Ambivalentabloggen

Då har vi kommit till dagen före dopparedagen, alltså julafton i morgon. Känns lite konstigt eftersom det är första julen jag inte firar julen med min familj. Ja, sen jag bildade familj och fick barn. 





Sist jag var ensam en jul det var då jag var ung och bodde här i Stockholm men inte ens då var jag ensam på julafton. Jag jobbade ju då och var med arbetskompisar och patienter och vi hade jul på avdelningen, åt god mat, delade ut julklappar till varandra och hade det väldigt trevligt och mysigt. Tror att vi också något år hade en jultomte som kom och hälsade på på avdelningen.

Inte för att jag är en direkt traditionsbunden julfirare men nog saknar man sina barn sådana här dagar. Har inte hunnit eller har velat känna efter hur det kommer att kännas i morgon av att inte ha något av sina barn runt omkring sig. Men redan nu kan jag tänka mig att det kommer att kännas tungt, för redan nu känns det bara så.....

Att plocka fram julsaker och pynta har det ju, allt eftersom åren gått och barnen blivit större, blivit mindre och mindre med. Det är väl det som är runt omkring som jag kommer att sakna. Saker man gjort tillsammans, som att göra julgodis, pepparkaksbaket, avsmakning av de olika julrätterna man tillagat, påklädningen av julgranen och myset runt adventsljuset. Alla spel och all julmusik man spelat och lekar man lekt för att få tiden att gå till julafton då klapparna skulle delas ut.

Många är de jular då vi hade en jultomte som kom och delade ut julklapparna men barnen hade ju ganska snabbt gissat att det hade har varit någon av oss, mormor,x:et eller jag. Inte som mina syskon som trodde på tomten ganska långt upp i åldern! Men ett år blev minabarn lite ställda och fundersamma om inte tomten ändå inte fanns. Vi hade frågat en son till en av våra bekanta om inte han kunde vara tomte. Han hade tyckt att det var jättekul för inget av våra barn hade känt igen honom. Men sen blev det att de själva fick dela ut klapparna och de tyckte att det var kul det också.

Det jag kommer att sakna allra mest i morgon är min sons tjat om att få öppna en julklapp på morgonen och sen direkt efter det tjatet om att få öppna ännu en till förutom den han redan fått. Och sen detta tjatande om att när ska vi få öppna resten av paketen. När har man någonsin saknat någons tjat tidigare?

Nu ska jag gå och griljera skinkan och göra klart Janssons frestelsen,  måste få in lite jul i lägenheten. Hyacinten jag köpte och som jag egentligen inte tål har börjat slå ut och sprider sin doft av jul.

Jag överlever nog den här julen, men det är mycket jag kommer att sakna.


Ha en trevllig dagen före dopparedagen!

Kram!