Jag fick oväntad ledighet från skolan. Tre hela dagar! Igår slösade jag bort nästan hela dagen till att i stort sett ingenting göra. Eftersom jag har en liten lägenhet tar ju inte städningen alltför lång tid och vårstädning tycker jag är lite för tidigt att börja med nu. Kanske jag tar och torkar ur något skåp, då har jag i vart fall gjort bort det men nu har jag även tänkt försöka få mig en tvättid i tvättstugan.





Ska jag kanske baka lite kanelbullar nu när min son ska komma?  Han som gillar mammas bullar ♥. Ska springa ner till affären lite senare och inhandla det som saknas för ett bak eller så går jag förbi då jag ändå går på min promenad. Jag får se hur jag gör. Först ska jag som sagt var få en tid i tvättstugan.

För att skingra mina tankar ska jag försöka aktivera mig lite mer de här kommande lediga dagarna. Jag har ju märkt att jag har en tendens att deppa ihop lite då BeA inte kan vara här så mycket som jag skulle vilja då jag har ledig tid. Han måste ju precis som alla andra också arbeta för sitt levebröd men försök att säga det till mig då jag deppat ihop, ingen lätt uppgift kan jag försäkra.

Det är inte lätt att leva i ett distansförhållande och det har jag aldrig ens trott att det skulle vara men så här jobbigt trodde jag inte att det var. Men det är väl som en bloggarvän sa: Tålamod! Måste väl utrusta mig med mer av den varan. Samtidigt kan jag tycka att det är skönt med att bara få rå om sig själv ibland men det gäller bara för väldigt korta perioder.

Nästa vecka börjar sportlovet men vi lärare på skolan arbetar de två första dagarna. Min son och jag har den turen i år att vi har lov samtidigt så han kommer att komma ner till mig på onsdag i nästa vecka. Jag får rå om honom i fyra hela dagar. Det som är kul är om BeA också kommer och är här någon dag. De två har ju redan träffats men det är ju inte riktigt samma sak då man är hos någon annan. BeA trodde att han skulle komma, inte 100% säkert har jag lärt mig att tänka då han säger så. 

Kommer ihåg då jag nämnde baka kanelbullar om en gång då jag hade ställt till med ett ordentligt bullbak i vår stuga då flickorna var små. Jag brukade alltid göra stora satser då jag bakade bullar annars fick man ju alltid stå och baka och nog hade jag annat att göra. Men i stugan brukade jag normalt inte göra så stora satser men om jag kommer ihåg rätt var det för att någon av döttrarna fyllde år och vi väntade en hel del gäster. 



Flickorna som alltid ville vara med och baka hade som tur var gått över till grannarna för att leka med sina jämnåriga tremänningar. Jag skyndade mig att knåda ihop degen så att jag skulle hinna baka bullarna innan flickorna skulle komma tillbaka hem.

Hade bråttom att snurra ihop bullarna med massor av vanillin-och strösocker , kanel och smör. Ville att de skulle bli riktigt smarrigt goda, när vi nu skulle ha kalas. Tyckte att bullarna inte riktigt luktade så som de brukade lukta men hade inte tid att tänka så mycket mer på det just då. Jag hade ju så bråttomt att få bullarna klara.

Då jag gräddade bullarna tyckte jag inte alls att det luktade så där gott av kardemumman och kanelen som det annars brukade göra. Kanske kardemumman hade börjat bli för gammalt, tänkte jag då och bestämde mig för att nästa gång jag skulle åka in till samhället för att handla skulle jag komma ihåg att köpa ny kardemumma.

Bullbaket höll aldrig på att ta slut! Bullplåt efter bullplåt satttes in i ugnen och jag var så så less då alla bullarna äntligen var slutgräddade. Samtidigt kände jag mig också väldigt nöjd, för nu hade jag bullar så det räckte både till kalaset och säkert för en bra tid framöver.

Normalt brukade jag efter att ha gräddat färdigt bullarna ta mig ett stort glas kall mjölk och provsmaka en, två eller tre bullar, men den här gången hade jag ju gjort en så stor degsats att jag var helt färdig och så fruktansvärt less och tänkte mer på hur mycket jag hade att göra förutom det att städa undan efter baket. Hela stugan skulle städas!

Då flickorna kom hem blev de inte så glada då de såg att jag hade bakat och de inte hade fått vara med. De fick istället hjälpa mig att paketera in bullarna i påsar. Riktigt nöjda var det inte med det men jag lovade dem att de skulle få äta så många bullar som de bara orkade då vi paketerat färdigt.En av flickorna tappade ner en bulle på golvet och snabbt var vår hund där och skulle ta den. Han nosade på den och konstigt nog lät han den ligga kvar. Jag blev ju lite fundersam och tyckte det var lite konstigt men hade full sjå med bullpaketeringen just då.


Jannice och Jeanette i köket i Öjebyn Visst var de söta mina två små hjälpredor ;-) Och det är de fortfarande.


När vi äntligen var klara så tog båda döttrarna var sitt stort glas kall mjölk och ett stort fat till brädden fylld med kanelbullar. Ännu nöjdare blev de då de fick lov av mig att gå och sätta sig i rummet och se på barnfilm på TV. Efter en stund gick jag in i rummet för att fråga om bullarna smakade bra och såg med förvåning att de bara hade ätit en bulle var.

De tittade lite snett på mig och frågade surt om jag hade bakat någon annan sorts bulle för de här var inte alls lika goda som mina andra bullar brukade vara. De tyckte att de var alldeles för starka så att det riktigt brändes i munnen på dem. Då var jag tvungen att smaka på en. Tvi vale och fy vad den smakade, klarade inte av att äta hela bullen som flickorna hade gjort. Inte konstigt att hunden inte hade ätit upp bullen på golvet.


Gick till kryddskåpet och läste på kryddburken jag använt och visst, det stod "KARDEMUMMA" med stora bokstäver på den. Öppnade locket på burken och luktade. Det var inte gammal kardemumma, utan det var  ...

... VITPEPPAR!!!

Jag hade använt vitpeppar och stod där och funderade över hur i hela världens dagar det hade hamnat i min kardemummaburk. Då kom jag ihåg att mitt X hade någon gång då vi hade varit till stugan köpt en påse vitpeppar och då frågat mig om det fanns något han kunde hälla det i. Men aldrig att jag hade sagt att han skulle hälla det i kardemummaburken och det utan att ens märka upp den.

Så kan det gå då man stressar, att man inte ens har tid att känna efter vad man använder för något.


Det blev inga kanelbullar till den festen, i alla fall inga hembakade.



Ha en fortsatt trevlig torsdag!

♥ Kram

3 kommentarer

jean

25 Feb 2010 22:46

hoho Va gott! Du får skicka ner några bullar med snigelmail! ^_^

AC

27 Feb 2010 14:27

Haha, tänkom man skulle kunna göra det, Du får väl komma hit och smaka =)

Syrran

10 Mar 2010 23:18

Oj vad hemskt, VITPEPPAR i bullarna, stackars barn.

Men man lär sig alltid något av sina missöden.



Kram

Kommentera

Publiceras ej