Ambivalentabloggen

Jag kommer ihåg då jag var i tonåren, då skrev jag massor av dikter som så många i den åldern gjorde och säkert forfarande gör. Det blev mycket om hjärta och smärta, för då gick man ju ofta och var antingen fruktansvärt förälskad i någon som inte besvarade de känslor man hade eller så var man tillsammans med någon man var upp över öronen kär i. Oftast var det tyvärr av det obesvarade slaget. Men många gånger handlade dikterna också om hur man såg på omvärldens inskränkthet och intolerans mot oss unga. Ifrågasatte sin egen existens och även döden var ämnen som man med hjälp av dikten fick ord att uttrycka sig. Jag tyckte att det många gånger var lättare att med hjälp av dikten säga vad man tyckte och tänkte. 

Varför jag kom på det här just nu var för att jag hittade ett häfte med en massa dikter jag skrev då jag var ung. Många av dem får mig att skratta till, så brådmogen man var och det är inget jag idag någonsin skulle publicera. Men några är faktiskt riktigt bra. Dem ska jag bara läsa för mitt eget höga nöjes skull.

Kom och tänka på en dikt jag läste en gång för en klass ur boken "Barnens versbok" för att inspirera och faktiskt visa på att en dikt kan handla om precis vad som helst. Måste ju bara säga att jag älskar att använda just dikter och diktskrivning i min undervisning och tar alla tillfällen i akt att använda det.



Alltför många dikter finns inte

Dikten kan komma smygande
smygande som en katt med svart nos
eller PLÖTSLIGT
som en vattendroppe från en klarblå himmel
eller VRÅÅÅLANDE
som en raggarbil på järnvägsgatan
eller försiktigt
som en liten, ynklig kyckling
fram ur äggskalet, yrvaken
bländad av det starka ljuset

Och det händer faktiskt
att någon i gräsgröna kläder
kommer fram till dig på gatan
och säger:
"Goddag, får det lov att vara en dikt idag?
Vi har såna som är större än världen
och mindre än en myras hjärta!"

- Du, ja just du, som bor i ett hus
som står ute på natten,
du kan själv göra dig en dikt!
Först spikar du ihop ett bord
av friska brädor som luktar skog
och en stol att sitta på
när du skriver din dikt.

Av fåret får du
grått, mjukt ullgarn
att sticka varma sockor av
för när man skriver dikt
ska man inte frysa om fötterna!
Penna, papper -
det är bara att sätta igång,
det är endast du
som kan skriva din dikt!

Det finns så många dikter
att upptäcka,
dikter som ännu inte är skrivna.
De gömmer sig lite överallt:
i verktygslådan bland skruv oh spik,
mejslar och hammare - där har
en liten oljig dikt krupit ihop
som en fjärilslarv av järn.
Eller i linneskåpet,
bland alla lakan och örngott
som luktar vitt,
där finns
- nästan osynlig för ögat -
en vit fjäder att skriva med
om fred på jorden
och frihet åt de fängslade ...
Ja, till och med
i det nybakade brödet
som du äter
finns små dikter gömda, glömda,
de sjunger tyst för sig själv
när de hamnat i magen.
Men:

Alltför många dikter
har ingenstans att bo.
Ingen vill ta hand om dem,
ge dem ord att äta,
rim att sova i,
vackra vokaler att leka med
när kvällen kommer.
Alltför många dikter
måste bo i papperskorgar,
övergivna som utblommade vitsippor.
De vill vara tillsammans med dig,
dikterna.
De vill ligga i din ficka,
känna just din värme,
lyssna till din röst
när du talar,
skrattar, gråter.
De vill bli skrivna av din penna,
de vill bli lästa av dina ögon.
Och när det regnar
vill de bli lika våta
som du!                  

// Bengt Berg


Ha en bra dag!

Kram♥