag än gjorde eller sa. 

Den stackars läraren försökte börja berätta flera gånger men blev överöstad av min dotter som skrek än värre var gång läraren tog till orda. Tala om att man skämdes och för att inte tala om vad min äldsta dotter var. Just då jag tänkte på att nu måste jag gå ut ur klassrummet kom läraren fram till mig och frågade lite tyst om vi inte kunde lämna klasssrummet till dottern hade lugnat ner sig. 

Dottern blev ännu argare och skrek och grät ännu värre då vi gick ut i korridoren och jag ska villigt erkänna att det var inga vackra tankar jag just då hade i mitt huvud. Fy, vad jag var arg och ångrade så fruktansvärt att jag överhuvutaget ens tänkt tanken att hon skulle få följa med. Mina tankar var hos min dotter som ensam fick sitta kvar där inne bland de andra barnen och föräldrarna. Vilken första skoldag! Det var absolut inte så jag hade tänkt mig den.





Till slut så lugnade sig min yngsta dotter ner sig och vi kunde smyga oss in i klassrummet men då var det nästan slut, så det blev inte många minuter jag fick vara med. Fick ju information av läraren sen då de andra lämnat klassrummet.

Min äldsta dotter, självklart var hon skitsur på sin lillasyster och sa att hon hade skämts jättemycket när hon hade uppfört sig på det viset och hade tyckt att det var jättetråkigt då jag hade varit tvungen att lämna klassrummet. Vi gick på ett café efteråt och fikade och pratade om skolan och om vad vi skulle gå och köpa för det behövdes ju lite av varje som bokpapper och bänkpapper och en hel del annat.

Men det att köpa saker till skolan gjorde vi en annan dag, bara jag och min äldsta dotter.

Är det något jag skulle vilja ha ogjort så är det just den där uppropsdagen på skolan. Tänk om man någon gång skulle kunna göra som på film ...

Omtagning!...

Yngsta dottern skjutsas först till dagis innan ...